Forskarna: Därför går det inte att lita på nationella proven

Lärarna behöver veta var deras elever befinner sig jämfört med andra elever i landet. Är de högpresterande eller lågpresterande?

– De nationella proven ger inte den likvärdiga kontroll som behövs om de ska styra betygssättningen. Proven är bara delvis standardiserade på så vis att de till exempel genomförs vid samma tidpunkt, säger Alli Klapp, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Hon ser ett dilemma: Antingen har man ett prov som syftar till att stötta lärarnas undervisning och kunskapssyn. Eller så har man ett prov som främst stöttar betygssättningen.

– Frågan är om det är önskvärt att ha prov som är styrande på det sätt som standardproven var förr. Med examinerande prov som testar elevers kunskaper under en begränsad tid finns en risk att det blir fel. Vissa elever misslyckas trots att de egentligen kan.

”Konstruktionen bör ses över”

Men när prov ska uppfylla flera olika syften blir det problem, understryker Alli Klapp. Från början skulle de implementera läroplanen och kunskapssynen till lärarna, men de senaste 10–15 åren har de i stället använts för att stärka en likvärdig betygssättning.

– Konstruktionen uppfyller inte alla funktioner som vi vill att proven ska ha och bör ses över. Som de nationella proven är konstruerade i dag är det svårt att lita på dem som ett objektivt mått, säger hon.

Enligt läroplanen ska lärarna göra en allsidig bedömning av elevernas kunskaper och prestationer.

– Nationella proven är ett underlag som väger tungt, men som lärare kan du också bortse från dem om det uppenbart är något som blivit fel. Många ute i verksamheterna uppfattar ändå proven som väldigt avgörande och då blir det också intressant för eleverna att fuska.

Förutsättningarna skiljer sig mellan ämnena

Ytterligare en aspekt är att förutsättningarna för proven skiljer sig mellan olika ämnen.

– Matte är ett typiskt skolämne, det är inte så vanligt att elever sitter hemma och räknar för skojs skull. Engelska lär de sig däremot utanför skolan. Många elever pratar engelska i olika sammanhang även på fritiden, inte minst via sociala medier, säger Alli Klapp.

Om målet med de nationella proven enbart skulle vara att de är rättvisa och tillförlitliga skulle man behöva utforma dem enligt väletablerade standarder för bedömning av några centrala förmågor som till exempel läsning och skrivande, menar Michael Tengberg, professor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.

– Problemet är att de mer allsidiga förmågor som vi helst vill bedöma, till exempel att kunna resonera nyanserat i skrift eller bidra konstruktivt i en dialog, är svåra att bedöma tillförlitligt enligt en given standard. De är situationsberoende och elevers prestationer kan ofta tolkas på olika sätt, säger han.

Ett prov är endast ett stickprov

Varje provkonstruktion är en avvägning mellan tillförlitlighet och relevans, understryker Michael Tengberg.

– Man måste göra visst avkall på bådadera. Personligen tror jag att de nationella proven så som de är utformade kan fungera bra som en kvalificerad uttolkning av kursplanekraven, men att man måste ta hänsyn till att ett prov alltid och endast är ett stickprov. Det kan inte mäta allt.

Men vilka konsekvenser får det om lärare uppfattar att proven bedömer något annat än det som betygskriterierna anger?

– Det beror både på läraren och på vilken typ av avvikelse det handlar om. Mer erfarna och bättre utbildade lärare kommer sannolikt lita mer på sin egen förståelse av ämnesinnehållet och betygskriterierna. Om provinnehållet avviker från vad de uppfattar som centralt kommer de sannolikt betrakta proven som mindre relevanta för sin betygssättning.

– Mindre erfarna och sämre utbildade lärare kommer sannolikt styras mer av provens innehåll och i högre grad rikta in sin undervisning och anpassa sin betyg­ssättning till de nationella proven, säger Michael Tengberg.