Gas och broms för vassa matteelever

Majoriteten av eleverna i klassrummet den här fredagseftermiddagen läser nians matematik medan några läser gymnasiekursen 1C. Alla går i åttan, liksom Tage Elweskiöld som just i dag ägnar sig åt faktorisering av polynom – en del av gymnasiets matematik 3. Så kan nivåspridningen se ut på spetsutbildningen i matematik och NO på Spånga grundskola i Stockholm. 

Nu är det grupparbete, men inte för Tage Elweskiöld. I dag fick han möjligheten att jobba själv och sitter nedsjunken i sin matematikbok utan att verka besvärad av att vara omgiven av engagerade diskussioner. Han är van och tillåts räkna i det tempo som passar honom, vilket gäller alla elever i klassen.

För Tage Elweskiölds del var den här spet­s­utbildningen ett självklart alternativ.

– Jag tycker matematik är roligt eftersom det inte finns några undantag, som i kemi och språk. Matte följer alltid samma regler, säger han.

Dagens matematiklektion är en timme och 45 minuter lång. De andra eleverna arbetar med en och samma uppgift och har fått en liten whiteboardtavla per grupp, samt ett papper med en beräkning och lösning av ett problem. Det vill säga enbart uträkningen bakom svaret på en problemlösningsuppgift.

– Det här har med förändringsfaktor att göra och ni ska hitta på en uppgift som passar till lösningen. Uppdraget är att skapa en välformulerad problemuppgift som matchar lösningen, förklarar matematikläraren Lena Linderoth i början av lektionen.

När de har skrivit problemlösningsuppgiften på sin tavla ska de byta tavla med en annan grupp, som har utgått från en annan lösning.

Går snabbare fram

Lena Linderoth undervisar både i vanlig klass och i spetsklass. Hon menar att skillnaden inte är så stor, bortsett från att spetseleverna läser hela högstadiets matematik på två år. Och gymnasiets första kurs i nian.

– Det jag gör i en vanlig klass på tre veckor gör jag på två lektioner med den här klassen. Men det innebär inte att man kör på som en ångvält. Märker jag att någon fastnar så saktar jag ner. I övrigt är min planering i stort sett densamma. Det som funkar i en vanlig klass funkar även i spetsklass, säger Lena Linderoth.

För hennes del är det viktigt att eleverna ska kunna gå vidare om de känner sig färdiga med ett område.

– Det gäller egentligen vanliga klasser också. Men materialet är betydligt svårare för spets­eleverna. Det som karaktäriserar dem är att de tycker att det är roligt att klura på ett problem. I stället för att sucka och ropa på hjälp så tänker de: ”Nu ska jag knäcka det här”, säger hon.

Åter till lektionen. Längst fram sitter en grupp elever som verkar ha löst uppgiften på tjugo minuter. För lätt, tycker de, men i slutet av lektionen visar det sig att de var lite fel ute. 

Två av dem berättar att de valde spetsutbildning för att de gillar matte, en verkar ångra sig och en tredje påstår sig vara lockad av det utlovade besöket på Gröna Lund … Den främsta fördelen, som de ser det, är att de kommer ha nytta av de här kunskaperna i gymnasiet.

Mycket jobb för eleverna

Eleven Olivia von Schéele tycker att dagarna kan bli lite långa. Spetsklasserna går tre timmar extra i skolan, varje vecka.

– Men det jobbigaste är att det ofta blir många prov samtidigt. Och att det kan vara svårt att ta igen det man missat om man har varit sjuk, säger hon.

Även Saga Lundström framhåller att den här utbildningen kommer vara fördelaktig på lång sikt.

– Samtidigt är det inte bara de här ämnena vi läser och när det blir lite mycket i alla ämnen så kanske vissa inte riktigt orkar, säger hon. 

I slutet av lektionen, före genomgången i helklass, får eleverna diskutera sina svar i pargrupper. Lena Linderoth förklarar att syftet med den här gruppövningen var att få dem att fundera över vad förändringsfaktor betyder.

– På det här viset tvingas de tänka på ett helt annat sätt och verkligen gräva i begreppen och metoderna.

Gabriel Gillner, kemilärare med gymnasie­behörighet, undervisar i kemi på skolan. I NO-ämnena läser de inga gymnasiekurser, berättar han.

– Vi går igenom precis samma moment och arbetsområden men med mer fördjupningar än i de vanliga klasserna. Dessutom har vi mer laborationer och tillgång till gymnasiets kemisalar. 

Kraven på eleverna verkar vara ganska höga, finns det risk att de blir stressade?

– Ja, för några år sedan hade vi mycket stress i de här klasserna, så det jobbar vi mycket med nu. Ibland gör de även saker som läraren inte har bett om. Då gäller det att säga att ”det här räcker” och hjälpa dem att hushålla med sina resurser. 

Lena Linderoth är inne på samma spår.

– De ställer ganska höga krav på sig själva. Men att gå i spetsklass ska inte vara synonymt med stress. Det ska vara synonymt med stimulans och utveckling. 

Nytt sammanhang

Gabriel Gillner berättar om en annan intressant reflektion. I sjuan, när eleverna inleder sin utbildning, hamnar de plötsligt i ett sammanhang där alla är starka, till skillnad från tidigare.

– Det är de inte vana vid. Och då blir de ju svagare, relativt sätt. Det försöker jag förbereda dem på eftersom de kommer från klasser där de ofta varit bäst och här blir de plötsligt bara en i mängden, säger han.

Kan det påverka betygssättningen? Att det exemp­elvis blir svårare att få ett A för den som går i spetsklass, än i en vanlig klass?

– Ja, det kan vara svårt för oss lärare och är något som även eleverna kan oroa sig för. Därför har jag drivit fram att vi ska ha en betygskonferens i våra ämneslagsmöten varje termin. Då diskuterar vi medelmeritpoäng och skillnaderna mellan spets och vanlig klass. Samt elevernas resultat på våra prov jämfört med hur det gick på nationella proven, på gruppnivå.

LÄS ÄVEN

Så kan man jobba med högpresterande elever i matten

Ny forskning: Högpresterande elever minst intresserade av matte

Lägre matteresultat bland elever med hög datoranvändning

Elever har lågt självförtroende i matte och NO

Nya siffror: Ointresserade elever stort problem i matte- och NO-undervisningen