Larmet: Barnen riskerar att skadas varje dag

Hon arbetar på en av de förskolor i Malmö som av Sydsvenskan nyligen pekades ut som de med allra störst barngrupper. Hon berättar att de på papperet är fyra personal på 22 små barn, men att de i verkligheten oftast bara är tre på plats.

– Arbetsmiljön är allt annat än god. Vi står i höga ljudnivåer med barngrupper där vi måste vända ut och in på oss själva för att omsorg, lärande och utveckling ska gå hand i hand. Jag har tänkt länge på att byta yrke. Om man ska hålla ett helt arbetsliv ska man ha en human arbetsmiljö och skäliga villkor, säger hon.

Det finns rymningsbenägna barn på alla förskolor.

Liksom många andra som vittnar om stora barngrupper och dålig arbetsmiljö vill hon vara anonym. Detsamma gäller en förskollärare med lång erfarenhet i Sundsvall. Även hon funderar emellanåt på att säga upp sig. 

–  Ja, nu på sistone har jag känt så, men samtidigt ger barnen en sådan glädje. Jag fortsätter hoppas på en förändring till det bättre, säger hon.

Hon berättar att de oftast väljer att vara kvar på gården, att de har för många barn för att ge sig av på utflykter. Förskollärarna har svårt att få till sin planeringstid och de skickas ofta runt för att täcka upp på andra avdelningar. Mycket tid går också åt till att skaffa vikarier, torka av bord, sopa och plocka i ordning disken.

–  Vi råddar med mycket som vi inte borde behöva göra, sådant som tar tid från barngruppen, säger hon och berättar att flera kollegor är sjukskrivna för utbrändhet.

Åtta av tio: Min barngrupp är för stor

Detta är bara två exempel på hur vardagen ser ut för många förskollärare i dag. I Sveriges Lärares senaste rapport ”Tryggare kan alla vara” framgår att åtta av tio lärare i förskolan uppger att de arbetar i en för stor barngrupp, och av dem uppger i sin tur 74 procent att det är svårt att leva upp till tillsynsansvaret – varje dag eller flera gånger i veckan. En av dem som svarat förklarar i skrift sin situation: ”Det går inte att räcka till. Vi har våldsamt utåtagerande barn som inte får rätt stöd och vi har inte möjlighet att förebygga tillräckligt. Barnet misslyckas därför, och andra barn och vuxna riskerar att skadas varje dag.”

Se fler resultat av undersökningen i grafiken under artikeln.

Att inte hinna med de barn som är i behov av särskilt stöd är ett stort problem. Åtta av tio lärare som arbetar i stora barngrupper upplever att det tar för lång tid att ge dessa barn det stöd de behöver. Det är något förskolläraren i Sundsvall också märkt av.

– En specialpedagog sa att det bästa vi kunde göra för ett av barnen var att sitta en och en med barnet, men det fanns det aldrig tid och möjlighet till – trots att barnet hade rätt till det. Jag önskar att vi kunde ge alla barn de där guldstunderna, men det går inte, säger hon.

För Pia Rizell, förskollärare i Örebro, tillika andre vice ordförande för Sveriges Lärare, är varken vittnesmålen från Malmö och Sundsvall eller resultaten från undersökningen förvånande.

– Nej, hur situationen på förskolorna ser ut på många håll i landet är något vi har påtalat många gånger förr. Men visst är det häpnadsväckande att exempelvis fem av tio upplever att de inte hinner med sitt uppdrag, säger hon.

Hon är själv yrkesverksam och ser, och får till sig, att det i dag är otroligt många barn som är i behov av anpassningar, även barn som inte har en fastställd diagnos.

– Det är tufft i de stora barngrupperna. Om det hade varit 15 barn i gruppen i stället för 22 kanske vi inte hade behövt lika mycket anpassningar, säger hon.

Att så många i undersökningen inte tycker att de kan leva upp till tillsynsansvaret är också något hon känner igen.

– När man slussar ut barnen på gården går en ut först för att ta emot, men det räcker ju att ett av barnen går bakom huset så har man inte koll längre. Det finns rymningsbenägna barn på alla förskolor, säger hon.

Efter dödsolyckan: ”Det handlar inte om västarna”

Hon nämner även dödsolyckan i Umeå där en liten pojke miste livet sedan han fastnat i sin reflexväst. Efter olyckan har många förskolor helt slutat att använda västarna.

– I Umeå var det en reflexväst, men många barn har hoodies och luvor med snören som hänger utanför overallen som de också kan fastna i. Det här handlar egentligen inte om västarna i sig utan om något annat, nämligen att det är för få vuxna och för många barn för att vi ska känna att vi har full kontroll, säger Pia Rizell.

För att komma till rätta med problemen i förskolan vill Sveriges Lärare ha en lagstiftning om maxtak för barngrupperna, 12 barn i de yngre åldrarna (1–3 år) samt en bemanning på högst tre barn per heltidsanställd, och 15 barn i de äldre åldrarna (3–5 år) med en bemanning om max 5 barn per heltidsanställd. Men de vill även se en lagstiftning om förskollärartätheten.

– Kongressen har gett uppdrag om att två av tre personal ska vara behöriga lärare i förskolan, det är vår ambition och vision. Men i dag finns det förskolor som inte ens har en behörig lärare i varje grupp. Dessutom växer andelen som helt saknar relevant utbildning. En barnskötare kan och förstår läroplanen och har gjort ett aktivt val att jobba med detta, men det är något helt annat med de obehöriga och här har huvudmännen ett stort ansvar, säger hon.

Pia Rizell påpekar att de är fullt medvetna om att Sveriges Lärares krav är kostnadskrävande men att det borde ses som en investering.

– Annars blir det dyrt senare i stället. Det handlar om våra yngsta medborgares behov av en trygg tillvaro där de kan bygga upp sin självkänsla, säger hon.

Stigande sjukfrånvaro, tystnadskultur och repressalier

Ett annat anonymt vittnesmål kommer från en barnskötare i Norrköping. Hon berättar hur hon ser sina förskollärarkollegor försöka hinna med allt, men att de varken orkar eller hinner, och att sjukfrånvaron ökar.

– Jag arbetar med de små barnen och vår avdelning är väldigt liten. Med många barn blir det hög ljudvolym och fler konflikter eftersom det är så trångt. För att överleva försöker vi vara ute så mycket som möjligt, men några utflykter gör vi inte längre. Det går inte med så många barn, säger hon.

Hon berättar också om tystnadskulturen som råder, att ingen vågar klaga längre av rädsla för repressalier.

– Själv vågar jag inte framföra någon kritik till rektorn, det kan slå tillbaka när det är dags för lönesamtal. Och när vi pratar med vårdnadshavare lindar vi in allt i bomull, de skulle bara veta vilken miljö deras barn vistas i. Men vi kämpar på och stöttar varandra, säger hon.

Pia Rizell från Sveriges Lärare säger att hon verkligen hoppas att kraven om maxtak, bemanning och förskollärartäthet blir verklighet.

– Visst ska vi vara stolta över förskolan, men den är inte vad den har varit. Vi är professionella och gör allt vi kan men vi betalar med vår egen hälsa. Vi har redan höga sjuktal men utan rätt förutsättningar kommer det bara att öka. Det måste till en förändring, säger hon.

Lyssna på Förskolan här: