När föräldrars oro aldrig tar slut

Börja i den egna ­professionaliteten, kanske ihop med rektorn – vilka känslor väcker förälderns oro? Foto: Getty Images
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Förskolan

Det är lätt hänt att förälderns och förskolepersonalens oro samverkar. Kent Roslund svarar på dilemmat om hur ni bemöter oroliga föräldrar.

Fråga våra experter!

Mejla ditt dilemma eller din fackliga fråga till: forskolan@lararen.se

Fråga: Oroliga föräldrar är inget ovanligt, men det brukar lösa sig när allt det nya blivit rutin. Men vad gör man när oron inte avtar? Vi har en förälder som oroar sig för precis allt – att barnet ska sätta i halsen, åsikter om vikarier (är de verkligen bra?), kvalitet på mat, leksaker och material, hur länge vi är utomhus, är det säkert att gå på utflykt, har vi uppsikt över barnet hela tiden osv. Hur kan vi komma vidare? Hur kan vi få föräldern att känna sig trygg?

/Jenny

Svar: Det är inte lätt att befinna sig nära någon med högt stresspåslag utan att själv påverkas. Det verkar som om ni hamnat i en reaktiv samverkan, där föräldern lyfter saker som oroar och så behöver ni svara för hur ni arbetar. Jag tror att ni alla skulle må väl av att ha en mer förebyggande och främjande samverkan framåt.

Börja i er egen professionalitet, gärna tillsammans med rektorn. Vilka känslor väcker förälderns oro? Hur syns det i mötet med vårdnadshavaren och i ert övriga arbete? Förbered er sedan för ett positivt och roligt förebyggande (förhind­ra oönskad oro) och främjande (stärka tilliten) arbete. Var nyfiken på förälderns oro. Känner du dig orolig? Låt den uttrycka sig. Hur då, berätta? Ställ följdfrågor. Vad tror du kan hända? Bekräfta. Ja, man kan vara orolig. Var en förebild. Ja, vi har alltid säkerhetsaspekten med när vi väljer leksaker, därför känner vi oss trygga med det material vi erbjuder.

Snart kan ni använda humor, ­eller visa att ni nyttjar förälderns förmåga att känna oro: Nästa vecka ska vi ta bussen till biblioteket, är det något du vill att vi funderar över? Eller med glimten i ögat ­bekräfta att du ser oron och främjande fråga: Nu är du lite orolig, hur kan vi hjälpa dig? Finns det en andra förälder som inte är lika orolig, då är den er bäste kompis. Visa denne att ni ­uppfattat oron, lyssna in hur den tacklar det i vardagen.

Detta är ingen heltäckande ­lösning, men jag hoppas att det ger er tankar att arbeta vidare med.

/Kent Roslund, förskollärare och verksamhetsutvecklare

Kan vi kräva arbetskläder?

Fråga: På min nya arbets­plats, som satsar mycket på utepedagogik, har jag blivit uppmanad att för egna pengar köpa vissa ytterkläder jag inte har privat. På förra jobbet fick jag bra arbetskläder. Vad gäller?

/Förskollärare i Nacka

Svar: Man måste skilja på arbets- och skyddskläder. De senare ska skydda mot att bli sjuk eller skadad och regleras i arbetsmiljölagen. Vi som jobbar i förskola kan normalt välja att jobba inomhus när det är oväder och då blir det svårt att kräva skyddskläder med stöd av arbetsmiljölagen. Vi kan kräva skyddskläder när vi jobbar med att snickra, måla eller vid blöjbyte. Under pandemin är en vanlig åtgärd att man ska jobba utomhus. Där bör vi med hjälp av arbetsmiljölagen kräva utrustning för arbete i dåligt väder.

Arbetskläder är mer en villkorsfråga som handlar om vad arbetsgivare kan ge för olika förmåner. Det kan vara att en arbetsgivare vill att man ska vara klädd på ett visst sätt, till exempel uniform, skjorta eller jacka med företagets logotype när man möter kunder. Vissa arbetsgivare erbjuder arbetskläder, andra inte. Kontakta era avdelningar i Lärarförbundet för att höra om och hur de driver den här villkorsfrågan.

/Per Edberg, huvudskyddsombud, Umeå, och ledamot i Lärarförbundets arbetsmiljöråd