Dokumentation med fel fokus?

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Riskerar vi att prioritera kunskap ­framför utveckling? Det menar forskar­skolan Små barns lärande, där fem förskollärare lagt fram var sin licentiat­avhandling om dokumentation – och fått blodad tand som forskare!

Peter Karlsudd, 2014 startade en forskarskola för förskollärare vid Linnéuniversitetet som du ansvarat för. Berätta!

– Små barns lärande, som den heter, byggde på ett samarbete mellan tolv kommuner i södra och mellersta Sverige, som deltagit med två förskolor vardera från socioekonomiskt olika områden. Det var ett gemensamt utvecklingsprojekt för att ta fram mer effektiva modeller för systematiskt kvalitetsarbete. Parallellt har, hos oss på Linnéuniversitetet, fem förskollärare från dessa kommuner forskat på halvtid, finansierat av projektet.

Pedagoger dokumenterar helst det som synliggör det förutbestämda.

Deras avhandlingar behandlar temat pedagogisk dokumentation – varför då?

– Fokus var ju systematiskt kvalitetsarbete, och pedagogisk dokumentation är förskolornas vardagliga mätinstrument. Det är intressant, och ovanligt, att en så avgränsad del av förskolans verksamhet beforskas så djupt av så många under en och samma period som gjorts i denna forskarskola.

Flera av avhandlingarnas titlar andas en kritisk inställning.  Hur kommer det sig?

– Att skriva en licentiatavhandling är första steget till fortsatt akademisk forskning. Då är det viktigt att lära sig hantverket att kritiskt granska material utifrån olika teoretiska bakgrunder. Det gör att samtliga haft en problematiserande och kritisk ingång. Det är dessutom viktigt att diskussionen kring vad som egentligen sker vid pedagogisk dokumentation hålls aktiv – förskollärare lägger mycket tid på det. Under nästa år kommer licentiatavhandlingarna ut i en sammanfattande antologi i ett mer lättillgängligt format.

Kan du se någon gemensam tendens i resultaten?

– Ja, att pedagogisk dokumentation tenderar att fokusera mycket på det enskilda barnet snarare än på gruppen. Dokumentationen fokuserar också mer på individuell kompetens inom vissa specifika kunskapsområden än på större gemensamma färdigheter.

Kan du ge något konkret exempel?

– Nu vill jag inte recensera de enskilda avhandlingarna och lyfta fram någon framför en annan, samtliga är väl värda att ta till sig. Men man kan se att mål inom matematik, språk och naturvetenskap särskilt lyfts fram i dokumentationen. Det gäller oavsett om avhandlingarna bygger på genomgångar av skriftlig dokumentation i stor omfattning, på videofilmade samtal eller på synlig dokumentation som hängt uppe i till exempel förskolans hall. Det verkar också vara så att pedagoger ofta väljer att dokumentera det som kan synliggöra en i förväg bestämd process. Det som dokumenteras tenderar att vara en tillrättalagd bild av verksamheten och barnen har inte särskilt stort inflytande över det som dokumenteras. Det kan de däremot ha över verksamheten i övrigt, men det dokumenteras då inte.

Har du några tankar kring vad det beror på?

– Förskolorna tar läroplanens mål på stort allvar. De styr verksamheten mot att förverkliga dem och det är denna del av verksamheten som de vill lyfta genom dokumentation. Att det blir så målfokuserat inom vissa kunskapsområden och även leder till bedömningar av enskilda barn, är troligen konsekvensen av arbetet med att höja förskolans status. I den processen är det lätt att förlora förskolans särart eftersom den snarare handlar om värden som är svåra att mäta och lyfta fram. Det leder också till högre krav på barnen och deras individuella prestationer.

Vad tänker du att förskollärare kan ta med sig av detta ut i sina verksamheter?

– Att det är viktigt att hela tiden medvetet diskutera hur den pedagogiska dokumentationen görs – vilka mål har vi, är barnen delaktiga? Hur kan dokumentationen bidra till att utveckla verksamheten och även innefatta pedagogernas insatser, inte enbart barnens? Omsorgen, ett kärnuppdrag i förskolan vid sidan av lärandet, har hamnat i skymundan Nu kommer dock en renässans, i viss mån: i den reviderade läroplanen lyfts omsorgen upp. Det är hoppfullt.

Vad händer nu med licentiaterna?

– Vi vet i nuläget att en fortsätter inom akademin och påbörjar en doktorsutbildning. Jag hoppas att övriga får viktiga utvecklingstjänster i sina kommuner. Forskarutbildade förskollärare är ett viktigt tillskott i verksamheter runt om i landet och jag hoppas verkligen att man tar vara på deras kompetens. Jag rekommenderar också alla som arbetar inom förskolan att läsa samtliga avhandlingar, de är tankeväckande allihop.