Körling: En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala

En hel sommar prövade jag att inte läsa. Inte en bok, inte en tidning läste jag. Mitt syfte var att undersöka hur det är att börja läsa igen när skolan ringer in till läsårets första dag. Även om skolan kämpar med läsandet och läsattityderna så är det nämligen så att skolan underhåller läsandet. Varje dag möter eleverna sådant de ska läsa. Ofta för att lära sig. Undervisningens texter är många. Ämnen som geografi, kemi och samhällskunskap innebär att läsförmågan måste vara i topp. Sådan läsning handlar inte om att vilja läsa utan att tvingas att läsa. Vi måste helt enkelt läsa oss till kunskaperna vare sig vi vill det eller inte.

Elever som ännu inte fått uppleva vad poesi, skönlitteratur och sakprosa kan göra och betyda är de som har det svårast att förstå varför rektorn påminner eleverna om att läsa under sommarlovet. ”Ville”, stönar någon. ”Vi har sommarlov”, suckar någon annan. Om man saknar läsupplevelser har man inget att hänga upp läsandet på. De elever som har upptäckt läsandet kommer att fortsätta att läsa. De vet att läsningen har något att ge dem och vill inte vara utan det de kan få. De som läser gör det eftersom boken inte överger dem utan lockar dem att läsa vidare.

Skolan låter dagligen eleverna möta text. Det betyder att eleverna dagligen får läsa något. På så sätt underhåller skolan själva läsandet. Man får en dos text om dagen. Också de som kämpar. Sen kommer sommarlovet. Då slipper man minsann att läsa.

”Mina egna tankar tycktes vila”

Det var då jag tänkte att jag måste göra ett läsuppehåll för att pröva hur det är att inte läsa något men att sedan börja läsa igen. Mitt experiment började samma dag som eleverna gick på sommarlov och slutade den dagen de skulle börja igen. Jag, som läser dagligen, vaknar med kaffe och tidning, för att avsluta med några kapitel i en bok, skulle inte läsa alls. Det blev en besvärlig sommar. Jag sjönk djupare ner i soffan, streamade underhållning och tappade lusten. Allt serverades mig. Mina egna tankar tycktes vila och fantasin tröt. Jag blev ledsen. Jag såg fram emot att börja läsa igen. När den dagen kom upptäckte jag att min koncentration var liten, jag orkade inte läsa som tidigare, jag fastnade inte i boken, lät mig distraheras. Det var som om hjärnan hade gått i dvala och inte ville väckas. Trots att jag längtat så var det svårare att börja läsa än jag föreställt mig. Men det gör att jag förstår hur det är att börja läsa efter ett långt läsfritt sommarlov. Det är inte så enkelt.

Mitt åtgärdsrecept för varje skola är därför att inleda läsåret bokstavligt. Låt eleverna under en vecka eller två få läsa upp sig, värma upp läsförmågan inför all den läsning som väntar dem i varje ämne. Låt dem läsa, läsa, läsa och åter läsa. Duka upp med böcker med olika innehåll, bilderböcker, sagor, fakta och skönlitteratur. Läs dikter som får eleverna att känna texten. Låt dem läsa sig varma och nyfikna.

Anne-Marie Körling är lärare, författare och läsfrämjare.

LÄS ÄVEN

Körling: Därför fortsätter jag envist hälsa på alla elever jag möter

Körling: Så kan skolan möta barnens oro för krig

Körling: Alla barn längtar inte efter sommarlovet

Körling: På rasten är han kung – i klassrummet ”dum i huvudet”

Körling: Vad ska vi läsa i dessa dystra tider?

Körling: Ett skärmstopp främjar den så viktiga ögonkontakten

Körling: Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola