Forskarna: Bedömning behövs för rättvis förskola

Monica Ehrström och Eva M Johansson har forskat om bedömning och menar att förskollärarna behöver titta på vad barnen lär sig, men utan uppnåendemål eller betyg.

För att förskolan ska kunna ge alla barn samma förutsättningar behövs bedömning. Och bäst är att inte bara bedöma själva verksamheten utan även det enskilda barnets utveckling och lärande.
Det visar aktuella forskningsstudier av Monica Ehrström och Eva M Johansson.

Ingen av de båda forskarna är förvånade över de varierade svaren i tidningen Förskolans enkät om hur förskollärare ställer sig till bedömning. Att begreppet splittrar kåren är något de båda har stött på i sina egna studier.   

– Begreppet bedömning är väldigt laddat på samma sätt som undervisning, och de som tar ställning mot bedömning talar ofta om skolifiering. Men för en likvärdig förskola behöver vi bedömning, däremot förespråkar jag det inte utifrån riskerna utan vill ha det på ett bra sätt, säger Monica Ehrström, förskollärare i grunden och i dag universitetsadjunkt och doktorand vid Akademin för utbildning, kultur och kommunikation, avdelningen för förskolepedagogik, Mälardalens universitet. 

Progressionen som ska bedömas

Hon poängterar att bedömning inte handlar om att uppfylla mål utan om att det ska ske en progression och att undervisningen ska anpassas därefter. 

– Det handlar om att se hur undervisningen bidragit till vad barn kan nu jämfört med tidigare och se till att alla barn får likvärdiga förutsättningar till utveckling och lärande. Många tänker inte så men jag märker att fler och fler kommer till insikt när vi pratar om det, säger Monica Ehrström.

Diskussioner behövs i arbetslagen

I sin licentiat­uppsats, Uppmärksamhet för bedömning – att följa varje barns lärprocesser för en likvärdig utbildning i förskolan, lyfter hon tre viktiga aspekter för att skapa likvärdighet: att det måste finnas en gemensam förståelse i arbetslaget om syftet med bedömning och hur den ska genomföras, det vill säga en tydlighet gällande vad det är som ska uppmärksammas och bedömas, att pedagogerna har kunskap om olika metoder för att synliggöra barns lärprocesser och slutligen att pedagogerna ser barnets lärande ur ett helhetsperspektiv. 

– Det saknas ofta tydlighet och diskussioner på förskolorna gällande enskilda barns lärprocesser, och därför måste man ta sig tid att prata om det här i arbetslagen. Alla pedagoger kan uppmärksamma barnen på olika sätt och därmed och bidra till en bred holistisk bild av barnets lärande och kompetenser, säger Monica Ehrström.

3 råd från Monica Ehrström

1. Det är verksamheten och undervisningen i förskolan som ska bedömas, men i relation till hur den leder till lärande. Därmed behöver fokus vara på progressionen i barns lärande i relation till undervisningen.

2. Bedömning kan medföra risker men även möjligheter när det handlar om utbildning, därför är det av betydelse att diskutera HUR bedömningen kan genomföras för att undvika risker men skapa möjligheter för lärande.

3. Eftersom den spänning som omgärdar bedömning är relaterad till barns etiska rättigheter kan det vara av betydelse att även diskutera barns rätt att få förutsättningar för att lära så långt det är möjligt, vilket framhålls i läroplanen för förskolan.

”Man har ansvar för att barnen lär sig” 

Eva M Johansson, förskollärare och forskare vid Högskolan Väst, har märkt hur begreppet bedömning i mångt och mycket fortfarande är främmande i förskolekulturen, där man i stället har en tradition av att barn lär sig i samspel med vuxna. 

– Men förskolan har utvecklats och förändrats. I dag ses förskolan som första delen i utbildningssystemet och undervisningsbegreppet finns med i läroplanen. Det för med sig att man har ansvar för att barn lär sig, men utan uppnåendemål eller betyg och det är bra. Genom att balansera mellan att värna om förskolans kultur och samtidigt tydliggöra vad barnen lär sig kan likvärdigheten mellan barn med olika förutsättningar ökas, säger hon. 

Risk att barn glöms bort

Eva M Johansson ser en risk att barn glöms bort om man bara bedömer själva verksamheten, därför är det viktigt att även bedöma varje barns utveckling och lärande, och det inte bara i undervisningen utan även i leken. 

När det gäller dokumentation ser hon att beskrivningen av barnens förmågor bör utvecklas och tydliggöras. 

– Det är också viktigt att vara noga med vad man bedömer och varför. Vad är det barnen behöver förstå bättre, vilka färdigheter? Däremot ska man inte bedöma barns brister, eller sätta betyg. I stället handlar det om ”hur ska vi göra för att Pelle ska förstå bättre”, säger hon. 

Barnen fick olika förutsättningar

I sin avhandling, ”Förskolans motsägelsefulla bedömningsuppdrag”, studerade hon två förskolor, en i ett utsatt område och en i ett mer privilegierat. Hon fann likheter i själva bedömningsarbetet, men genom bedömningarna skickade de däremot ut olika budskap. På förskolan i det utsatta området var språkinlärning och uppförande i fokus medan kreativitet och delaktighet inte fick lika stort utrymme. 

– Om man jobbar med barn med annat modersmål och har språkinlärning i fokus är det svårare att se till barns utveckling när det gäller kreativitet och fantasi. Det här är något man behöver vara vaksam på, annars får barnen olika förutsättningar för att senare tillgodogöra sig undervisningen och göra sin röst hörd i skolan. 

3 råd från Eva M Johansson

1. Använd din empati och ”bedömningar i farten” för att lära känna barnen och skaffa dig en bild av deras sociala förmågor och välmående. Då kan du ge omsorg och bli en trygg person för barnen på förskolan.

2. Fokusera på innehållet, ta ställning till vad du tänker bedöma och varför, snarare än att följa en mall för hur en specifik kartläggning (till exempel pedagogisk dokumentation) ska göras.

3. Kom ihåg att vi gör bedömningar hela tiden av barnens beteenden, ibland utifrån ogrundade antaganden om vilka barnen är. Synliggör och ifrågasätt dina egna antaganden om barnen och använd välgrundade bedömningar för att utveckla din pedagogiska praktik.

Lyssna på Förskolan här!