Låga krav – då godkänns elever som inte kan läsa och skriva

Vissa studier visar att Skolverkets bedömningsstöd riskerar att missa varannan elev med risk för läs- och skrivsvårigheter, säger specialläraren Inger Fridolfsson.

”Hur svensk skola missar elever som inte lär sig läsa”. Så heter en ny rapport skriven av specialläraren Inger Fridolfsson. Hennes slutsats: Skolverkets bedömningsstöd är verkningslöst eftersom många elever lyckas dölja sina lässvårigheter genom att gissa sig till rätt svar på testen. Dessutom är kraven för lågt ställda.

Specialläraren och författaren Inger Fridolfsson och hennes kollegor på skolorna i Vadstena kommun har i princip ingen användning av Skolverkets obligatoriska bedömningsstöd i läsa-skriva-räkna-garantin, även om de utför det ändå. De har större tilltro till andra screeningtester och bedömningar i det löpande pedagogiska arbetet när de ska identifiera elever med läs- och skrivsvårigheter.

Svårigheter upptäcks för sent

Inger Fridolfsson skrev nyligen rapporten ”Hur svensk skola missar elever som inte lär sig läsa”, som har fått stor spridning i Skolsverige. Hon är framför allt kritisk till hur Skolverkets bedömningsstöd testar elevernas avkodning. Orden som ska avkodas är för få och läses i löpande text, vilket gör att eleverna tar hjälp av kontexten, menar hon.

– Det här är allvarligt eftersom avkodning är grundläggande för att komma i gång med läsningen. Många barn är suveräna på att dölja sina brister i avkodning när de läser en text. De gissar sig fram med hjälp av bilder och kontext, vilket även tycks fungera med rätt avancerade texter. Det är därför avkodning måste testas när eleven läser ord isolerat.

Konsekvensen, betonar hon, är att svårigheterna riskerar att upptäckas först på mellanstadiet.

– Då blir det svårt att använda läsningen för att ta till sig kunskaper i andra ämnen.

Inger Fridolfsson anser dessutom att ­kraven i bedömningsstödet är för lågt ställda, vilket riskerar att leda till att elevernas förmågor överskattas.

– Bedömningsstödet brister i träffsäker­het. Vissa studier visar till och med att stödet riskerar att missa varannan elev med risk för läs- och skrivsvårigheter, säger hon.

Stödåtgärder saknas

Ett annat problem är att bedömningsstödet består av förslag på frågor, men vad som sedan anses vara godtagbara svar är upp till läraren själv att avgöra.

– När det gäller hörförståelsen har läraren själv möjlighet att välja texter samt tolka elevernas svar, och då frångår man kravet på en standardiserad utformning.

Då skolor inte lyckas sätta in adekvata stödåtgärder i tid kan det på sikt bidra till negativa konsekvenser.

– Många elever behöver mycket systematisk träning och tid på sig för att bli goda läsare. Att gå på mellan- och högstadiet och fortfarande inte klara av att läsa åldersade­kvat leder inte sällan till dåligt självförtroende. Därför är det viktigt att börja så tidigt som möjligt, säger Inger Fridolfsson. 

För låga krav

Hon menar att kraven är för lågt ställda även i de nationella proven i årskurs 3, vilket riskerar att fördjupa problematiken. Om en elev får godkänt på de proven antas hen även klara de mål som finns i läroplanen.

– Det betyder att eleven troligtvis inte får den hjälp som skulle behövas för att utvecklas vidare.

Kritiken i tre punkter

Inger Fridolfssons kritik mot Skolverkets bedömningsmaterial:

1. Både bedömningsstödet i årskurs 1 och de nationella proven i svenska i årskurs 3 testar avkodning i samband med att eleverna läser en text. Då kan de dra nytta av kontexten och dölja sina svårigheter. Därmed upptäcks inte elever med svårigheter. Avkodning bör testas med hjälp av ordläsning utan kontext.

2. Kravnivån för vad som är godtagbart är för lågt satt. Då riskerar man att inte identifiera de elever som är i behov av extra stöd.

3. Såväl bedömningsstödet som de nationella proven är oerhört tidskrävande och stjäl värdefull undervisningstid.