Bildläraren vill få eleverna att släppa taget

Bildläraren Patrik Agemalm vill skapa en tillåtande atmosfär på lektionerna, så eleverna kan testa sig fram. Foto: Oskar Omne
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i praktisk-estetiska ämnen

Rädslan för att inte göra ”rätt” får inte ta överhanden i en skapande process. Därför är bildläraren Patrik Agemalms främsta mission att hjälpa eleverna att våga göra fel. Det har de nytta av i hela livet.

På bildläraren Patrik Agemalms lektioner gäller mottot ”Våga göra fel”. Det vet alla hans elever. Att leta efter en lösning och testa olika tankar är en självklar del i en kreativ process, anser han.

– I skolan och i den akademiska världen överlag så upplever jag att mycket går ut på att hitta felen och att förbättra dem, vilket låser mina elever, säger Patrik Agemalm, högstadielärare i bild på Jensen grundskola i Stockholm.

Hjälp vad obehagligt det var

Han har själv kämpat med att våga göra fel, vilket har bidragit till ett späckat cv och 30 år i kultur- och nöjesbranschen. Patrik Agemalm är serietecknare och illustratör som har jobbat med film och tv och vunnit en rad olika priser. 

För tre år sedan insåg han att han ville göra någonting annat.

– Jag testar att bli lärare, tänkte jag. Men fy vad läskigt! Och hjälp vad obehagligt det var att gå till den första lektionen, fast nu känner jag att det är det bästa jag har gjort.

Patrik Agemalm

Bor: Stockholm.
Uppvuxen: Sigtuna.
Fritid: Skriver på boken ”Tankar om tankar”.
Övrigt: Gjort all grafik och alla animationer för programmet ”Hipphipp”. Vann Svenska publishingpriset 2011 och UR:s pris Bästa barnprogram 2014.
Därför älskar jag att vara lärare: ”Det är inspirerande och ger mig energi. 

Under den första tiden reagerade han på att det var så få elever som vågade räcka upp handen. Några var kanske blyga, andra rädda för att göra bort sig. Många hade även svårt att komma i gång med en uppgift, av samma anledningar. Och det var orsaken till att han började uppmuntra dem att våga göra fel. Det är så man släpper lös hjärnan, det är han övertygad om. Ambitionen är att få dem att öppna upp och tro på sig själva.

– Och så fort det finns något att tycka till om, ja då kan det bli dags att fundera på hur det kan bli ännu bättre. Om de själva inte har någon idé om hur de ska gå vidare så får man hjälpa till: Men om du använder en sax då? Vad skulle hända då? Allt handlar om att få dem att förstå vilka skills de har. 

Valfri teknik

Bildämnet är så mycket mer än att rita, betonar han. Det ska uppmuntra till en förmåga att tänka utanför boxen, vilket man kan få användning av på många olika sätt i livet. Eleverna får oftast arbeta med teman och välja den teknik de känner sig mest bekväma med; tecknad film, filmer med ljud i Tiktok, teckning, lera, ja vad som helst. Han anser inte att den typen av friare arbete försvårar bedömningsarbetet och har inga problem med att se vad eleverna kan och inte kan. 

Patrik Agemalm har fortfarande en fot kvar i kulturbranschen. Just nu håller han på med boken ”Tankar om tankar”.

– Den kommer bestå av hundra illustrationer som skildrar alla de oändliga möjligheter som kan uppstå om man tror på sig själv.

Patriks roliga övning för nya klasser

Så här får Patrik Agemalm en ny klass att slappna av och skratta tillsammans.

  1. Ge eleverna papper och penna och säg att de ska rita av den person som sitter till höger. (Nu uppstår garanterat många suckar i klassrummet.)
  2. Berätta att de inte får titta på pappret när de ritar av sin kompis. (Eleverna skiner upp, och skrattar när de tittar på resultatet.)
  3. Ge dem ett nytt papper: Nu ska ni rita av den som sitter mittemot, med vänster hand. (Stämningen i klassrummet stiger ännu mer.)
  4. Sista uppgiften: Rita av klasskamraten till vänster, men ni får inte röra handen, sätt bara ner pennan på pappret. (Eleverna drar pappret hit och dit och skrattar så de nästan kreverar.)

LÄS ÄVEN

Konstnärer får kulturskolor att våga satsa

Bildläraren Paula har 518 elever: ”Jag kan inte ens namnen på alla”

Därför måste vi ta elevernas bilder på allvar

Så trycker teorin undan praktiken