Litterär hötorgskonst inspirerar elever

Ursprungligen publicerad i tidningen Alfa

Hallå Daniel Möller, docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Du är redaktör för antologin Tre sekler av svenska pekoral.

Varför en bok om pekoral?

– Ordet används ofta i kulturdebatten, och det behövde klarläggas vad pekoral är och att det finns olika typer av pekoral: vanliga pekoral, ädelpekoral och pekoralpastischer. Därför har jag skrivit en 30 sidor lång inledning till antologin. Men som vanlig läsare – och diktare – kan man också hämta inspiration från pekoralet, som man kan kalla litteraturens motsvarighet till hötorgskonsten och kalkonfilmen. Det är en annan sorts diktning som är oavsiktlig kul, ofta bombastisk, och som ibland innehåller dråpliga anspelningar på erotik. Man kan både ha roligt och lära sig något av denna diktning.

Vad skiljer de olika pekoralsorterna åt?

– Vanliga pekoral och ädelpekoral är av samma art. Båda vill vara betydelsefull litteratur. Men om det vanliga pekoralet är uselt, tråkigt och gör att man vill ta fram skämskudden, är det annorlunda med ädelpekoralet. Där uppstår något annat. Det geniala i dessa texter är inte avsiktligt, men finns där och framkallar glädje och njutning hos läsaren.

– Så har vi avsiktliga pekoral, så kallade pekoralpastischer, som är en konstform i sig, med till exempel avsiktligt haltande vers och skeva rim.

I din inledning citerar du Sven Stolpe som skriver att det ”magnifikt och bålstort obegåvade” i ädelpekoralet väcker glädje. Kul formulerat, men gör man sig inte lustig över dem som försöker?

– Nej, det är inte fråga om att göra sig lustig över pekoralisten utan att fascineras över själva produkten, pekoralet. För vanliga läsare och diktare kan det vara spännande att förhålla sig till en litteratur som ses som kass. Gunnar Ekelöf drogs till den skeva poesin för att själv komma vidare; det var främst under 1940- och 50-talen som han umgicks med pekoralet och bland annat skrev diktsamlingen Strountes (uttalas ”strunt”), där han i det meningslösa sökte det meningsfulla.

– Så visst, genren är komisk, men den ger också inspiration, glädje, karneval!

Du är också före detta gymnasielärare i svenska. Kan din bok användas i undervisningen?

– Javisst! Vad anses vara pekoral och varför? Vad gör att det blir komiskt? Hur vet man att något avses att vara komiskt eller ej? Det finns en oerhörd respekt för poesi. Många tycker att ”jag kan aldrig skriva poesi”, och då kan det vara befriande att se att det finns en mångfald. Man kan också diskutera vad som är humor, och varför humorn förändras över tid.

– Eleverna kan försöka skriva något som inte är bra. Det blir roligt att läsa upp för klassen. De skulle kunna få tävla i vem som är bäst på att skriva sämst!

Finns ordet pekoral bara i svenskan?

– Ja, det kommer av latinets pecoralis, härlett ur pecus, som betyder ’fänad’ eller ’boskap’. Ordet har ingen direkt motsvarighet på andra moderna språk. Men fenomenet är känt från antiken.