Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Grundskolläraren

Ska man ta en 15 minuter lång strid för att dottern ska sätta på sig skorna eller lägger tio sekunder på att hjälpa henne, undrar redaktionschef Hampus Jarnlo.

”Kan du sätta på mig mina skor? Kan du hämta pennorna? Jag tappade skeden, kan du plocka upp den?”

Femåringens lättja får mig och min fru att titta på varandra med desperata blickar: ska den här lilla slöfocken verkligen börja förskoleklass i höst!?

Sen får vi höra hur hon uppträder på förskolan och blir genast lite lugnare. Där har hon utan tjafs hämtat pennor, plockat upp sina tappade bestick och klätt på sig sina ytterkläder själv sedan hon var tre år gammal.

”Men ni måste ju bara sluta hjälpa henne med sådant hon kan själv”, säger förnumstiga vänner när man lyfter problematiken. ”Wow, vilket tips! Det har jag aaaaaldrig tänkt på”, svarar jag ironiskt.

Nu har jag för övrigt slutat lyfta frågan med andra, för jag vet ju redan att problemet är att vi är inkonsekventa. Men det är inte helt lätt att komma ihåg när man stressad på morgonen vet att man antingen tar en 15 minuter lång strid för att dottern ska sätta på sig skorna själv eller lägger tio sekunder på att hjälpa henne.

Vid stökiga hämtningar brukar förskollärarna lugna oss stressvettiga föräldrar med att de visserligen lyckas få 18 barn att klä på sig själva där. Men hemma med sina egna barn har de samma problem som vi. Det är trösterikt att höra.

Här kan ni läsa om hur förskoleklassläraren Åsa Citrohn använder sin synskada för att få eleverna att ta ett större eget ansvar – vilket såklart får dem att växa.

LÄS ÄVEN

Åsas synskada får eleverna att växa

Lärarförbundets ilska efter nya beskedet om f-klass

Det passar inte alla att plugga i en saccosäck

F-klass dåligt förberedd för en skolstängning