Förskolan som jobbar med forskare – djupdyker i naturens under

Strax intill Hammarkullsskolan i Hammarkullen i nordöstra Göteborg ligger förskolan Gropen Gård. Barnen på de sex avdelningarna samsas om en stor gård med sandlådor och ytterligare en gård där de kan springa, cykla och leka. De har också två inhägnade skogspartier på området. Den ena delen har en stor yta för växter, stora och små träd och kupig vegetation. I den andra finns små tipis i trä och en populär hinder- och balansbana. Här finns det också god chans att hitta småkryp av alla de slag. 

– Förr var barnen livrädda för småkryp, de stampade på dem. Men det har blivit stor skillnad på det området. Nu berättar de i stället vad krypen heter, vad de äter och att de sover där på blommorna. De stampar inte längre utan säger i stället ”de vill också leva”, berättar Cecilia Silverhagen Camacho, som är en av de pedagoger på förskolan som har deltagit i ULF-projektet Ämnesdidaktiska modeller för naturvetenskap, även kallat Ämnos. 

ULF står för Utveckling, Lärande, Forskning och är en nationell försöksverksamhet som ska utveckla och pröva hållbara samverkansmodeller mellan akademi och skola. Göteborgs universitet har 14 ULF-projekt varav ett är det som Gropen Gårds förskola deltar i.

Inledde med ämneskunskapen

Projektet har utgått från pedagogernas frågeställningar och forskarna har agerat bollplank och bidragit med kunskap om ämnesinnehåll, didaktisk forskning och egna erfarenheter. Förskollärarna och forskarna har arbetat tätt tillsammans i forskarpar. De har träffats regelbundet men också hållit kontakten via digitala loggböcker. Men i projektets första etapp började de med att läsa böcker och artiklar om naturvetenskap. 

– Det hjälpte oss att utveckla metoder för undervisning och lärande. Som hur man kan locka barns intresse för naturvetenskap genom att exempelvis lära sig namnet på växter, träd och insekter, säger förskolläraren Nada Baker som i den andra etappen av projektet parades ihop med forskaren Miranda Rocksén från utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet.

– Loggboken hjälpte mig att planera och få feedback. Miranda gjorde också flera besök på min avdelning och filmade undervisningssituationer med barnen. Jag tyckte mycket om att arbeta tillsammans med Miranda och har haft så mycket nytta av hennes kunskaper och åsikter. Jag hade själv inte så stora kunskaper om naturvetenskap tidigare, så Ämnos-projektet har verkligen fått mig att utvecklas och lärt mig hur jag kan undervisa i ämnet.

Även Cecilia Silverhagen Camacho är nöjd med projektet:

– Det har gett mig nya glasögon, ett helt nytt perspektiv på vad naturvetenskap kan vara i förskolan. Jag har velat arbeta med det tidigare men inte vetat hur. Det har känts så stort och jag har heller inte haft de kunskaperna. 

Hon berättar att hennes avdelning hade jord som tema och utgick från barnens fascination över maskar de hittat ute på gården. Under resans gång har de sedan bland annat fått röra sig som maskar och måla maskar. 

– Vi fotograferade när de målade första gången och jämförde med när de gjorde om det på slutet, och då var det mycket mer detaljerat. Det har varit både kul och väldigt givande.

Dialog i loggbok

Även Cecilia parades ihop med en forskare, Eva Nyberg, verksam vid Göteborgs universitet. 

– Det fungerade väldigt bra att vara i par. Eva gav mig tips, råd och information, och vi skrev i vår loggbok båda två. Hon är påhittig. En gång när hon besökte oss hade hon med sig spyflugelarver i en påse. När flugorna sedan flög ut några dagar senare delade vi ut luppar till barnen så att vi kunde studera flugorna noga. 

På Cecilias avdelning, Ukulele, har barnens nyvunna intresse för kryp nu även lett till att de har satt upp bilder på småkryp som symboler vid barnens platser. Ett kryp för vart och ett av barnen.

Det har hela tiden varit barnens intressen och iakttagelser som varit i fokus när man bestämt vad man ska arbeta med. En avdelning tog sig an fysik och ljus sedan barnen visat intresse för förskolans ljuslyktor. Det hela gick sedan vidare till att handla om regnbågar och därefter planeter, solen och rymden. Barnen skapade bland annat i papper, både raketer och planeter.

