”Orörd utemiljö är bäst” – förskolan i skogsbrynet visar runt

Förskolan stod klar för cirka två år sedan och har en stor gård i kuperad terräng indelad i tre sektioner som tagits fram i samarbete med förskollärare. De allra yngsta har en mindre del där de kan utmana motoriken, bland annat genom att klättra på den stora krokodilskulpturen. Men där finns även sandlåda och gräspartier.

Nästa del består av naturmark med träd och rotsystem som samsas med rutschkana, klätterställning, sandlåda och lekstuga.
– Där finns även en asfalterad del med hopphagar, och vi har byggt en tipi tillsammans med barnen. Men gården är fortfarande inte helt klar, det finns planer på ytterligare saker, bland annat är det tänkt att vi ska få en båt, säger Lottis Lundgren, som har arbetat på förskolan sedan den öppnade.

Det stora skogspartiet är det som utmärker sig mest, här finns inga färdiga lekanordningar. Endast orörd, kuperad skogsmark.
– Det är den bästa delen, orörd utemiljö. Det blir helt olika sorters lek där. Barnen hoppar och springer gärna längs de barkförsedda slingriga vägarna och nedför backen. De plockar stenar och pinnar. Det är favoritplatsen, en naturlig samlingsplats dit de ofta vill gå när de får önska. Jag tror att det beror på att de kan leka avskilt där, att det finns så många skrymslen och vrår.

Rum i rummet är något de försöker skapa på gården förklarar hon, men i skogen finns det naturligt i miljön. De har även släpat dit en stock som blivit till en omtyckt piratbåt. Där finns även en klippavsats som används som scen de dagar som uppträdarglädjen infinner sig.
– Skogen erbjuder så mycket på olika sätt, det är magiskt, säger Lottis Lundgren.

Påverkar även beteendet

En intressant iakttagelse hon gjort är hur olika barnen beter sig i skogen jämfört med på övriga delar av gården. När de ska köa till rutschkanan på mellangården blir det lätt konflikter om vems tur det är och hur många gånger var och en har åkt. Men när barnen åker kana på en berghäll i skogen är det helt andra tongångar.
– Det är en sådan otrolig skillnad, i skogen är de väldigt hjälpsamma mot varandra, visar hur man kan klättra och sträcker ut en hand för att dra upp kompisar. Jag har ofta funderat på varför det är sådan skillnad, men det är väldigt häftigt.

Att ha en stor gård underlättar mycket, menar Lottis Lundgren. Det finns utrymme att utmana med olika lekar för de yngre och de äldre barnen. Alla behöver inte vara på samma plats.
– Är det trängsel blir man som pedagog bara en tråkig förbudsperson som säger ”du kan inte göra så för att”… Men med gott om utrymme blir det något annat. Om någon vill springa kan jag nu säga att det är klart att vi ska springa. Jag kan ägna mig åt att vara med i leken i stället för att stå och vaka.

Den mer anlagda delen av gården är fortfarande lite gles när det kommer till grönskande lummighet, men både bärbuskar och annan grönska är på väg att ta sig.
– Ja, vi får se hur det blir när det har vuxit klart, säger Lottis Lundgren. Det vore kul om vi kunde ha en pilkoja, kanske en labyrint, och få jobba lite mer med den mellanstora delen av gården.

Förskolläraren Lottis Lundgren ser hur barnen växer i den spännande miljön.

Nyligen hölls ett barnråd på Charlottendal där barnen fick berätta vad de skulle vilja se på gården. På önskelistan stod bland annat fler ställen att leka med vatten och en väldigt lång rutschkana – och gärna få besök av Anna och Elsa från Frost.
– Vissa saker ska vi nog kunna ordna, säger Lottis Lundgren entusiastiskt.

Totalt går 160 barn på Charlottendal, och själva förskolebyggnaden, med träpanel, är i två plan. Personalen arbetar i team med en gemensam bas där varje team har 13 barn. Sammanlagt finns fyra gemensamma baser på förskolan, med tre team i varje bas.
– Vi delar gärna upp barnen i mindre grupper och jag använder gärna gården när jag har undervisning, i synnerhet skogsgården, där jag har intryck av att barnen har ett annat fokus än om vi är inne. Det är lättare att fånga deras uppmärksamhet. Kanske beror det på den dämpade ljudnivån och vindsuset.

Små gårdar begränsar

Att förskole- och skolgårdar runt om i Sverige blir allt mindre tycker hon är beklagligt. Hon har själv tidigare arbetat på en förskola med liten gård och sett vilka begränsningar det innebär.
– Det var rörigt och pedagogerna diskuterade om de skulle ha ett schema över vilka som skulle gå ut och när.

Små gårdar ger heller inte mycket utrymme för barnen att hoppa, balansera och springa fort.
– Det måste få finnas lite farligheter. Forskning visar ju på hur viktigt det är för att utvecklas och lära sig var den egna gränsen går, och även för motorikens skull. Det måste finnas plats för fantasi, eget utforskande och utmaningar. Att gårdarna då blir mindre och dessutom är mer ­planerade är olyckligt. Men vår gård är på många sätt fantastisk.

LÄS ÄVEN

Eva Lindström: ”Förskolan är en magisk plats för mänsklighet, inget mattelabb”

Ge plats åt filosofiska samtal i förskolan

Stenkula: Den djupa meningen med att vara förskollärare

Lyssna på Förskolan!