Numera förväntas förskollärare bidra till att sprida sin förskolas goda rykte. Kan det vara en av orsakerna till att tystnadskulturen breder ut sig i förskolan? undrar redaktör Sara Djurberg.

Jag fick ett exempel på det när en kollega nyligen kom och visade en lapp som satt på en förskolas dörr nära där hon bor. På lappen uppmanades förskolans personal att skaffa ”förtjänad media”. Redan där ryser jag, vad gör ett avancerat marknadsföringsbegrepp på en förskoledörr? ”Förtjänad media” innebär att ens varumärke blir omnämnt i andra kanaler än de egna (vilket är hett eftertraktat). Personalen uppmanades att ta kontakt med lokala medier för att få uppmärksamhet för sina kommande temaaktiviteter på förskolan. Förskollärarna fick gärna skriva på Facebook också: ”Vi vill se många inlägg på Facebook den dagen!” löd den käcka uppmaningen på lappen.

Vanligt med tystnadskultur i förskolan

Det här får mig att fundera över om konkurrens och varumärkestänkande är en orsak till att tystnadskulturen breder ut sig i förskolan. En undersökning från Sveriges Lärare visar att läget i förskolan är minst lika illa som i övriga skolväsendet. Ungefär hälften av de tillfrågade förskollärarna känner rädsla för att prata om problem på arbetsplatsen.

Exemplet ovan är från en koncernägd förskola, men jakten på positiv uppmärksamhet är inte unik för vinstdrivna förskolor. Och tystnadskultur är vanligt förekommande både i kommunala och fristående, vinstdrivande förskolor. Den tros bero på flera faktorer. Konkurrens om kunderna, föräldrarna, pekas ut som en av dem. Andra orsaker är hierarkiska organisationer samt hög arbetsbelastning och stress. De fristående icke-vinstdrivande förskolorna sticker ut i siffrorna – här är det betydligt högre i tak. Kanske ett tecken på att mindre enheter som föräldra- och personalkooperativ är mer demokratiska och välfungerande?

Förskollärare uppmanas att säga ifrån

Anki Jansson, en av Förskoleupprorets grundare, efterlyser mer kaxighet från förskollärarna:

”Vi måste våga ta bladet från munnen och säga som det är. Hur ska det annars kunna bli bättre? Det handlar om yrkesstolthet också, att våga sträcka på ryggen.”

Ironiskt nog fick ovan nämnda friskolekoncern nyligen medieuppmärksamhet som den antagligen förtjänade, men inte önskade, när en av dess förskolor tvingades stänga på grund av bristande säkerhet och avsaknad av legitimerade förskollärare. Och personligen föredrar jag lappar om att det går löss och springmask på förskoledörren framför marknadsföringsspråk och uppmaningar om att lägga ut hejiga uppdateringar på Facebook och Instagram.