Även förskolans rektor Katarina Zupancic har varit konstant delaktig i ULF-projektet. 

– Jag har haft en övergripande roll, det är viktigt att vara delaktig och ha koll på det som händer för att kunna stötta och utmana, säger hon och tillägger att de nu ska sprida de erfarenheter som gjorts i projektet till övriga arbetslag på förskolan för att få till ett gemensamt lärande och att det blir en del i förskolans systematiska kvalitetsarbete.

Lyft för undervisningen

Hon säger att forskarparen och loggböckerna var särskilt lyckade i sammanhanget. 

– Det var den absolut största vinsten och något jag verkligen rekommenderar, att få ha en dialog med någon som kan lite mer är väldigt värdefullt. Förskollärare har sällan den här grundkunskapen i hur vi arbetar med barnen utifrån naturvetenskap som behövs, och bristerna gör att man inte riktigt vågar. Men när vi använde oss av den här metoden fick förskollärarna det stöd de behövde. När en pedagog får ny kunskap hamnar undervisningen på en helt annan nivå.

Även närliggande Hammarkullsskolan har deltagit i projektet. Barnen från förskolan har varit på besök och haft gemensam lektion med skolbarnen. Läraren Nessrin Subhi berättar att hon till en början var lite tveksam till samarbetet mellan skola och förskola, bland annat på grund av att verksamheterna har olika scheman, arbetssätt, styrdokument, åldersgrupper och förutsättningar när det kommer till det naturvetenskapliga arbetet.

 – Men med tiden blev det mer tydligt vilka likheter i arbetssätt och möjligheter till samarbeten som faktiskt finns. Skrivandet i loggböcker och möjligheten att dela med sig av dokumentation och ta del av hur både skolan och förskolan arbetar synliggjorde verkligen likheterna. Det bidrog också till ett kollegialt samarbete och lärande i hur man kan arbeta och mötas i ett naturvetenskapligt innehåll. 

Nessrin Subhi berättar också att hon även blev mer medveten om vikten av att få insyn i varandras verksamheter och syn på undervisning, hur den kan bedrivas och hur man kan inspireras av varand­ras undervisning och metoder. 

– Sammanfattningsvis går det att bygga broar mellan förskola och skola, exempelvis genom att samlas och mötas kring ett naturvetenskapligt innehåll.

Givande för forskarna

Den tredje parten i Ämnos-projektet är forskarna, som också ser stora fördelar. 

– Det är väldigt roligt att arbeta på det här sättet, att tillsammans få identifiera och närma sig svårigheter och det som är specifikt utmanande. Varje tillfälle man upptäcker något nytt är både utvecklande och spännande. Det är också viktigt att få den här nu-kontakten, en aktuell bild av vilka villkor pedagogerna arbetar under, säger projektledare Miranda Rocksén, som har en bakgrund som ma/no-lärare på högstadiet och som nu arbetar som forskare/lärarutbildare vid Göteborgs universitet, institutionen för didaktik och pedagogisk profession.

– Ja, det hjälper oss som undervisande lärare att förstå vad som är svårt och viktigt. Det är väldigt lärorikt att få reda på vad pedagogerna uppskattar och tycker, och vad de anser är värdefull information från oss, tillägger Eva Nyberg, biträdande projektledare som har en bakgrund som lärare i naturkunskap på gymnasiet och numera arbetar som forskare/lärarutbildare vid samma institution som Miranda Rocksén. 

Upplägget med forskarpar och loggböcker ser även de som mycket lyckade inslag i projektet. 

– Interaktiva dagböcker, med gans­ka omedelbar feedback, har vi använt oss av i tidigare projekt och upplevt som ett positivt inslag, den erfarenheten hade vi med oss, säger Eva Nyberg. Bildandet av forskarpar på det här sättet var däremot nytt och ett bra drag, det skulle kunna vara en nyckel för andra som vill göra liknande projekt.

LÄS ÄVEN

Ny rapport: Förskolan måste få återhämtning!

Erik Stenkula: ”Tystnadskultur? Den har jag aldrig stött på i förskolan, tvärtom!”

Fråga facket: Har man rätt att gå ned i arbetstid?

Lyssna på Förskolan här!