Det minsta man kan kräva av oss föräldrar är att vi i det här läget står upp för våra barns lärare, backar dem på alla tänkbara sätt och ger tusan i att ifrågasätta deras professionella beslut, skriver redaktör Hampus Jarnlo.

"Vi föräldrar har lagt dyra pengar på de här vattenflaskorna, så det är klart att barnen måste få ha med sig dem till skolan. Blir det konflikter får ni lärare faktiskt lösa dem.”

Jag står i kapprummet på dotterns skola och tror knappt mina öron när jag hör den upprörda föräldern väsa fram orden till en eftermiddagsstressad lärare i fritidshem.

Upprinnelsen är det veckobrev som skickats ut några dagar tidigare där lärarna vänligt men bestämt bett oss föräldrar att inte skicka med våra barn dyra ”Air up”-flaskor till skolan eftersom de bidrar till att skapa konflikter och avundsjuka som tar onödigt fokus från undervisningen.

Fritidsläraren, som är utrustad med en ängels tålamod, svarar diplomatiskt att vattenflaskorna kommer att vara en punkt på föräldramötet dagen efter.

Ett urbota dumt förbud, enligt den upprörda föräldern i kapprummet. Fritidsläraren, som är utrustad med en ängels tålamod, svarar diplomatiskt att vattenflaskorna kommer att vara en punkt på föräldramötet dagen efter.

Åh nej, tänker jag och ser framför mig ett Grotesco-likt föräldramöte där upprörda medelklassföräldrar – mitt i brutala nedskärningstider – drar en lans för barnens rätt att ha med sig (trumvirvel) svindyra vattenflaskor till skolan!

Inte läge att tjafsa om vattenflaskor

Men så fel jag får. Vattenflaskorna är visserligen en punkt på föräldramötet, men bara en påminnelsepunkt om att de ska lämnas hemma. Istället håller lärarna ett proffsigt möte där de, på ett rakt och tydligt sätt, förklarar hur de kraftiga nedskärningarna (elva pedagoger har blivit åtta i årskursen efter sommarlovet) påverkar verksamheten och självklart också tvingar lärarna att sänka ambitionsnivån på olika sätt.

Mötet blir en viktig påminnelse om att det är barnens, lärarnas och därmed hela samhällets framtid som står på spel när skolor tvingas hyvla i sina redan hårt slimmade verksamheter.

Den, eller de, föräldrar som kommit till mötet för att bråka om vattenflaskor lämnas tack och lov noll utrymme att göra detta. I stället blir mötet en viktig påminnelse om att det är barnens, lärarnas och därmed hela samhällets framtid som står på spel när skolor tvingas hyvla i sina redan hårt slimmade verksamheter.

Det minsta man kan kräva av oss föräldrar är att vi i det läget står upp för våra barns lärare, backar dem på alla tänkbara sätt och ger tusan i att ifrågasätta deras professionella beslut och bråka om ovidkommande saker. I det svällande mentorsuppdraget (läs alla artiklar i vår granskning nedan) finns det nämligen exakt noll ­sekunder kvar för lärare att lägga på att tjafsa med föräldrar om vattenflaskor.

Hampus Jarnlo är editionschef och redaktör för Ämnesläraren och Grundskolläraren.