Matteboken ger trygghet
Krönika Att arbeta med mattebok innebär inte att man bara ”tragglar på”. Tvärtom, det skapar tydlighet. Särskilt i kombination med grupparbete, tycker Tobias Israelsson.
Tobias Israelsson, lågstadielärare matematik, NO, idrott och hälsa, skolan Prolympia, Jönköping.
Det är många frågor att ta ställning till när man ska börja med matematikundervisning i en etta. Ska vi ha en mattebok? Hur gör man för att individualisera undervisningen? Hur ska vi hinna med att hjälpa de elever som tycker att matte är svårt?
Att arbeta med matematik under höstterminen i årskurs 1 kräver mycket planering och eftertanke. I mitt klassrumsarbete är samarbete, återkoppling och inkludering extra viktigt.
Mina elever, som går i ettan, har snabbt kommit in i arbetet med matteboken. Jag har lärt dem att alltid räcka upp handen och att visa uppgifterna de precis har gjort klart. Jag kan göra en snabb bedömning och förklara eventuella missuppfattningar. Märker jag att flera elever har gjort samma fel stannar vi upp och pratar tillsammans om olika sätt att ta sig an uppgifterna.
Just tillsammans är ett ord att ta fasta på. Mina elever arbetar ofta tillsammans i små grupper och jag upplever då ett mer optimalt lärande än att eleverna sitter själva och ”tragglar på”.
För att göra matematikundervisningen inkluderande arbetar jag och mina elever med en planering som vi kallar för ”Min planering.” Planeringen sträcker sig över två veckor och innehåller mål och arbetsformer. I slutet av planeringsperioden genomför vi en utvärdering. Utvärderingen fungerar som ett litet test där jag snabbt och enkelt får en bild av elevernas kunskaper på individ- och gruppnivå. På så sätt följer jag hela tiden deras kunskapsutveckling.
Mattebokens vara eller icke vara är något som ofta diskuteras i lärarkretsar. Min erfarenhet av att använda matteböcker på lågstadiet är enbart positiv. De är enkla att anpassa efter kunskapsnivån i klassen och skapar en trygghet när man planerar sin undervisning.
Mitt råd är att i ettan lägga kraft och tid på att forma ett inkluderande klassrumsklimat där eleverna lär sig tillsammans. Då är mycket vunnet för att sedan kunna växla upp matematikundervisningen under skolår två och tre.
