Ulla-Britta Bruun-vinnare med ögon för konst

Den långa korridoren på förskolan Kantarellen i Åkersberga norr om Stockholm målades 1976 av konstnären ­Helga Henschen. ­Verket är fyllt av fantasieggande figurer, både människor och djur, som leker, dansar och busar. Nina Mononen Lind berättar hur det detaljerade konstverket kan ses som startskottet för hennes, och dåvarande kollegan Lena Zachrissons olika undervisningsprojekt.

– Konstverket är en fantastisk kulturskatt som vi studerat väldigt noga tillsammans med barnen, säger Nina. Där finns även ett citat, ”Var rädd om djuren och naturen”, och det sammanflätades med en fortbildningsdag om hur dans och konst kan paras ihop som jag och Lena deltog i på Moderna museet och Dans i skolan.

Med sig hem hade de bland annat en koreografi till Evert Taubes visa ”Änglamark” som 3–5-åringarna lärde sig. Till en början tänkte Nina och Lena att det skulle vara för svårt för förskolebarnen, koreografin var ju egentligen framtagen för skolbarn. Men det visade sig gå galant och barnen älskade att dansa till visan, om och om igen. Den uppskattade dansen dekonstruerades och gestaltades sedan på stora fondväggar, en för varje avdelning.

– Vi tog även med barnen för att titta på offentlig konst här i Åkersberga, bland annat ”Fågelmannen” i Åkar-Pelles park, och skulpturen ”Eld­fågeln” vid brandstationen. Jag tycker det är viktigt att även barn får tillgång till den konst vi vuxna har tillgång till.

Just fåglar väckte barnens intresse extra mycket och var något Nina och Lena spann vidare på. Bland annat lyssnade barnen på Fågelviskaren Andris som kan härma över hundra fågelarter och de använde sig även av ”Stora fågelboken” där även de yngsta kunde delta, trycka på knappen och titta på fågelbilder. Till och med Stravinskijs balett ”Eldfågeln” blev en del i undervisningen.

– Det var en vild chansning och det gick hem, barnen blev så inspirerade att de härmade baletten och ville se den upprepade gånger, säger Nina. Dansen som uttryck tog större plats än vi någonsin hade kunnat föreställa oss.

Det året blev ”Eldfågeln” även symbol för barnens rättigheter i en ljusmanifestation på Barnkonventionens dag, en gigantisk fågel som barnen på förskolan tillverkade i form av ett ­kollage av återbruksmaterial.

Förskolebarnens tid i ateljén och tillhörande utflykter följde alltid samma mönster. Varje tillfälle startade med att barnen samlades i ateljéns trappa för upprop följt av information om dagens projekt. När det var dags för avslutning samlades de återigen i trappan där barnen fick berätta och visa vad de gjort.

– På det här viset fick vi direkt respons och återkoppling varje gång, säger Nina.

Årets stipendiat har gedigen erfarenhet efter 20 år som förskollärare, och är sedan 2014 även utbildad ateljérista. Sedan höstterminens start i år arbetar Nina på förskolan Sjöhästen, som ingår i samma enhet som Kantarellen. I skrivande stund är det robotar som är på tapeten på förskolan.

– Men nog tusan har jag hittat ett konstnärligt uppslag även här, och det tillför en helt annan dimension, säger hon. Att blanda fakta och konst ger barnen nya fantastiska tankar och idéer om robotar.

Under alla år har hon följt vilka som tilldelats Ulla-Britta Bruun-stipendiet och själv funderat på att söka, men först i år blev det av. Och när mejlet med stipendiebeskedet kom trodde hon först att någon skojade med henne.

– Sedan förstod jag att det var jag som vunnit. Det var många tankar som flög genom huvudet då, och jag både skrattade och grät. Det här är så stort, helt fantastiskt!

Med den kommande boken som stipendiet på 30 000 kronor ska resultera i vill Nina Mononen Lind inspirera förskolor att följa i hennes spår och våga använda konsten som motor i projekterande undervisning, och hon planerar även att ha med en rad konkreta exempel.

– Konst är viktigt, liksom barns rätt att uttrycka sig på olika sätt. Jag är så lycklig över stipendiet och möjligheten att skriva boken, den bara väntar på att födas nu.