Alla måste dra sitt strå till stacken med läsning

Mattias Axelsson, undervisar på bygg- och anläggnings­programmet vid Bräckegymnasiet i Göteborg. Foto: Anna-Lena Lundqvist

"Men han ska ju bli snickare, det är väl inte nödvändigt att läsa historia då?” ”Är det verkligen idé att läsa så avancerad matte om du bara ska jobba som murare?” ”Det är väl inte jätteviktigt att ha naturkunskap för en som ska köra grävmaskin?”

Eftersom jag jobbar som lärare i historia och samhällskunskaps på ett byggymnasium och dessutom är mentor för ett tiotal elever är detta kommentarer jag tyvärr hör alltför ofta .

Mina elever utbildar sig till snickare, målare, murare, anläggare, golvläggare och en hel del annat. Huvuddelen av deras utbildning handlar givetvis om att lära sig yrket. Om de ska arbeta som målare måste de kunna måla, om de ska jobba som murare måste de kunna mura och ska de jobba som golvläggare så måste de kunna lägga golv. Men skolan har ett betydligt bredare uppdrag än så – vi ska utbilda medborgare som kan ta del av samhällets alla aspekter.

Även elever som läser på bygg- och anläggningsprogrammet och för den delen andra yrkesprogram läser svenska, matte, engelska, idrott, naturkunskap, samhälle, religion och historia. Särskilt de sistnämnda (NO- och SO-ämnena) har ganska lite tid på gymnasiet.

På knappa femtio timmar ska jag, om vi tar samhällskunskap som exempel, förmedla kunskaper om alltifrån hur det svenska politiska systemet fungerar till vad man har för rättigheter som konsument, och däremellan ha tid att prata om mänskliga rättigheter, folkrätt, källkritik och en hel del annat. Det är en utmaning som inte alltid är så lätt och den försvåras av att många elever har stora svårigheter med grundläggande läs- och skrivkunskap.

Under de senaste veckorna och månaderna har det ånyo uppmärksammats hur illa ställt det är med läs- och skrivkunnighet hos svenska elever. Vi vet egentligen allt detta redan, men det skrämmer ändå varje gång man får det svart på vitt.

För om det är något som alla elever måste kunna när de lämnar skolan så är det att läsa och skriva. Jag kämpar med näbbar och klor för att lyfta fram hur viktigt det är med samhällskunskap och historia även för blivande byggjobbare. Men om de inte kan ta till sig innehållet i en dagstidning, om de inte kan läsa en roman eller om de inte kan skriva ett brev till en myndighet utan stavfel så kommer de utan minsta tvivel att bli andra klassens medborgare.

Visst kan jag som gymnasielärare luta mig tillbaka och skylla på grundskolan  som inte gjort sitt jobb. Jag kan också lägga över ansvaret på svenskläraren - varför kan inte hen lära eleverna att läsa och skriva så fokuserar jag på ämnes­kunskaperna. Men vem blir hjälpt av det?

Nä, ska mina elever bli samhällsmedborgare måste jag dra mitt strå till stacken. Jag måste ställa krav på att de har stor bokstav och punkt när de skriver en uppgift i historia. Jag måste utmana dem med texter som de ska läsa och redogöra innehållet för. Och så måste ni andra också göra. Ni som jobbar i verkstan med eleverna: prata om vikten av att kunna läsa och skriva och försök få dem att inse betydelsen av att vara en del av samhället.