Så kan du hjälpa elever som stammar
Lektionstipset Okunskap om stamning begränsar barns möjlighet att nå sina mål, då stammande elever ofta känner en oro i skolan. Här ger läraren Tove Selvåg Drott – som själv stammar – sina bästa tips för hur problemen kan förebyggas.
Tove Selvåg Drott blev ibland kallad för ”stamapa” när hon gick på lågstadiet. Skolgången var stundtals tuff, men tack vare bra stöd hemifrån har hon lyckats uppfylla sin dröm – att bli lärare. Trots sin stamning har hon aldrig talat om sin talproblematik med sina fjärdeklassare på Silverdalsskolan i Sollentuna. Det har aldrig behövts. Men under arbetets gång med boken ”Jag tror det bröts, du försvann”, ville hon lyfta ämnet med sina elever i klassen.
– Det resulterade i mycket bra samtal och eleverna har blivit alltmer nyfikna, säger hon.
Bokens titel talar för sig själv och beskriver hur det är, och har varit, att leva med stamning.
– Ofta när jag exempelvis ringer Vårdguiden eller ett försäkringsbolag och inte får fram det jag vill säga så tror de att det är dålig mottagning, eller att samtalet bröts, och lägger på.
Vågar inte prata om det
I dag har Tove Selvåg Drott accepterat sin stamning. Men det finns situationer som fortfarande bidrar till nervositet. Föräldramöten är en sådan typisk situation.
Fler än 90 000 personer i Sverige stammar, men kunskapen är låg, enligt Tove Selvåg Drott vars ambition är att normalisera stamning.
– Stamning förekommer ju precis som allt annat men man vågar ändå inte prata om det, varken i skolan eller i vardagen. Jag tror man känner sig osäker eller tycker att det känns genant.
Tove Selvåg Drott
Ålder: 40 år.
Bor: Solna.
På fritiden: Vara med familj och kompisar, åka till lantstället i Östergötland, promenera.
Boktips: ”Kooperativt lärande i praktiken”. En bok som innehåller handfasta tips på hur man kan arbeta kooperativt med sin elevgrupp.
Därför blev jag lärare: ”Jag har alltid vetat att jag skulle bli lärare, ett drömyrke som jag har haft sedan jag var liten. Att får lära ut och se eleverna utvecklas är otroligt lustfyllt.”
Aktuell: Med boken ”Jag tror det bröts, du försvann”.
Övrigt: Planerar att börja föreläsa om stamning, utifrån sin bok.
Hon ger flera exempel på hur stamning kan begränsa en människas liv: Många känner sig obekväma i sociala sammanhang, väljer bort aktiviteter och undviker att umgås med nya människor.
Muntliga presentationer jobbiga
När Tove Selvåg Drott själv gick i skolan ombads hon att läsa högt och hålla muntliga redovisningar, precis som alla andra. Hon hade strategier för att slippa högläsningen i klassen, exempelvis kunde hon ibland ”gå på toaletten” för att slippa läsa.
– Just vid muntliga presentationer finns det ett stort behov av anpassningar. I dag pratar vi om tillgänglighet och ”en skola för alla”, men det talas väldigt sällan om stöd för personer som stammar. Om vi gjorde det skulle många fler barn känna att de skulle våga prata framför andra, säger hon.
Hennes främsta råd till lärare är att ha en bra dialog med både eleven och dennes föräldrar.
– Stamning ska inte begränsa en persons livsval eller kontakten med människor. Vi måste lära oss att inse att alla har olika förutsättningar och inte glömma bort att lärande ska kännas roligt och meningsfullt, för alla.
Toves bästa tips
- Först och främst: Prata med eleven och vårdnadshavarna i stället för att undvika att ta upp ämnet.
- Peka inte ut eleven som annorlunda. Informera övriga elever om stamning.
- Genomför muntliga redovisningar och högläsning i mindre grupper.
- Glöm inte att alla som stammar inte vill exakt samma saker. Förutsätt inte att en elev inte vill prata.
- Lyssna klart på eleven och låt individen tala till punkt. Försök inte hjälpa till genom att avsluta ett ord eller en mening åt en person som stammar.
- Gör alternativa namnlekar. Be till exempel eleverna att räcka upp handen när de hör sitt namn, i stället för att säga sitt namn högt.
LÄS ÄVEN
Läsundervisningen på mellanstadiet granskas
Skolverkets stöd till lågstadielärare får hård kritik
