Lärarna slipper utvecklingssamtal och får mer tid till undervisning

"Skönheten sitter i betraktarens öga” står det på väggen i frisörsalen på Gustavsbergs gymnasium i Värmdö kommun. Stora svarta bokstäver mot vit bakgrund.

I det coronaanpassade klassrummet bredvid har Pamilla Carlén, lärare, programansvarig på hantverksprogrammet och specialpedagog, slagit sig ner vid ett bord. Precis som Anna Andersson som sedan fyra år tillbaka är en av skolans fyra heltidsmentorer. Hon har utvecklingssamtal med runt 70 elever varje termin.

– Visst är det många men jag lägger mer fokus och längre tid på ettorna för att vi ska få bra kontakt och för att jag ska kunna lära känna föräldrarna lite grann, säger Anna Andersson.

I rollen som heltidsmentor så har hon olika typer av samtal i princip fem dagar i veckan.

– Jag har kontakt med föräldrar hela tiden liksom med elever. Jag är tillgänglig i princip jämt. Även helger står telefonen på, förklarar Anna Andersson.

Jag tycker att det är skönt att det alltid finns en vuxen som du kan ta kontakt med.

Pamilla Carlén flikar in att alla undervisande lärare har mitt i kursen-samtal med eleverna, samtal där de pratar om hur eleven ligger till i den pågående kursen. De samtalen kan sedan Anna Andersson och hennes kollegor använda i läsårets två utvecklingssamtal med eleverna.

Gustavsbergs gymnasiums mentorer har en mall som de går efter under utvecklingssamtalen men varje samtal blir också individanpassat.

Före utvecklingssamtalen har mentorerna korta, snabba samtal med eleverna i ettan.

– Då kommer det ofta fram om det är något de behöver. Som extra stöd eller hjälp, säger Pamilla Carlén.

Föräldrarnas effekt under samtalen kan variera berättar Anna Andersson

– Många gånger kan föräldrarna få sina barn att prata lite mer, de kan fylla i: ”Kommer du ihåg vad du sa i lördags?” Ibland blir det snarare så att de blir ännu tystare för att föräldrarna sitter med.

– Jag tror att föräldrarna blir mer involverade med en heltidsmentor än som när jag var undervisande lärare och mentor för då hade jag inte lika mycket tid och det påverkade kvaliteten på samtalen, konstaterar Pamilla Carlén, som inte saknar utvecklingssamtalen.

I stället ser hon flera fördelar med att det är särskilda mentorer som håller i utvecklingssamtalen. Inte minst kan hon och mentorn bolla idéer och tankar mellan varandra: ”Jag känner det här vad gäller den här eleven, har du sett samma sak?”

– Mentorn får ju höra väldigt mycket, och blir som spindeln i nätet. Ibland går det bra för eleverna i hantverk men de tycker inte att kärnämnena är så kul. Då kan man också samarbeta med eleven, kanske med läraren i engelska, om att till exempel göra frisör/stylist-arbeten på engelska. Jag som lärare har fått mer tid att göra såna saker när man inte behöver ta alla föräldrasamtal, menar Pamilla Carlén.

Hon tycker att de på hantverks-programmet har en stor fördel när det kommer till kontakten med föräldrarna.

– Ja, eleverna här tar ofta med sig sina föräldrar till skolan, som modeller och som kunder. Så vi får en helt annan kontakt.

Lärarförbundet förespråkar att de två årliga utvecklingssamtalen ska bli ett och Anna Andersson håller med. Som det är nu håller hon ändå i många samtal efter lärarnas mitt i kursen-samtal och efter F-varningar.

– De samtalen kommer ju i alla fall: ”Nu måste vi sätta oss ner och prata.” Dels med föräldrar, dels med eleven och dels med skolledningen. Hur ska vi tänka här? Samtal behövs men det behöver inte vara under den här formen två gånger om året, säger Anna Andersson.