Lindström: Bra att digitala verktyg ska bort ur förskolan
Krönika Var finns dessa vetenskapliga grunder som bevisar att skärmar är bra för barn? Ho ho? Nä, ingenstans, skriver förskolläraren Eva Lindström.
Ni vet uttrycket ”plötsligt händer det”. Nu har det hänt, och jag är nöjd. Digitala verktyg i förskolans ska bort, och jag andas ut.
Jag har ju alltid varit rätt skeptisk till detta med skärmar och paddor i förskolan. Bland annat eftersom jag ännu inte sett några bevis på hur detta skulle vara bra eller utvecklande för barn. Snarare tvärtom. Och eftersom förskolans utbildning och undervisning ska vila på vetenskaplig grund så har jag behållit min rätt avvaktande inställning. Debatten har varit het och full av känslor och väldigt mycket tyckande. Ingen direkt beprövad erfarenhet finns heller, eftersom det är vi som befinner oss i förskolan just nu som kommer att bli den erfarenheten.
Det handlar inte om inkompetens
Det som provocerat mig är den inställning som många har haft mot mig, och mina likar, som också uttryckt viss misstänksamhet och kritik mot dessa skärmar i förskolan. Man har uttryckt vitt och brett att det handlar om kompetens, att jag inte vet hur man ska göra, att jag är en bakåtsträvare, att detta är framtiden, att jag bara är okunnig och borde utbilda mig mer inom ämnet. Det har jag inte gjort, för det handlar inte om det. Inte ett dugg. Jag har också fått höra resonemanget att det är viktigt att låta barn använda Ipads för att lära sig om källkritik. Det är det roligaste och mest konstiga resonemang jag hört.
Om jag fick en krona för varje gång jag hört ett barn säga ”den här har jag hemma på min tv”, eller ”den här har jag på min padda hemma”, och hur jag då hamnat i diskussioner kring hur det kommer sig att vi kan titta på samma sak på förskolans padda som på barnens paddor hemma? Magi, kanske, vem vet….
Jag har också fått höra resonemanget att det är viktigt att låta barn använda Ipads för att lära sig om källkritik. Det är det roligaste och mest konstiga resonemang jag hört.
På förskolan är barnen väldigt unga, eller om man föredrar att säga små, och för mig handlar det om barnen och deras behov, bara det. Barnen. Jag har aldrig träffat ett barn som behöver en skärm. Jag har träffat väldigt många barn som tror att de gör det och som reagerar otroligt starkt när deras tillgång till skärmen hotas. Det om något borde ju vara tillräckligt med bevis på hur uppenbart vansinnigt det är.
Jag har aldrig träffat ett barn som har ett behov av att arbeta med en green screen eller stop motion, däremot har jag stött på en hel del vuxna som tycker att det är jättekul, men sällan barn. Jag har på allvar hört om en förskola där alla barn har femton minuter ”Ipad-tid” varje dag. Med syftet att barnen ska lära sig att vänta på sin tur, alltså ni hör ju, det är ju totalt vansinne. Och tänk då att det går 18 barn i en grupp, och alla ska titta en kvart var.
Det är vi vuxna som skapat behoven
Det är vi vuxna som skapat ett behov hos barn som de aldrig haft eller bett om. På samma gång som vi gör det skapar vi också andra behov hos våra barn, att allting ska gå så vansinnigt fort, att man ska få tillgång till det man tror att man behöver på direkten.
Var finns dessa vetenskapliga grunder som bevisar att detta är bra för barn? Ho ho? Nä, ingenstans. Däremot finns det gott om forskning kring hur barn har behov av omsorg, närhet, att bli lyssnade på, att få uttrycka sig genom att skapa och fantisera, bearbeta sina erfarenheter genom lek och möten med andra människor. Det är det som är viktigt och grundläggande för förskolan. Sen hur regeringen har tänkt att vi ska kunna ge det till barnen, utan mer resurser, det är en helt annan fråga.
LÄS OCKSÅ
Krav på digitala verktyg i förskolan ska slopas
Lindström: Snälla förälder, hämta ditt barn när ditt jobb är slut
