Det råder osäkerhet kring vad det är som egentligen ska bedömas i förskolan. Vår granskning visar att förskollärarna tolkar begreppet på olika sätt – och gör på olika sätt. Och några tydliga svar ger varken läroplanen eller Skolverket.

Att bedömning är ett laddat begrepp i förskolan märkte vi förra våren när en debatt bröt ut efter att vi publicerat en forskningsartikel i ämnet. Artikeln handlade bland annat om hur bedömningar bör göras mer detaljerade kring varje barns förmågor. Många förskollärare protesterade – bedömning av barn ska inte ske i förskolan. Vår enkät, som 1 381 förskollärare svarat på, visar att åsikterna verkligen går isär i den här frågan. Så även tolkningarna av vad som ska bedömas. Är det varje enskilt barn, barngruppen eller den egna undervisningen, eller alltihop? De olika tolkningarna av begreppet medför att även val av dokumentationsmetod skiljer sig mellan förskolor. 

Förvirrande i styrdokumenten

Skolverket ger inga tydliga besked i frågan. Myndigheten och styrdokumenten lägger fokus på att det är den egna undervisningen och verksamheten som ska bedömas, inte barnen, men samtidigt säger läroplanen att varje barns utveckling och lärande ska ”följas, dokumenteras och analyseras”. Det är förvirrande.

I vår enkät framgår att förskollärarna efterfrågar en större samsyn kring bedömning och dokumentation. Många påpekar också att tiden inte räcker till för indivudella bedömningar av barnen.

Kanske är det, som forskaren Eva M Johansson påpekar, något med ordet i sig som ställer till det. Det för tankarna till betygsättning. För egentligen verkar de flesta vara överens om att bedömningar av barn görs hela tiden i förskolan.