Läsundervisningen på mellanstadiet granskas

Caroline Engskär (till höger) är projektledare på Skolinspektionen och ansvarar för granskningen.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Grundskolläraren

Det görs många satsningar på elevers läsning under de tidiga skolåren – men det är mindre fokus på mellanstadiet. Den här övergången måste studeras närmare, menar Skolinspektionen som nu gör en granskning.

Under förra läsåret granskade man 25 grundskolor, både kommunala och fristående, i olika delar av landet. Intervjuer genomfördes med både rektorer, lärare och elever. Resultaten kommer att presenteras i oktober.

– Detta är en väldigt spännande och viktig granskning av skolors läsfrämjande arbete. Läsförmågan är ju avgörande för hur man presterar inte bara i svenska utan i alla ämnen, säger projektledaren Caroline Engskär.

Måste hålla i lågstadiets arbete

Ett av målen med granskningen har varit att se i vilken utsträckning som lärarna integrerar läsfrämjande inslag i undervisningen i svenska i årskurs 4–6. Man har också undersökt om skolornas övergripande arbete med att främja läsandet är ”strategiskt och uthålligt”.

Vidare har man haft ett särskilt fokus på likvärdigheten, då det finns tydliga tecken på att läsintresset varierar beroende på elevernas kön och socioekonomiska bakgrund. 

– I mellanstadiet går undervisningen från att lära sig läsa till att läsa för att lära. Därför är det av stort värde att granska dessa årskurser med tanke på vikten av att hålla i den läsning som grundläggs i lågstadiet.

Upplever läsning som ett tvång

I kursplanen för svenska är det tydligt framskrivet att undervisningen ska “stimulera elevernas intresse för att läsa”. Mot den bakgrunden är det bekymmersamt att exempelvis Statens Medieråds undersökning ”Ungar & medier” ger bilden av att eleverna lägger allt mindre tid på läsning med stigande ålder. Läsningen blir utkonkurrerad av andra fritidsaktiviteter.

Senaste Pisa-undersökningen visar också att allt fler elever upplever läsning som ett tvång. 2018 uppgav mer än hälften av svenska 15-åringar att de ”bara läser om de måste”– tio år tidigare var det endast en dryg tredjedel som svarade samma sak.

Många lärare menar att det är svårt att hitta tid för det lustfyllda läsandet när så mycket fokus ligger på att uppfylla betygskriterier i kursplanerna. Har de en poäng?

– Jag kan förstå vad de menar, svarar Caroline Engskär. Det är stort fokus på betyg och bedömning. Samtidigt måste man betona att skolans styrdokument är viktiga för en likvärdig skola. Men jag tänker att kursplanerna lämnar utrymme för läraren att utforma undervisningen utifrån sin elevgrupp.

Men om alla krav och mätbara mål hämmar lärarnas möjligheter att främja själva läsandet?

– Det är förstås inte bra, men vi vill betona att det läsfrämjande arbetet är en del av skolans breda uppdrag. Det handlar alltså inte bara om att öka elevernas lästid, det handlar också om att skapa stimulerande situationer kring läsandet både inom ramen för undervisningen och i utbildningen i stort, säger Caroline Engskär.

Hennes förhoppning är att granskningen ska sätta ljus på just insatser för att stimulera läsintresset.

– Med ökad stimulans kan eleverna utveckla sin läsförmåga och därmed bli goda läsare. 

LÄS ÄVEN

Förödande många elever har aldrig läst en bok

Sandström: Läslusten slaktas av allt fokus på mätbara mål

Larmet: Vi riskerar att få en ny sorts analfabetism

Flickornas kraftiga läslustras bakom dystra Pisasiffrorna