Debatt: Inte bara svaret som räknas i matematiken

Utifrån ett lärandeperspektiv har de flesta digitala tjänster en tydlig behavioristisk syn på kunskap – det är något som kan överföras till eleven och varje komplext beteende ses som en sammansättning av mer elementära beteenden. Exempel- och teorivideor används för att visa lämpliga räknebeteenden och facit (eller publicerade exempellösningar) används för att korrigera felaktigheter, ofta med en gång. Man gör mycket av samma, och till slut sitter det, förhoppningsvis. Principiellt är det ingen större skillnad mot hur det fungerar i en mattebok, MEN i en digital kontext blir problematiken gällande att elever ser det korrekta svaret på frågan som det viktigaste, mer påtaglig. Detta särskilt då elever ofta arbetar individuellt i digitala tjänster och uträkningar för hand vanligtvis inte lämnas lika stort utrymme.

"Elever stångas och fightas"

Ola Helenius vid NCM (Nationellt centrum för matematikutbildning) uttryckte nyligen ett sätt att se på uppgifter som resonerar väl med mig – att de är som arenor! Elever stångas och fightas med stoffet för att till slut, oavsett om de går segrande eller förlorande ur duellen, lämna arenan en erfarenhet rikare. Nottingham är med sin pedagogiska grop som modell för utveckling inne på liknande spår, och de flesta matematiklärare håller nog med om att det främst är vägen till svaret som är intressant – inte svaret i sig.

Ett skäl för en digital tjänst att samla in data gällande om en uppgift lösts korrekt är att det möjliggör datadriven matematikundervisning. Lärare kan genom att studera elevers resultat få en idé om hur undervisningen nått fram, och fatta informerade beslut gällande vad som är lämpligt att arbeta med härnäst, både på grupp- och individnivå. Denna aspekt av databearbetningen – som möjliggörs av att elevlösningar klassificeras som rätt eller fel – är i flera avseenden bra, men det är högst tveksamt om den ska vara den digitala tjänstens primära värde. Taget till sin extrem konvergerar datadriven matematikundervisning mot någon form av Intelligent Tutoring System, som har som syfte att ersätta delar av lärarens arbete i undervisningsprocessen. Varför lärare valt att överge den tekniken kan du läsa om här, men kortfattat rör det sig om lärarens brist på kontroll över och förståelse för vilka automatiska rekommendationer elever ges, samt att matematikinlärning blir en individuell process.

"Handskriften måste sättas i fokus"

Digitala tjänster i matematik har potential att förändra hur undervisning bedrivs, inte bara genom learning analytics, utan framför allt genom möjliggörande av nya arbetssätt i klassrummet som bidrar till att elever i större utsträckning kan dela med sig av kunskaper och vägleda varandra. Förutsättningar för detta är dock att handskriften även i den digitala kontexten sätts mer i fokus, samt att digitala tjänster istället för att agera behavioristiska kontrollanter av elevsvar börjar fundera över hur de kan skapa fantastiska klassrumsupplevelser.

LÄS ÄVEN

Debatt: Så gör vi svensk matematikundervisning bäst i klassen

Debatt: Så kan skolmatematikens kris lösas

Debatt: Strukturellt problem bakom de dåliga mattekunskaperna