Ämnesintegrering kan öka självför­troendet

Infärgat, kollaborativt, tematiskt, projektbaserat eller ämnesintegrerat. Oavsett benämning är det viktigaste att utgå från den kunskap eleven behöver inom ett ämnesområde och först därefter se hur undervisningen kan organiseras och vilka ämnen och lärare som behöver vara involverade, menar Susanne Gustavsson.

– Det finns en tendens att sätta etiketter på modeller och arbetssätt utan att i grunden fundera på vad som gynnar eleven. 

Susanne Gustavsson är forskare vid Göteborgs universitet och har en bakgrund som yrkeslärare inom vård och omsorg. Hon har dessutom jobbat med utbildning av yrkes­lärare i många år. Just nu forskar hon på hur man kan integrera gymnasiegemensamma ämnen med yrkesämnen på ett naturbruksgymnasium.

– Eleverna behöver få hjälp med att få syn på vad de gymnasiegemensamma ämnena betyder för deras yrke. Att de exempelvis behöver matematik för att göra tekniska beräkningar och engelska för att förstå instruktionerna i en manual.

Ämnena hänger ihop

Hon konstaterar att skolämnena, till skillnad från yrkeskunskaperna, är uppdelade i stuprör och att eleverna ofta ser varje ämne för sig och har svårt att se hur de hänger samman.

– Det finns elever som stänger igen matematikboken och undrar ”Varför ska jag läsa det här, jag ska inte gå på högskolan”, säger hon. 

Därför finns det mycket att vinna på att jobba över ämnesgränserna. Förutom bredare kunskap kan integrering mellan yrkesämnena och matematik leda till att eleverna får ökat självförtroende och ett intresse för ämnet i stort.

– Genom att få syn på ämnet i yrket kan de upptäcka att ”jag är en person som kan matematik”. När de fokuserar på helheten hamnar ämnet i ett annat sammanhang och kan påverka både den egna självbilden och omgivningens bild av yrkeselever.