Debatt: Här har satsningen på handskrift gett goda resultat

Den här debattartikeln har tidigare publicerats i SvD.

I en framgångsrik läs- och skriv­undervisning behöver barn tidigt utveckla en god bokstavs­kännedom och ett gott ordförråd. Den metod som utgår från att man lär sig läsa från korta ord till större enheter kallas för ljudmetoden eller phonics och gynnar speciellt de barn som riskerar att få läs- och skrivproblem. Förklaringen ligger i dess strukturerade och stegvisa vägledning, där barnen successivt tar över ansvaret för sitt läsande och lärande. De metoder som i stället förespråkar att man börjar med datorskrift före handskrift bygger inte på phonics. Barnen förväntas själva knäcka bokstavs- och läskoden för skriftspråket.

Tyvärr betraktas ofta erfarna lågstadie­lärare som betonar handskriftens betydelse och en strukturerad nybörjarundervisning som bakåtsträvare av sina kollegor. Men kan det faktiskt vara så att de egentligen har rätt? Om dessa lärare hade arbetat i England hade de fått stöd av sin läroplan och känt att de förhöll sig till aktuell läs- och skrivforskning.

Många dystra vittnesmål från lärare

Svenska lärare avgör själva vilka läs- och skrivinlärnings­metoder de vill använda i nybörjar­undervisningen, det vill säga när eleverna är cirka sju år. Kursplanen i svenska ger inte stöd för vilka metoder som ska användas utan beskriver det som ska uppnås. Lärare anses vara professionella att själva se till att följa det skollagen uttrycker, nämligen att all undervisning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Skolverket övervägde också att utesluta handskriften vid införandet av läroplanen Lgr 11. I nuvarande läroplan Lgr 22, uttrycks dock, liksom i tidigare läroplan, att elever ska lära sig att skriva både för hand och på datorn. Det framgår inte vilken ordning och när i årskurs 1–3 det bör göras. Det innebär risk för att många elever lär sig handskrift först i årskurs 2 och ibland ännu senare. Kunskaps­målet att skriva läsligt för hand bedöms först i slutet av årskurs 3 och det finns inga kriterier för vad begreppet ”läsligt” innebär. Många lärare på mellan­stadiet, men även på högstadiet, vittnar om att de knappt kan läsa vad eleverna skriver för hand längre.

Känns igen från 70- och 80-talen

Engelska lärare får tydliga riktlinjer om vilka läs- och skrivmetoder som ska användas i målspråket engelska, vid barnens skolstart i cirka femårs­åldern. Formande av bokstäver och en tydlig handskrift fick en renässans genom den läroplan som implementerades 2014. Barnen skulle också få stöd i att knäcka läskoden genom att använda phonics. Att forma bokstäver och att skriva för hand är en del av phonics. Vid införandet av de nya riktlinjerna hänvisades till internationella forskare och forsknings­rapporter, så att lärarna förstod vikten av att undervisa på vetenskaplig grund och fick stöd i hur man skulle gå tillväga, dock utan att styra på detaljnivå.

Under det första skolåret (grade 1) ska barnen lära sig att sitta korrekt i skolbänken, hålla pennan på ett bekvämt och korrekt sätt, kunna skriva versala och gemena bokstäver i rätt ordning, med start och avslutning på rätt plats och också att skriva siffror korrekt. Under det andra skolåret (grade 2) sker en stegvis progression, då de engelska elevernas förväntas skriva med en tydlig och läsbar handstil. De ska också kunna använda viktiga stavnings- och grammatiska regler och att kunna skriva allt längre texter i olika genrer och med ett tydligt innehåll. Att använda datorn som skriv­verktyg används först efter att barnen utvecklat en god, säker och läsbar handstil, vilket sker först i grade 4–5. Digitala verktyg används flitigt men då utifrån andra syften.

För att utveckla en djupare läsförståelse krävs givetvis också att läraren undervisar sina elever i förståelse­strategier. Detta betonas både i svensk och engelsk skola, men är inte fokus i den här artikeln. Jag tar inte heller upp det bekymmersamma läget med att i så gott som alla länder som deltog i den internationella studien Pirls 2021 läser elever allt mindre och trenden är också en sjunkande läsförståelse. Det jag främst vill uppmärksamma i den här artikeln är att mycket av den engelska metodiken känns igen från hur vi under 1970- och 1980-talen undervisade våra elever.

Har gett resultat i England

I den engelska analysen av Pirls 2021 konstateras att flera av de förändringar som vidtogs genom den läroplan som infördes 2014 har fått långsiktiga och positiva effekter på elevernas läsförståelse. Det är också intressant att notera att de elever som deltog i Pirls 2021 hade lärare som undervisat dem med den nya läroplanen – och detta redan från deras skolstart.

England som blivit en intressant ”uppstickare” är intressant att studera närmare, även utifrån att gapet mellan de lägst och högst presterande eleverna har minskat alltmer över tid. Sverige har gått i motsatt riktning. Det som bland annat åberopas i den engelska analysen av Pirls är betydelsen av en strukturerad nybörjar­undervisning. Noggrann uppföljning av elevernas läsförmåga under det första och andra skolåret visar samband med senare läsförståelse. En viktig fråga är om vi kan lära av England utan för att för den skull kopiera deras skolsystem.

Sammanfattande synpunkter:

• Att kunna använda digitala verktyg är givetvis viktigt men det är lika angeläget att inte kväva andra färdigheter som att kunna skriva läsligt för hand. Jag menar att vi inte får vilseledas att tro att handskriftens tid är förbi.
• På samma sätt som det i kursplanen för årskurs 1 finns kunskapsmål i läsförståelse vore det önskvärt att det även finns mål för förmågan att skriva för hand. Handskriftens betydelse borde också lyftas fram under centralt innehåll för förskole­klassen i likhet med vad som görs i England med fem- och sexåringar.

En gemensam strävan bör vara att den gedigna forskning som gjorts inom läs- och skrivområdet också kommer ut till alla lärare – och som i sin tur gynnar våra elever.

Barbro Westlund, tidigare lektor i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Grundskolläraren