Debatt: In med fler pedagoger med svårigheter i skolan

I stora delar av mitt liv har jag gömt mina svårigheter för omvärlden. Rädd för att min dyslexi skulle hindra mig från att få arbeta med det jag vill, vara lärare. För ett tag sen tog jag några modiga steg mot rektorns kontor för att berätta hemligheten som skulle förändra allt. Jag hade skrivit en insändare som skulle avslöja mina svårigheter. Jag ville att min rektor skulle vara beredd på hatstormen. Min rektor tittade på mig med oförändrad blick. Hen ansåg att min dyslexi varken förändrade min tidigare insats som lärare eller min framtida.

Det blev ingen hatstorm, på sin höjd en liten hatvind. Den kunde jag lätt förstå. Jag förstår er skeptiker som inte kan se en lärare med dyslexi. Jag förstår att ni undrar hur jag ska kunna lära någon att stava när jag inte kan det själv. Sen en tid tillbaka har jag däremot insett att det jag försökt dölja så länge är det som gör mig till en bättre lärare. För de strategier som jag använder mig av dagligen för att skriva och läsa hjälper även mina elever.

Målas upp som supermänniskor

Läraryrket är ett speciellt yrke, alla har en egen uppfattning om vad som behövs då vi alla upplevt en eller flera lärare under vår skoltid. Lärare målas ofta upp som supermänniskor. De som kan alla frågor på quiz och som kan stava till allt. Den här bilden är något som vi måste plocka bort från yrket. Vi är helt enkelt bara människor som försöker göra vårt bästa som lärare. Vi kan inte allt, men vi gör allt för våra elever. Den uppfattning om lärare som tidigare generationer har haft behöver förändras då vårt samhälle har förändrats. I klassrummet sitter inte längre 20 elever tysta och lyssnar på läraren, rädda för vad som kan hända annars.

Idag sitter det upp till 30 elever i ett klassrum med flera olika behov som behöver höras för att de är rädda för vad de kan råka göra annars. På rasten finns det inte längre tre elever som utmärker sig och som alla tycker är lite märkliga. Idag har vi flera elever som leker på sina egna sätt och som behöver styrda lekar för att lyckas. Under skoldagen behöver våra elever möta pedagoger som kan det som vi förväntar oss av yrket, vara extremt duktiga på att lära ut och ha stora kunskaper inom ämnet. Men vi behöver också pedagoger som är lite mindre bra på detta och som är desto bättre på att bemöta eleverna och vara förebilder.

Behöver pedagoger som vet hur det känns

Våra elever i Sverige behöver möta pedagoger som inte kan allt, men gör allt för att lyckas ändå. Pedagoger som vet hur det känns att inte kunna sitta stilla, som hamnat i bråk för att någon råkat gå in i dem och någon som vet hur det känns att inte kunna det som alla andra verkar kunna. Våra elever behöver inte bara exempel på hur man borde vara utan behöver även höra historierna som ledde en dit. Varför ska alla våra elever i Sverige behöva gå igenom sorg, smärta och känna att de inte passar in på grund av en olikhet? Om vi kan hjälpa dem redan då känslan börjar infinna sig borde vi väl göra det? Om vi kan berätta att vi känt likadant men hittat strategier som passar för att fungera och stänga ute känslan av att vara annorlunda eller olik någon annan.

Kan minska lärarbristen

Enlig Dyslexiförbundet har cirka 400 000 människor i Sverige läs- och skrivsvårigheter. Lärarförbundet beräknar att vi 2025 kommer sakna 65 000 lärare. Jag kan inte släppa tanken att om någon av dessa 400 000 människor hade vågat söka till lärarutbildningen, fått känna att de kan lyckas som lärare och att de hade kunnat tillföra något, hade summan på 65 000 lärare minskat då? Vi som arbetar som lärare måste våga berätta om våra svårigheter för att inte bara vara förebilder för våra elever utan även för dem som kan bli våra kollegor.

Läraryrket medför ett oerhört stort ansvar. Låt inte det förminskas utan låt pedagoger med erfarenheter och strategier få en plats för att vara en del av det ansvaret. Gör om läraryrket till ett grupparbete och sätt ihop ett team på din skola som tar med sig olika bakgrunder, erfarenheter och svårigheter så att eleverna har minst en pedagog att relatera till. Vågar vi göra detta ger vi inte bara eleverna en möjlighet att få lyckas utan också förstå varandra och se hur allas olikheter behövs i ett samhälle. In med fler pedagoger med svårigheter i skolan.

Elin Bengtsson är F–3-lärare på Backaskolan i Lund

LÄS ÄVEN

Debatt: Sätt in särskilt stöd redan på lågstadiet

Debatt: Dumheter att vi tvingas skapa egna läromedel

Debatt: Antistressleksaker med motsatt effekt

Debatt: Vi som arbetar i förskoleklass är redan experter på sexåringar!

Debatt: Moralpaniken runt Squid game är kontraproduktiv