Lekutrymmet på gården är åldersanpassat, äventyret ökar med avstånd från förskolebyggnaden.
Så arbetar lärarna på jätteförskolan: ”Var nervös”
Svetlana Jonson och Charlott Kunze jobbade båda på mindre förskolor innan de kom till Storfjället i Östersund.
Reportage
Antalet jätteförskolor har fördubblats på tio år. Stordriften möter oro från föräldrar och kritik från lärare.
Vi Lärare har besökt nybyggda Storfjället i Östersund, där lärarna jobbar för en bra förskola – för 144 barn.
Över hela Sverige läggs förskolor ner och avdelningar slås samman, som ett kommunalt svar på de minskade barnkullarna.
Totalt försvann 290 enheter under 2024 – i snitt en per kommun. Det visar en granskning som Vi Lärares systertidning Förskolan gjort.
Samtidigt ökar de stora förskolorna i antal. Tidningen Förskolans granskning visar att antalet förskolor med över 200 inskrivna barn har fördubblats sedan 2014.
– Man kan inte skapa en relation med hundra barn, utan det gör man med dem man träffar mest, säger Charlott Kunze, lärare i förskola.
Stordrift innebär lägre hyres-, städ- och matkostnader.Men det innebär inte nödvändigtvis att kvaliteten blir högre och arbetsmiljön bättre.
Statistik från Sveriges Lärare visar att trots att det föds färre barn fortsätter barngrupperna att vara större än Skolverkets rekommendationer, och andelen behöriga lärare har inte ökat.
Charlott Kunzes förra arbetsplats var en liten förskola med två avdelningar. Där kände hon vårdnadshavarna – till och med mor- och farföräldrar.
”Måste göra det till något bra”
I januari 2026 firar förskolan Storfjället sin ettårsdag. Den är med Östersundsmått mätt en stor förskola, med plats för 144 barn.
Lärare och barn på de åtta avdelningarna kommer från nu nedlagda förskolor: Ottfjället, Smörkransen och Blåhammaren.
– Det är klart att barn mår bäst i små familjära relationer, men jag tror inte att det går att hindra utvecklingen, så vi måste göra det till något bra, säger Charlott Kunze.
Olika färger markerar vilken avdelning barnen går på.
Huset är nybyggt, gården anpassad för allt från blöjbarn till äventyrare som snart ska börja förskoleklass.
Sandlådor, klätterställningar och lekstugor följs av det samiska sagolandet nära skogsbrynet.
Lärare och barnskötare har fått vara med under bygget av den nya storförskolan.
– Det är engagerad personal som vill mycket, men nu i början har vikten legat på att skapa trygghet för barnen, säger Svetlana Jonson, lärare i förskola.
En grupp med två lärare från varje enhet träffades regelbundet under byggtiden för att planera både inredning och undervisning medan Storfjället byggdes.
”Jag var jättenervös, många tankar som snurrade.”
Svetlana Jonson är med och startar en helt ny förskola för andra gången i sin karriär.
Under byggperioden gick hon förbi området på sina hundpromenader. Nu tar hon barnen som behöver vara ensamma en stund till hörnet av gården, nära grillplatserna och den stora klättergranen.
– Vi räknar myror, eller snöflingor, säger hon.
Alla barn går med andra barn de känner sedan tidigare, alla barn har en lärare eller barnskötare de känner sedan förut.
– Det blir närmre relationer med de som kommer tidiga morgnar eller som hämtas sent på eftermiddagen, säger Charlott Kunze.
Arbetslagen med elva förskollärare och 14 barnskötare är också nya.
– Man behöver mycket mer planering och samordning, säger Svetlana Jonson.
Tvärgrupper och spontana skogspromenader gör det enklare.
Uppsidan: Saknas aldrig kollegor
Varje morgon träffas anställda från varje arbetslag för att stämma av dagen som kommer.
– Det finns alltid någon att bolla med, små förskolor har inte lika många med samma yrkestitel, säger Charlott Kunze.
– Och det blir inte lika känsligt när någon blir sjuk, säger Svetlana Jonson.
Samtidigt är det lättare för barnen att hitta kompisar i sin egen ålder.
– Och det blir lättare att planera undervisningen med flera barn på samma nivå i varje åldersgrupp, säger Charlott Kunze.
På gården samsas jämtska och sydsamiska inslag med förskoleklassiker som klätterväggar och hängbroar.
Miljön på den tredelade gården är framtagen med arkitektur- och konstnärskollektivet Vuogas studio.
En varg, en björn och en ren i trä, en kåta och en njalla – ett samiskt härbre – påminner både om den jämtländska naturen och den sydsamiska minoritetsbefolkningen.
Storfjället har en samisk avdelning, Miesieh, där det finns plats för 18 barn, och som är öppen för barn från hela kommunen två dagar i veckan.
Bortom förskolegården ligger skogsbrynet med skidspåret.
En majoritet av barnen på Storfjället har invandrarföräldrar och med kommunala låneskidor får de en introduktion till den jämtländska vintern.
Moderna funktioner – och problem
Inomhus ändrar personalen fortfarande inredningen varje vecka – låter den växa fram efter sina och barnens behov. Utrustningen är ny, möblerna nya.
Det finns mötesrum, samtalsrum, personalrum, vilrum, digital utrustning. Ljuddämpade golv med inbyggd värme.
Även om det smarta huset ibland inte är så smart. Ljussensorerna ställer till problem.
– Ibland tänds taklampan mitt under vilan, säger Charlott Kunze.
Svetlana Jonson och Charlott Kunze berättar att det finns både för- och nackdelar med att jobba i en nybyggd förskola.
När förskolorna som nu bildat Storfjället lade ner var vårdnadshavarna oroliga. Några av dem har valt andra enheter för sina barn.
– Jag var jättenervös, många tankar som snurrade. Hur funkar det? Hur ska jag tänka? Var ska jag vara? Vad tycker vårdnadshavarna? säger Charlott Kunze.
Varning: Behöver mindre grupper
Facket har kritiserat storförskolorna, och i tidningen Förskolans granskning beskriver lärare hur stordriften innebär dåliga lokaler och lika dålig barnsyn.
– Man måste tänka på annat än budget. Vi arbetar med barn. Vi har många barn som skulle må bra av mindre grupper, mindre enheter. Det är en fara att man bygger bort dem, säger Emmelie Persson, Sveriges Lärares ordförande i Östersund.
Själv jobbar hon på kommunens första stora förskola, Lövsta.
– De som jobbar på större enheter måste själva vilja ha det arbetssättet, och behöver få mycket tid till att jobba ihop sig som arbetslag. Det tar ett tag innan det blir grus i maskineriet, det är då det testas på riktigt, säger Emmelie Persson.
På Lövsta minskar antalet inskrivna barn i takt med barnkullarna. Men hyran för lokalerna ska ändå betalas, och frågan är hur jätteförskolorna bär sig ekonomiskt på sikt.
För Charlott Kunze och Svetlana Jonson gäller det att skapa samma stämning som på sina tidigare, små förskolor.
– Familjekänslan är inte här än, men den kommer, säger Charlott Kunze.
LÄS ÄVEN:
Förskollärarna dömer ut storförskolorna
Experten: barnperspektiv saknas i storförskolorna
