”Skolbibliotekets uppgift inte att förvara böcker”

Vi pratar ofta om skolbibliotek i termer av böcker, lokaler och bemanning. Men den viktigaste frågan är: fungerar biblioteket i undervisningen?

En klass i årskurs 5 arbetade med rymden. Eleverna skulle själva ta reda på fakta och läraren skickade dem till skolbiblioteket.

Efter en stund började eleverna komma tillbaka. Några hittade inget alls. Någon hittade en bok men kunde inte använda den – det var Stephen Hawkings ”Kosmos”. Flera satte sig i stället och googlade. Till slut kopierade läraren några sidor ur läroboken så att arbetet kunde fortsätta.

Skolbiblioteket användes. Men inte i undervisningen.

”Funkar ibland”

Många skolbibliotekarier känner igen sig. Biblioteket fungerar ibland: när rätt elev råkar hitta rätt bok, när en engagerad lärare lägger extra tid eller när bibliotekarien snabbt försöker lösa allt i stunden.

Det blir personberoende. Inte likvärdigt.

När ett skolbibliotek inte fungerar beror det sällan på brist på engagemang. Det finns både böcker och personal som vill använda biblioteket. Bibliotekarien anpassar material, letar ersättningar och räddar uppgifter medan klassen väntar.

Utåt ser verksamheten fungerande ut. I praktiken vilar den på improvisation

”Måste gå att använda”

Skolbibliotekets uppdrag är inte att förvara böcker. Den nya lagen trycker särskilt på att biblioteket måste gå att använda i undervisningen – inte bara finnas.

För en elev spelar det ingen roll hur många böcker som står i hyllan om ingen går att läsa eller förstå. Då blir biblioteket inte ett verktyg i lärandet. Och då uppstår ett större problem än läsfrämjande.

Om en elev inte kan hitta information den kan förstå kan eleven heller inte genomföra uppgiften på samma villkor som sina klasskamrater. I praktiken begränsas elevens möjlighet att delta i undervisningen.

Barnkonventionen är svensk lag och innebär att barn inte bara ska ha tillgång till information i skolan, utan också kunna använda den. När undervisning förutsätter informationssökning men biblioteket inte går att använda blir rätten beroende av tillfälligheter.

”Akuta lösningar”

Det är sällan resultatet av ett enskilt fel. Boksamlingen har ofta vuxit fram över tid genom donationer, enstaka inköp och akuta lösningar. Skolbiblioteket behandlas som en samling böcker snarare än som en pedagogisk verksamhet med ett tydligt uppdrag.

Därför blir verksamheten beroende av individ i stället för organisation. Och det är en ledningsfråga.

Skillnaden märks inte först i hyllorna utan i klassrummet. När biblioteket fungerar hittar elever material de kan arbeta självständigt med och lärare kan planera uppgifter som faktiskt går att genomföra.

Ett skolbibliotek uppfyller inte sitt uppdrag genom att ha böcker. Det uppfyller det när elever kan använda dem i sitt lärande.

Blir personberoende – inte likvärdigt

En enkel fråga till dig som rektor: När en klass skickas till skolbiblioteket för att arbeta självständigt – kan alla elever hitta information de kan förstå?

Om svaret är nej handlar det inte bara om bibliotekets kvalitet. Det handlar om elevernas rätt.

Magdalena Ivarsson, bibliotekarie och biblioteksutvecklare

Sten Ivarsson, mediatekssamordnare i Trelleborg 

LÄS ÄVEN:

”Rektorers kompetensbrist urholkar skolbiblioteken”