”Läroplanen svår för en stressad yrkeskår”

Förskolans uppdrag har genom åren blivit allt mer omfattande och specifikt samtidigt som barngrupperna blivit större och andelen förskollärare minskat. Ekvationen går inte ihop, menar Christian Eidevald, utvecklingschef på Göteborgs förskoleförvaltning samt docent vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande på Göteborgs universitet:

– Skrivningarna i läroplanen är mycket bra, men uppdraget och målen förutsätter ofta en annan organisation och andra arbetssätt än de som finns i dag. Det handlar om barngruppsstorlek, planeringstid, kompetensutveckling och bemanning. Skillnaden mellan dem som lyckas uppfylla planens mål och dem som inte lyckas ökar oroande fort.

Ingrid Pramling Samuelsson, seniorforskare vid samma institution på Göteborgs universitet, instämmer:

– Om man inte kan göra bruk av målen i praktiken, vara involverad i kompetensutveckling eller inte kan tolka vad målen innebär, då skapar det en ökad stress hos personalen. Vid varje revidering av läroplanen tillkommer nya mål och ambitioner för att få en jämlik och hållbar förskola, och politikerna är ansvariga för att intentioner med förskolan korresponderar med förutsättningar för genomförande.

Allra värst drabbade av bristande förutsättningar är förskolor i socioekonomiskt svaga områden – där förskolor av hög kvalitet behövs som mest.

– Huruvida en förskola i en välmående stadsdel har hög eller låg kvalitet är sällan livsavgörande för barnen eftersom de oftast har bra stöd från familjen, säger Christian Eidevald. Men låg kvalitet på förskolor i utsatta områden kan få enormt negativa konsekvenser, för barnen, för personalen och rent samhällsekonomiskt.

Christian Eidevald och Ingrid Pramling Samuelsson är två av de drygt 50 forskare som står bakom kravet på en ny, brett sammansatt utredning som tar ett helhetsgrepp om förskolan. Detta 50 år efter Barnstugeutredningen, som formulerade den ”nya förskolan”. Gruppen anser att det är dags att ta ett nytt avstamp för förskolan som utgår från dagens förutsättningar.

– Man måste relatera till landets, läroplanens och skollagens intentioner, som de folkvalda är ansvariga för, och fråga sig vilken förskola vill vi ha. Ska alla barn få en likvärdig start, och räcker de resurser som finns i dag för detta? säger Ingrid Pramling Samuelsson och tillägger att även om man kan önska sig minst två förskollärare i varje barngrupp så kommer detta inte att hända på alla förskolor.

– Man måste våga tänka nytt, pröva nya modeller av förskoleutbildning.

Christian Eidevald vill att vi kommer bort från ett uppfattat, önskat arbetssätt som bygger på att omsorg och lärande förutsätter en dialog mellan ett barn och en vuxen i taget, som uttrycks i att ”se varje barn”, utöver gemensamma gruppaktiviteter – eftersom detta arbetssätt inte längre är möjligt utan i stället leder till allvarlig stress.

– Vi måste tolka uppdraget utifrån verkligheten. Alla barn ska få god omsorg, ha roligt och få stöd för lärande och utveckling i förskolan, men vi måste också identifiera de barn som behöver stödet som mest och rikta resurser och kompetenser till dem.

I dag har läroplanen 33 målområden där förskollärare ansvarar för att dokumentera och följa arbetet med att stödja varje barns utveckling och lärande, detta utöver ett omfattande uppdrag och 51 riktlinjer som ska genomsyra förskolans alla delar.

– Allt fler av dem som arbetar i förskolan uttrycker att de inte längre har förutsättningar att uppfylla alla dessa delar. Det är ohållbart, vi riskerar att stressa sönder en hel yrkeskår.