DiMaria: Kreativiteten väcks inte om vi bara nöter

Mycket i musikämnet handlar om färdighetsträning så det var med hög igenkänningsfaktor jag läste Ämneslärarens reportage om slöjdläraren Eva Söderberg som fokuserar mycket på just färdighetsträningen. Färdighetsträning i all ära men det är just den sortens övning som gjort att jag flera gånger frågat mig själv vad jag håller på med i undervisningen, som när jag till exempel kört fast i replikeringsträsket. Ni vet, man spelar och sjunger en låt baserad på den berömda fyrackordsrundan – eleverna replikerar. Det är förvisso ett bra tillfälle för färdighetsträning och genrekunskap, men sen då? Hur skapar jag den av läroplanen önskade bildningsgången som ”omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter”?

”Det fina med musik är att man aldrig blir klar”

När jag i tonåren var tvungen att helt arbeta om min teknik sa min lärare lugnt: ”Eftersom det finns så mycket vacker musik i världen finns ingen anledning till att du bara ska nöta skalor och övningar för det här arbetet.” Och visst är det så. För att ägna sig åt kreativitetsfrämjande arbete behöver vi inte vara fullärda rent färdighetsmässigt. Det fina med musik, och kreativitet, är ju att man aldrig blir klar. Frågan blir då i stället hur man kan arbeta parallellt med kreativitet och färdighetsfrämjande moment i undervisningen.

För att inte fastna i replikeringsträsket försöker jag skapa situationer där eleverna får använda befästa färdigheter på nya och lite oväntade sätt. De skapar ljudlandskap med icke-traditionella instrument, rappar barnböcker eller skapar musikhistoriedioramor. När jag introducerar dessa områden skymtar förvirring och ibland panik i elevernas ögon. Trots de inledande skeptiska reaktionerna utvärderas områdena ofta som ”kul”, ”annorlunda” eller som en elev uttryckte det: ”Först tyckte jag det var askonstigt, men sen blev det liksom coolt för det var som en vanlig låt fast ändå inte …”

”Det låter inte som originalet”

För ackordrundan är det inte ovanligt med mindre nöjda utvärderingskommentarer: ”Det låter inte som originalet” har jag hört mer än en gång. Då inser jag att vi hamnat i det där träsket att det ska låta lika och att eleven redan skapat sig en bild av vad som är bra eller rätt. Visst är ackordrundan färdighetstränande och kan på så sätt vara motivationshöjande, men vad händer med elevernas musikaliska självförtroende när de jämför sig med en världsstjärna?

I syftestexten i musik står att eleverna både ska ges ”möjlighet att utveckla en tilltro till sin förmåga att sjunga och spela samt ett intresse för att utveckla sin musikaliska kreativitet”. Visst kan nötandet skapa tilltro men jämförelser bidrar nog inte alltid till tilltro eller att kreativitet väcks. Givetvis ska vi spela ackordrundor och göra covers men undervisningen behöver också innehålla moment där kreativiteten övas. Att fundera på hur mina elever kan använda befäst kunskap på ett nytt och annorlunda sätt, eller hur jag kan introducera något där vi både arbetar färdighetstränande och kreativitetsfrämjande, är bland det bästa med att vara lärare. Då utforskar både jag och mina elever vår kreativitet.

Carolina DiMaria är musiklärare på Margarethaskolan i Knivsta och adjungerad adjunkt vid Uppsala universitet.

LÄS ÄVEN

Amanda Ooms ger liv åt både bild och musik

Därför blir hon provocerad av kreativitetshetsen i slöjden

Lotta älskar när slöjden överraskar

DiMaria: Justin Hurwitz tack till musikskolan sätter fingret på något viktigt