Stora barngrupper – ”Det gäller att vara uppfinningsrik”

LÄS MER Krav på nya ministern – för stora barngrupper ska vara ett lagbrott

På avdelningen Kråkan, med 3–5-åringar, har många av barnen långa dagar och det är inte ovanligt att nästan alla 22 barnen är kvar när det är dags för mellanmål. Men för att få arbetstiderna att gå ihop får barnen sällan sällskap av fler än två av de tre pedagoger som jobbar på avdelningen.
– Det är tufft med stora barngrupper, och vi har vädjat till chefen men det är ingenting hon kan göra någonting åt, säger förskolläraren Madeléne Nordenberg. Vi har fått veta att vi måste finna oss i att det ser ut så här och att alternativet är att sluta. Det var många som blev ledsna när vi fick höra det där.

Hennes förskollärarkollega Erik Stenkula instämmer och tillägger att ingen skugga ska falla över deras närmsta chef:
– Kritiken måste riktas högre upp, det här är en fråga för beslutsfattarna. Om de vill att alla barn ska lyckas, att alla är lika mycket värda, då måste satsningarna in tidigt. Ju längre tid de väntar, desto dyrare blir det. 

Nyligen fick de veta på ett APT-möte att förskolan Fågelsången har högst beläggning i hela kommunen. I dagsläget är 72 barn fördelade på de fyra avdelningarna, men lokalerna som byggdes i början av 1980-talet är inte anpassade för så stora barngrupper.
– Ja, lokalerna är också en utmaning, säger Erik Stenkula. Det gäller att vara uppfinningsrik för att få det att fungera. Vi jobbar mycket med mindre grupper och är ofta ute på gården. Jag önskar att jag kunde säga att alla barn blir sedda, men i ärlighetens namn får man vara glad om man hinner med det på en vecka.

Men att arbeta med små grupper bygger på att all personal är på plats, inflikar Madeléne Nordenberg:
– Det är svårt att få till om många är sjuka. Det är ont om vikarier och då måste man pussla ihop det med kollegor från andra avdelningar.

Hon upplever också att det är svårt att ägna alla barn lika mycket uppmärksamhet, hon säger att det är allra svårast med de barn som inte gör så mycket väsen av sig, att de lätt glöms bort.
– Vi är måna om att se alla barn. Men vi har också ett par barn som behöver ögon på sig mest hela tiden, och tyvärr har vi inte fler ögon än två var. 

När ett större antal barn är sjuka samtidigt får det däremot direkt positiva effekter. Erik och Madeléne berättar att även de barn som i vanliga fall far runt i högt tempo då sitter lugnt och pysslar.
– Häromveckan var halva gruppen sjuka och då har man verkligen tid att fokusera på de barn som är kvar, säger Madeléne Nordenberg. Jag tog med några till biblioteket och man märker att även barnen trivdes med att få sitta i lugn och ro. Vi älskar vårt jobb men att inte ha de rätta förutsättningarna för att sköta uppdraget gör att man känner frustration.

För att komma tillrätta med problemen anser de att det krävs en maxgräns för antalet barn och tillräckligt med personal.
– I dag har vi krav som är satta vid taket och resurser vid golvet, det borde vara likställt, säger Erik Stenkula. De riktmärken som finns känns bara som något politikerna satt upp för att lätta sitt samvete. Men en siffra hjälper inte oss, de måste se till att det blir verklighet. Under de 25 år jag har arbetat i förskolan har jag nog aldrig jobbat med så små grupper.

Att personalen på Kråkan trots allt mäktar med den ansträngda situationen säger de beror på att de har ett stabilt arbetslag.
– Vi är experter på att anpassa oss, och med bra kollegor känns det fortfarande superkul att gå till jobbet, säger Madeléne Nordenberg. Men det är tufft med så här stora grupper, även för barnen, och de kan inte ta paus under dagen som vi kan. Man kan undra hur det påverkar dem. Grunden läggs ju i förskolan och därför måste politikerna tänka långsiktigt och sätta in resurserna tidigt.