Krönika Har de förmågan och viljan att läsa in ett högskoleförberedande program så låt dem göra det, men tvinga inte in alla i ett fack, skriver matematikläraren Anna Persson.
Hej politiker! Har du mött en skoltrötttonåring någon gång? Det har jag. Ganska många faktiskt och min uppfattning är att de bara blir fler och fler. En känsla de ofta ger uttryck förpå olika sätt är att de inte duger. Jag tycker att den svenska skolan har tagit en väg som förstärker den känslan hos eleverna. Att vara duktig på något praktiskt värderas exempelvis inte lika högt som teoretisk kunskap.
Kan kännas helt främmande
Många elever ser fram emot gymnasiet, äntligen ska de få välja något som de är intresserade av. Tänk att få lära sig att laga mat eller tröska en åker på skoltid, att få känna sig duktig och intresserad. Men så ser det inte riktigt ut. I dag ska alla gymnasieprogram vara högskoleförberedande så att alla Sveriges elever ska kunna söka in till högskolor och universitet. För en skoltrött 16-åring känns det helt främmande. Man vill bli klar med skolan, börja jobba och tjäna egna pengar. Kanske kommer viljan att fortbilda sig senare eller så är man nöjd med att stå vid en svarv hela yrkeslivet och då kan det väl få vara så?
Om man har valt att gå ett yrkesprogram och känner att det är det man vill syssla med hela livet så kan en hel del matte kännas rätt omotiverad. När ska man egentligen faktorisera i sitt framtida yrke? Det finns ju naturligtvis massor med matte som man behöver kunna på yrkesprogrammen. Det ser lite olika ut beroende på vilket program man går och då borde väl innehållet i mattekursen också vara olika? I dag innehåller cirka en fjärdedel av det centrala innehållet i matematik 1a på gymnasiet skrivningar som berör karaktärsämnen och arbetsliv, men det nationella provet är ändå gemensamt för alla program. I en innehållsmässigt pressad kurs, där betygen ska korrelera med resultatet på nationella proven, så kan ni ju gissa vilket innehåll vi mattelärare börjar stryka när det drar ihop sig mot proven …
”För det behöver man inte 300 högskolepoäng”
Om man nu ska fösa fler mot högskolan kan det då inte få vara ett val? Då kan de elever som inte vill läsa vidare få räkna matte och jobba med engelska som faktiskt är relevant för de program de har valt.
Ett samhälle fungerar inte utan alla olika yrkeskategorier. Någon måste sälja mjölk till mig, laga min bil eller hjälpa mig att byta tak på huset. För det behöver man inte 300 högskolepoäng. Vi behöver duktiga yrkesutbildade arbetare. I dag är det många som går ut gymnasiet utan fullständiga betyg och alltså inte får ut sin yrkesexamen. Min känsla är att det inte är yrkeskurserna de missar utan rätt så ofta är det matten.
Låt våra gymnasieelever som längtar efter att få börja jobba efter examen få så bra yrkeskunskaper som möjligt. Har de förmågan och viljan att läsa in ett högskoleförberedande program så låt dem göra det, men tvinga inte in alla i ett fack! Om man är trött på att vara frisör efter 20 år eller om axlarna inte håller, se till att det finns bra möjligheter att läsa in behörigheten då om motivationen inte fanns under gymnasietiden.
Om fler skoltrötta tonåringar skulle få jobba med matte som är direkt kopplad till något praktiskt som är relevant för det program de har valt så är jag övertygad om att resultaten skulle höjas och fler skulle ta sin yrkesexamen – en win-win för alla.
Anna Persson, lärare i matematik och naturkunskap på Torsbergsgymnasiet i Bollnäs.
LÄS ÄVEN
Persson: Arbetsglädjen försvinner med alla kontroller
Persson: Sluta plocka billiga poäng och ta tag i skolans riktiga problem
Persson: Jag är lärare – inte kurator, socialarbetare och psykolog
Persson: Varför kan eleverna ingen matte när de kommer till oss?