Grunden ligger i greppet om pennan

Den här artikeln publicerades ursprungligen på tidningengrundskolan.se

I luften, på mattan, med penna. Förstaklassarna lär känna bokstävernas former genom handens rörelser. Julia Grehn instruerar och observerar.

Rätt på stödlinjerna. Första- och andraklassarna i Albatross Montessoriskola placerar bokstävernas staplar och böjar där de ska vara.

Julia Grehn tecknar ett streck med fingret i luften. ”Uppifrån och ner”, säger hon, ”och så lilla magen och stora magen”.

De sex förstaklassarna runt omkring henne ritar två bågar i luften, den ena under den andra.

– Bra, säger läraren, lutar sig fram och tecknar samma form med fingret i mattan. Eleverna drar upp likadana spår i den lena, lilaglansiga ytan.

Det skulle tjäna samma syfte att teckna bokstaven B med fingret på golvet eller i sand, det viktiga är att lära känna dess form genom handens rörelser och känsel. Det sensomotoriska lärandet, alltså koordinationen mellan sinnesintryck och motorik, är kärnan på Albatross Montessoriskola på Lidingö, liksom i all Montessoripedagogik.

Gruppen ettor runt Julia Grehn är framme vid nästa steg i skrivinlärningen, då pennan kommer in i bilden. På var sin liten whiteboard tecknar de B och b med svart tusch. Hon observerar dem för att se att de drar det första strecket uppifrån och ner. Lär en sig fel blir det svårt att rätta till och därmed svårt att lära skrivstil. I dag är det repetition av B och alla klarar att skriva bokstaven bra.

Eleverna suddar sina tavlor. När de tar sig an C enligt samma stegvisa metod ter den sig lika smidigt steglös.

Under tiden sitter den åldersblandade klassens tvåor vid borden med en faktatext framför sig. De är i olika stadier i arbetet med stycket om den nyfödda bäverungen. Några utför den första uppgiften: att fylla i bokstäverna i texten. Andra skriver av den och ytterligare några är framme vid att skriva en egen text. För alla gäller att placera bokstävernas staplar, krokar och böjar rätt på stödlinjerna. Ettorna slår sig ner intill de äldre kompisarna och en mer mödosam del av skrivträningen tar vid för de yngsta. Efter att ha tränat C och c på papper ska de rita fyra bilder föreställande något som börjar på C och därefter skriva orden under.

Fred Valdelin har ritat ett lejon som står på bakbenen inuti en cirkel. Han skriver ”Chelsea” under fotbollslagets symbol. Han har tagit reda på hur det skrivs och att det börjar med C, trots att det inte hörs.

Nikki Gardelius i tvåan vid samma bord håller pennan i ett korrekt inövat grepp mellan pekfinger, långfinger och tumme. I Montessori övas penngreppet på flera påhittiga sätt från och med förskolan, under de år då barnen sägs visa stort intresse för att lära bokstäver; genom knoppussel, geometriska figurer som också har en knopp att lyfta i, eller pincett, allt för att förbereda skrivinlärningen. Det uttänkta pedagogiska materialet är centralt i Montessoris verksamhet och utformat så att barn och elever kan arbeta självständigt.

Nikki Gardelius ser upp från texten om bäverungen och vänder sig till Fred Valdelin.

– Saft börjar inte på c, men det låter likadant som s, säger hon.

Han börjar att rita en cykel i nästa ruta, fastän han tycker att det är svårt.

Det råder ett koncentrerat lugn i rummet där flera stolar står tomma, eftersom klassens treor är på annat håll. Bara någon enstaka elev stönar över knåpandet med bokstäverna. Oscar Hallgren Kallon får ont i handen. Han skulle gärna skriva på padda i stället, på den tycker han att det är jätteenkelt att hitta bokstäverna. Fred Valdelin är inte lika bekant med bokstäverna ännu, det är inte så lätt att hitta dem på ett tangentbord, säger han. Nikki Gardelius tycker att det är bra att träna på penngreppet trots att det är lättare att skriva på mobilen.

Maja Granlund i tvåan avbryter sitt forskande om bäverns beteende, som hon uttrycker det, och påpekar att en bra sak med surfplatta och mobil är att det blir röda prickar under orden som visar om stavningen har blivit fel.

Lång tradition. Skrivinlärning med penna är en självklarhet för Julia Grehn, klasslärare och Kajsa Olsson, förstelärare och Montessorilärare.

För klassläraren och blivande Montessoriläraren Julia Grehn och kollegan Kajsa Olsson Falk, förstelärare, Montessorilärare och utbildare i Montessoripedagogik, är den omsorgsfulla skrivinlärningen med penna en självklarhet med lång tradition. Inom Montessori är det vedertaget att muskelminnet tränas genom händernas rörelser vid inlärning. Det gör att kunskapen lättare automatiseras. Dessutom utvecklas finmotorik och koordination som är grundläggande för många färdigheter.

– Jag ser hur eleverna ritar en bokstav med fingret i luften eller på bänken, som ett sätt att påminna sig om hur den skrivs, säger Julia Grehn.

Betydelsen av att muskelminnet aktiveras påvisas också av forskning. Barn som lär sig att skriva för hand minns bokstäverna bättre än de som lär sig skriva på tangentbord. Det beror på att kopplingen mellan handens rörelser och det visuella befäster kunskapen i minnet.

– Att kunna skriva för hand är både en trygghet och en rättighet, säger Kajsa Olsson Falk.

Och barnen vill lära sig, säger båda lärarna. Skrivträningen kan kräva tålamod både från elev och lärare. Det behöver inte heller vara de som är minst bekanta med att skriva och läsa som får lägga ner störst möda.

– De som är tidiga läsare är ofta bra på att stava, men har svårt att forma bokstäver. För dem kan det bli motigt att öva, det blir tråkigt att göra det om man redan kan läsa. Då får vi träna lite varje dag, säger Kajsa Falk Olsson.

Kunskapskravet i dag för årskurs tre är att kunna skriva med läslig handstil (och på dator), men inom Montessoripedagogiken siktar man högre och erbjuder den som vill att lära sig skrivstil redan från ettan. Skrivstil är faktiskt lättare än textning eftersom det utförs med sammanhängande rörelser.

Men för dem som har svårt med finmotoriken erbjuder digital teknik ett bra alternativ, så också på Albatross Montessoriskola. En av eleverna i tvåan skriver sin faktatext på padda i stället för på papper eftersom han ännu inte klarar att forma bokstäver. Det finns paddor i klassrummet som alla kan använda. För som Kajsa Olsson Falk säger:

– Att lära sig att forma bokstäver är en sak och att kunna ge utlopp för sin berättarglädje är en annan. Det kan de äldre eleverna gärna göra på en padda.