Kollegialt lärande döms ut som ovetenskapligt

Matematiklyftet, Läslyftet och Specialpedagogik för lärande är landets tre största kompetensutvecklingsinsatser det senaste decenniet – samtliga bygger på kollegialt lärande. Matematiklyftet har, till skillnad från de andra, avslutats. Det beräknas ha kostat 650 miljoner kronor. Pengar som kunde ha använts bättre, enligt Nils Kirsten, universitetslektor i pedagogik vid Uppsala universitet, som bland annat har studerat Läslyftet och Matematiklyftet.

– Modellen kollegialt lärande är utvecklad av Skolverket och saknar vetenskaplig grund. Den är inte utprovad och man har spridit ut den över landet utan att veta om den ger några positiva effekter, säger han.

Begreppet lanserades av Skolverket 2011.

– Skolverket hade läst in sig på ett par internationella studier som på olika sätt berör lärarsamverkan, men ingen av dem använder begreppet kollegialt lärande. Sedan klumpade man ihop alla de här olikartade studierna och kallade det för kollegialt lärande, som ger ett forskningsbaserat intryck, men det är luddigt vad det innebär. Skolverket plockade alltså ut forskning som de tyckte gav stöd åt den insats man ville göra, säger han.

Tidigare i år släppte Skolverket utvärderingsrapporten ”Fyra år efter Skolverkets lyft”, som behandlar Matematiklyftet, Läslyftet och Specialpedagogik för lärande. Där drar de slutsatsen att skolorna är övervägande positiva till kollegialt lärande, som myndigheten menar ”ger ett stort mervärde på skolorna”.

Läraren: ”Urvalet är smalt”

Fredrik Törnqvist, lärare på Thorildsplans gymnasium i Stockholm, anser att det finns anledning att kritisera Skolverkets utvärdering.

– Urvalet är smalt. Skolverket har kollat på väldigt få skolor, nämligen sju stycken av alla de 385 skolor som deltagit i de här massiva utvecklingsinsatserna, säger han och tillägger att myndigheten dessutom inte har undersökt vilken effekt lyften har haft på undervisningen, bara hur skolorna ser på det kollegiala lärandet.

Det Fredrik Törnqvist tycker är allra konstigast är att Skolverket i första hand har pratat med rektorerna.

– Hur benägen är man egentligen att vara objektiv till en utvecklingsinsats där man själv har haft en så drivande roll? Dessutom har man endast pratat med 23 lärare och låtit rektorerna välja ut vilka. Jag tycker det låter som att man redan i förväg har bestämt sig för vilket resultat man vill få fram i utvärderingen, säger han.

Ny forskning visar att det kollegiala lärandet inte heller fungerar som det är tänkt i praktiken. Främst för att samtalsledare inte vågar ta tag i de kritiska frågorna, vilket krävs för att utveckling ska ske.

Skolverket: ”Det är inte billigt”

Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson medger att rätt mycket av det kollegiala lärandet faktiskt inte blir lärande.

– Det har vi koll på och det kan bero på att man missat att förhålla sig till det forskningen säger om samtalens form och innehåll. Då kan det kritiska och lärande förhållningssättet utebli. Det räcker inte med att bara prata.

Men ändå väljer ni att fortsätta att framhäva det här som en god arbetsmetod? 

– Ja, det gör vi. Men vi betonar att metoden måste utgå från vad forskningen säger. Det gäller ju alla former av lärande och utveckling. Metoden vilar på både internationell och inhemsk forskning och idén med kollegialt lärande är att lärare själva definierar problem och utmaningar i strukturerad form för att gemensamt utveckla förståelse för sin praktik.

Kritiker menar att kollegialt lärande har slagit på bred front för att det är ­billigt. Vad säger du om det?

– Det är inte billigt. Det förutsätter att lärare får både tid och resurser att ta del av forskning. Allt för att kunna utforska, mötas regelbundet och utveckla sin praktik. Om man ser kollegialt lärande som en billig metod förstår jag att det kan landa i något ytligt som inte får någon påverkan eller effekt på undervisningen.