Förskolläraren: ”Utan bedömning missar vi barn som behöver stöd”

Den kommunala förskolan Gullängen ligger centralt, i närheten av Möllevångstorget. Här finns både barn och pedagoger med olika kulturell bakgrund, ”som en mini-Malmö-blandning”, som en av förskolans förskollärare, Pia Ingemarsson Wigh, uttrycker det. 

Hon tycker att det inte går att komma ifrån att bedöma barnen, att man gör det hela tiden och att det är något man måste vara medveten om. Dessutom tycker hon att det är viktigt att vara klar över varför, hur och vad bedömningen ska leda till. 

– Det är viktigt att inte tänka ”det här ska de kunna”, men samtidigt finns det saker som är bra att kunna tidigt i livet när det kommer till det sociala, men även praktiska saker som kan göra att barnen blir självständigt och får känna att ”jag kan”. Att följa varje barns utveckling är jätteviktigt, oavsett deras ålder. Detta för att se till att de alla får en jämlik start, säger hon. 

Nödvändigt för att upptäcka barn i behov av stöd

Extra viktiga blir bedömningar av barn i behov av särskilt stöd, och även av de barn som behöver större utmaningar. 

– Det gäller att vara på alerten och uppmärksam både på det barnen kan och det de inte kan, i stort och smått. Att få dem att utveckla ett intresse ytterligare, uppmana någon som just lärt sig skriva att skriva ännu mer och så vidare, säger Pia Ingemarsson Wigh. 

Synen på bedömning och förskolans syfte är dock något som kan ställa till problem när vårdnadshavare har olika uppfattningar om hur det ska vara. 

– Det finns vårdnadshavare med höga prestationskrav som tycker att förskolan ska vara mer skolförberedande, sedan finns det andra som är rädda att bli bedömda av oss pedagoger. Det kan bli ganska spänt ibland, och sådant ska man också hantera, säger Pia Ingemarsson Wigh. 

Olika åsikter i arbetslaget

Men det kan även finnas kollegor som har en annorlunda syn på förskolan och behovet av egen utveckling vilket också kan innebära svårigheter, bland annat när det gäller att kunna bedöma arbetslagets insatser, skapa en samsyn och en gemensam grund. 

– Det är väldigt personligt hur man tar till sig att även jag som pedagog behöver utvecklas och lära mer. Ofta beror det på utbildningsbakgrund, och det kan även vara svårt att ta till sig texter om man inte kan språket så bra och inte har svenska som modersmål. Det här är personalutmaningar vi har. Jag tycker att man alltid måste ha den där kritiska blicken på sig själv, vad som är rätt och fel enligt läroplanen – inte vad som är rätt eller fel för mig personligen, säger Pia Ingemarsson Wigh.

Hon tycker att det här är något som borde diskuteras flitigare i kollegiet. 

– Man måste våga prata om det här, och jag upplever att det blir bättre och bättre. Nyligen hade vi en heldag som Malmö stad ordnade och som handlade om hedersrelaterade frågor. Då ägnades hela förmiddagen åt att titta på sina egna värderingar. Det var många svåra frågeställningar, så himla bra. Jag hoppas att de diskussionerna fortsätter, säger hon.