Ekblad: Problemlösning som engagerar precis alla

Innan sommarlovet släppte jag iväg årets nior på nya äventyr. Det var mycket intensivt de sista veckorna för att alla eleverna skulle vara väl rustade i matematik inför några år på gymnasiet. Alla, både elever och lärare, gjorde sitt yttersta för att nå ända in i kaklet.

Under sommaren funderade jag mycket på vad som gått bra, men även på saker vi kunde gjort bättre. Den stora frågan var: hur skulle jag gjort om jag fick börja om med eleverna?

Nu i höst har jag verkligen fått möjligheten att börja om, självklart inte med samma elever utan med elever i årskurs fyra. Och under sommaren har jag kommit fram till att jag vill ändra på några saker i min undervisning som förhoppningsvis leder till att eleverna blir ännu bättre i matematik.

Jag upptäckte att niorna fick kämpa mycket med problemlösning, så jag måste hitta en ny approach där. Hur kan vi få eleverna att arbeta mer med att lösa matematiska problem? Hur får vi eleverna engagerade? Ja, vi måste prova ett nytt grepp. Så under hösten har vi infört problem­lösningsfredagar där varje lektion innehåller minst en problemlösningsuppgift. Uppgiften måste ha en karaktär av ”open-ended-question”, en matematisk fråga som inte bara har ett rätt svar. Men samtidigt måste uppgiften vara begränsad, det får inte finns oändligt många svar.

Dessa uppgifter har även en inneboende karaktär av att vara nivåanpassade. Alla elever har en möjlighet att hitta några lösningar, men det finns alltid en liten twist som gör att många utmanas att arbeta vidare.

Eleverna i fyran har verkligen tagit till sig våra problemlösningsfredagar och många frågar flera dagar i förväg vad det är för problem de ska få på fredagen. Det har blivit något som de ser fram emot, något roligt och positivt. Eleverna är engagerade och många gånger blir vi inte färdiga med problemen på fredagen, detta skapar en mycket snygg bieffekt som vi inte räknat med.

Vi lärare vill självklart inte ge de rätta lösningarna innan eleverna fått möjligheten att själva kämpa, så många fredagar slutar med en ”cliffhanger” – lösningen hänger verkligen i luften. Det är nu det riktigt intressanta händer, eleverna tar med sig problemet hem (nej, det är inte läxa) och fortsätter att arbeta med matematiken hemma. Ja, de gör detta helt självmant och de lyckas involvera föräldrar, mor- och farföräldrar, syskon och i stort sett alla som de stöter på.

Måndag morgon hinner jag oftast inte in på skolan innan en hel hög av elever invaderar mitt arbetsrum. De vill visa sina lösningar och berättar hur de engagerat hela familjen i uppgiften. De får självklart sedan möjlighet att under lektionen redovisa hur de gjort. Vi tittar då på vilka metoder de använt, på vilket sätt de redovisar sina lösningar, hur de resonerat och vilka ord och begrepp de använder. Så plötsligt, från att arbeta med problemlösningsförmågan, kan vi nu upptäcka hur eleverna utvecklar alla förmågorna i matematik.

Jag hoppas att deras engagemang och lusten att lära håller i sig. För årskurs fyra har börjat väldigt bra och de här eleverna kommer att bli de bästa klasserna jag någonsin har undervisat!