Debatt: Allt vände när hennes son fick skriva för hand

Anna Jacquet är legitimerad lärare och författare. På bilden till höger kan man följa utvecklingen av hennes sons handskrift efter flytten till Frankrike.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Grundskolläraren

I Frankrike började pedagogerna från början. Ingen dator. Skriva för hand. Min första reaktion var att bli enormt orolig och fördomsfullt tänka att pedagogiken låg efter här. Så fel jag hade, skriver biologiläraren Anna Jacquet.

I Ämneslärarens serie ”Skriva för hand” är det tydligt att handskrift kommer med flera önskade effekter. Således är handskrift viktigt alldeles för sig självt, utan att ställas mot digitala verktyg. De digitala verktygen är fantastiska och viktiga alldeles för sig själva, utan att ställas mot de analoga. Men vi måste bli mer medvetna om vad vi använder när och, framför allt, varför.

Jag är biologilärare och undervisar på högstadiet. Jag är också förälder till ett barn med dyslexi. För 1,5 år sedan flyttade min familj och jag från Sverige till Frankrike. Det blev snabbt uppenbart hur viktig förmågan att skriva för hand var för att utveckla min sons språk- och läsförmåga.

När vi kom till Frankrike var han 11 år och hans handskrift nästintill oläslig. Efter den bekräftade dyslexidiagnosen i Sverige fick han en dator som hjälp både för att skriva och läsa. Den blev snabbt ett extra-jag. Pedagogerna, vi föräldrar och han själv ansåg att detta var en nödvändig hjälp för honom. Vi gjorde alla vårt bästa utifrån vad vi visste.

Resultaten var häpnadsväckande

I Frankrike började pedagogerna från början. Ingen dator. Skriva för hand. Min första reaktion var att bli enormt orolig och fördomsfullt tänka att pedagogiken låg efter här. Dessutom trodde jag uppriktigt att min sons förmåga att utveckla sin handskrift var låg på grund av dyslexin. Så fel jag hade.

Resultaten var häpnadsväckande. Ett och ett halvt år senare inte bara skriver han otroligt väl, hans läsförmåga har utvecklats enormt. Han använder inte längre inläsningstjänst när han läser längre texter. I skrivandet har han lärt sig att läsa bättre. I skrivandet har hans förståelse för språkets uppbyggnad breddats. I skrivandet har han sakta kunnat bygga upp ett ordförråd han förut inte kunnat greppa eftersom orden inte funnits i hans eget sinne utan i datorn.

Överst till vänster: Sonens handskrift i maj 2021, precis när familjen flyttat till Frankrike. Nederst till vänster: Sonens handskrift efter en månad i Frankrike. Till höger: Sonens handskrift idag, efter 1,5 år i Frankrike.

I processen att se sin egen progression har han dessutom byggt upp det viktigaste, han har fått tillbaka sitt självförtroende! Detta har haft effekt i alla ämnen. Det som förut var en stor funktionsnedsättning är det inte längre. Dyslexin kommer aldrig att försvinna, däremot är han inte längre beroende av en dator, men använder den ibland som hjälp. Han litar på sin egen förmåga att kunna ta till sig, förmedla och utveckla information i skrift.

Utebliven skrivträning är problemet

Det här är ett enda exempel. Alla är olika. Det har däremot fått mig att undra hur många elever jag gett stöd på ett sätt som medfört att deras språkliga förståelse hämmats istället för utvecklats.  

Man kan argumentera för att vi i vårt moderna samhälle inte behöver kunna skriva för hand. Det är sant, men när andra områdens utveckling regresserar på grund av att elever inte skrivtränar under de tidiga skolåren, då har vi ett problem. Problemet är inte användandet av datorer. Problemet är den uteblivna skrivträningen.

Det spelar liten roll i vilket format en elev producerar en text, på dator eller för hand. Det spelar stor roll att våra elever tränas i handskrift eftersom det spelar stor roll för deras framtida språkförståelse och därmed kommunikativa förmåga.

Vuxna kryper inte

Elever använder datorer i Frankrike också. Men de ges först när eleverna är i högstadieåldern och redan besitter läs- och skrivfärdigheter. De införs när eleverna har fått utveckla sin finmotorik, läsa i skrivandet och koppla ihop hand med hjärna. De införs när de utvecklat ett självförtroende i sitt skrivande och läsande. 

Vuxna människor kryper inte. Trots det är vi fullt medvetna om att ett litet barn behöver lära sig krypa innan det kan gå. Muskler behöver byggas och nödvändiga kopplingar göras mellan hjärna och extremiteter. Det är okej att vuxna människor inte använder handskrift. Trots det behöver vi vara medvetna om att lära sig skriva för hand är ett viktigt steg i våra barns kognitiva och finmotoriska utveckling.

Digitalisering är inte ett problem, men den uteblivna förmågan att skriva för hand orsakar problem som leder till att våra elever får det svårare att nå sin högsta potential.

Anna Jacquet

Legitimerad lärare och författare, aktuell med boken ”I am your teacher”