Jessicas klassrum blir bilverkstad

Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningengrundskolan.se

Ilska, frustration eller spirande kreativitet. I Jessica Leandersson Wemans klassrum är alla känslor tillåtna.
– Väcker vi känslor som lärare så får vi delaktiga elever, säger hon.

Åh! Nej! Ja! Bilverkstaden är en känslosam väg till kunskap. Läraren Jessica Weman Leandersson här med eleverna Neo Rama Nevala, Wilda Martinsson och Ville Kühne.
Foto: Emelie Otterbäck

Jessica Leandersson Wemans tekniksal hålls varje år en workshop där eleverna ska skapa bilar av fyra enkla material. De får hjul, rundstav, gummisnoddar och ram. Utmaningen? Eleverna ska själva konstruera drivningen av bilen, helt utan instruktion. Dessutom ska bilarna rulla, utan att eleverna puttar på.

– Jag vill inte servera kunskap. Jag vill väcka känslor och därmed kunskap, säger Jessica Leandersson Weman.

Och visst väcker hon känslor. I hennes tekniksal är frustration, irritation och förvirring vanliga inslag.

– Jag vill utmana dem. Vissa blir frustrerade, andra sitter som frågetecken. Men sedan ser jag hur frustrationen övergår i något annat.

Eleverna brukar börja undersöka materialet, diskutera tillsammans och sakta går ljuset upp för dem.

– De förstår att bilen måste ha en rörlig axel och att de genom gummi­snoddarna kan skapa rörelseenergi. Det blir en aha-upplevelse. Då byts känslorna av hopplöshet till kreativitet och skaparglädje. De får också ofta känslan av stolthet. Som lärare är det fantastiskt att se den progressionen.

Jessica Leandersson Weman menar att känslorna är vägen till kunskap.

– Det gör att eleverna lättare befäster kunskapen, de minns vad de lärt eftersom kroppen också minns känslan. Genom att locka fram olika känslor aktiveras fler områden i hjärnan och kunskapen blir mer lättillgänglig, säger Jessica Weman Leandersson.

Känslorna är också nyckeln till ett livfullt klassrum, där elever ställer frågor och vill veta mer.

– Väcker vi en känsla så skapar vi delaktiga elever. De kan vara frågvisa, vilja ha hjälp, vara glada eller arga. Vi lärare kan bygga vidare på dessa känslor. Känslor är tusen gånger bättre än att mötas av totalt ointresse, säger hon.

Bilverkstaden brukar till slut bli en riktig skaparverkstad. I början är det knepigt, men så snart det lossnat för eleverna flödar kreativiteten.

– Vissa har limmat gummisnoddar på hjulen för att ge en annan friktion mot underlaget, andra har byggt lastbilar med grus för att göra ramen stabilare.

Kreativiten flödar när eleverna får skapa bilar i klassrummet.
Foto: Emelie Otterbäck

I slutet av projektet brukar också design vävas in. Bilarna målas, dekoreras och pyntas.

Finalen går ut på att ställa upp bilarna på rad och se vilken bil som rullar längst.

– Tävlingsmomentet skapar också en känsla av spänning och glädje. Min upplevelse är att eleverna inte bara minns bilverkstaden, utan också vad de lärt sig om friktion, rörelse­energi och material. För mig som lärare är det den allra bästa bekräftelsen, säger Jessica Leandersson Weman.

Vågar du själv visa känslor i klassrummet?

– Jag är öppen som person och har inga problem att visa känslor. Jag är rätt känslosam och det återspeglas i min undervisning. När jag är engagerad går det inte att dölja, om man säger så, Jessica Leandersson Weman.