Jarnlo: Glädjebetygen är ett symptom på att skolan inte mår bra
Ledare När skolval görs i dag är många – inte minst välinformerade föräldrar och deras barn – mycket mer medvetna om att betyg på ett eller annat vis alltid sätts i relation till hur övriga elever i klassen eller skolan presterar, skriver redaktionschef Hampus Jarnlo.
På låg- och mellanstadiet gick jag på en skola där nästan alla barn kom från akademikerhemmen i närområdet. På högstadiet flyttade ”bussbarnen” in på skolan från en annan del av stan. ”Bussbarnen” var vår tysklärares benämning på de elever som man i dag skulle säga kom från ett socioekonomiskt tuffare område.
Det där skapade en oro hos oss villa- och radhusbarn, men ganska snart fick lärarna ihop klasserna och nya vänskaper föddes. I några fall innebar det att vi akademikerbarn drog med oss kamrater från studieovana hem i en positiv pluggkultur. I gengäld var det ganska lätt för oss att få bra betyg i vårt nya sällskap …
Det där sista upptäckte jag på gymnasiet när jag återigen hamnade på en homogen skola där elevernas lägstanivå var väldigt hög, vilket innebar att jag på nytt fick kämpa hårdare för att få höga betyg.
Vissa skolor är erkänt betygsgenerösa
När skolval görs i dag är många – inte minst välinformerade föräldrar och deras barn – mycket mer medvetna om att betyg på ett eller annat vis alltid sätts i relation till hur övriga elever i klassen eller skolan presterar. Addera problemen med att två lärare aldrig kommer att tolka kunskapskraven exakt likadant och det faktum att vissa skolor är erkänt betygsgenerösa och alla inser att svensk skola har allvarliga likvärdighetsproblem.
Ett av många symptom på det är betygsinflationen som vi djupdyker i här:
Nya siffror: Så mycket ökar betygen – i alla ämnen
Fem lärare vittnar: Så pressas vi att ge elever glädjebetyg
Slutbetygen skenar – jämfört med de nationella proven
Lärarförbundets krav – en helt ny betygsmodell
Fyra förslag på nya betygsmodeller
Fyra skolprofiler om betygsinflationen
