Utblick: Fritids i England

Hur är det med fritids i England? Frågan blev aktuell då jag besökte London för att delta i BETT-mässan. På själva mässan och de föreläsningar jag såg där gavs inga svar. Jag fick en pratstund med Mrs Kay Morrison, School Business Manager på Deansbrook Infant School i Barnet i norra London. En titel som är något mellanting mellan skolkanslist och ekonomiansvarig. I sitt arbete nära skolans rektor, Carole Catley, och genom sin dagliga kontakt med skolans personal samt barnens föräldrar har Mrs Morrison god insyn i skolans verksamhet.

Min farhåga om att frågorna skulle te sig obegripliga för någon inom det brittiska skolväsendet kom på skam då det visade sig att vårt system inte är så alltigenom svenskt som många av oss antagligen tror. Svaret på min inledande fråga kom att bli: Fritids finns i England men sköts på ett något annorlunda sätt än i Sverige.

Bevisligen är vi och britterna lika men ändå olika. Där vi i Sverige har en fritidshemsverksamhet som startar före skolan med morgonomsorg och ofta frukost samt en eftermiddagsomsorg med aktiviteter, och pedagogisk verksamhet med samma pedagoger som mellan frukost och eftermiddag deltar i skolans lektioner, har man i England samma sak fast i form av två olika verksamheter.

Mrs Morrison berättar att skolan för barnen börjar kl 8.45. För barnen på Deansbrook Infant School –  som är fyra till sju år gamla  - erbjuds frukostklubben i skolans regi. Hit kan barnen komma från kl 7.45. En administratör på skolan bär ansvaret för frukostklubben. Till sin hjälp haren lärarassistent som när skolan börjar finns med i klassrummet som resurs och stöd för eleverna.

När det gäller verksamheten efter skolan skiljer det sig mer från svenska fritidshem eftersom eftermiddagsverksamheten handhas av en utomstående aktör. Eftermiddagsklubben stänger klockan 18.

Jag kan se bekymmer med att ha olika aktörer som ansvarar för verksamheten under samma tak och med samma barn. Det första som slår mig är tystnadsplikten.

En gång i veckan, på frivillig basis, erbjuder några av skolans lärare aktiviteter efter skolan. Under 45-60 minuter i veckan har barnen vad som skulle kunna liknas vid vårt elevens val. Eleverna har då valt en aktivitet under en period av sex veckor som de får ägna sig åt en gång i veckan under ledning av någon av skolans lärare.

De kan exempelvis välja fotboll, dataspel, brädspel och trädgårsskötsel. Den här delen sköts av skolans egna lärare trots att den ligger utanför skoltid. De föräldrar som vill att deras barn ska delta i frukostklubben, eftermiddagsklubben eller de elevens-val-liknande aktiviteterna får betala en avgift.

Jag kan se bekymmer med att ha olika aktörer som ansvarar för verksamheten under samma tak och med samma barn. Det första som slår mig är tystnadsplikten. Hur blir det med den? Mrs Morrison berättar att skolans personal har skrivit på kontrakt som tydligt talar om att de inte ska prata om barnen utanför arbetet.

Personalen som tjänstgör i eftermiddagsklubben är professionellt utbildade för pedagogiskt arbete med barn och även de måste skriva på liknande kontrakt som de får från sin arbetsgivare. På sätt kan de i situationer när det behövs även delta i samtal med skolans personal utan att tystnadsplikten blir ett bekymmer. De deltar dock inte vid formella möten som hålls i skolan. Precis som i Sverige krävs det ett utdrag ur brottsregistret för att få arbeta med barn i skolan.

Jag får också veta att den brittiska fritidsverksamheten inte har någon läroplan – som vi har i Sverige – men att de genomför aktiviteter som är passande för barnens ålder och tidpunkt på dagen. Det serveras också mellanmål för barnen under eftermiddagen.

När jag frågar ifall det ser likadant ut i hela England berättar Mrs Morrison att det inte finns några fasta regler angående den här typen av aktiviteter men i London och andra storstadsregioner är såväl frukost- som eftermiddagsklubbar vanliga även för barn som är över 11 år.