På apl bland babianer och reptiler
Annat När avgångseleverna på Realgymnasiets naturbruksprogram i Eskilstuna ska ut på apl är den vanligaste destinationen – Sydafrika. Redan i tvåan lär de känna sydafrikanerna. På nätet. Ett värde med apl utomlands är att eleverna breddar sin arbetsmarknad, säger yrkesläraren Sanne Welin.
Djurskötarna Chris Cooke och Jess Briner från Hoedspruit Reptile Center dyker upp på storbildsskärmen i klassrummet sittande under ett halmtak i ljusbruna safariskjortor.
– Good to see you! Can you hear us? Ok, today´s question: which are the main threats to reptiles and amphibians (groddjur)?
Läraren Sanne Welin har förberett dem på frågan, så svaret kommer snabbt från flera av eleverna:
– Vi människor utgör den största faran!
Jo, det håller Chris och Jess med om. Och så talar de om plasten i haven, om tjuvjakten och den vårdslösa bilkörningen. Men de talar också om katterna.
– En enda katt dödar 225 reptiler varje år! Har ni problem med katter i Sverige också?
Tre veckors arbetsplatsförlagt lärande (apl) i utlandet har i flera år varit ett viktigt inslag på Realgymnasiet i Eskilstuna liksom på de 14 andra orter där dessa gymnasier finns: i tvåan åker de till Irland, i trean till Sydafrika.
Under den första pandemivåren hann de nätt och jämnt komma iväg – och återvända hem – innan pandemin slog till. I våras var de förstås besvikna över att utlandsresorna ställts in, men de digitala studiebesöken som kom i deras ställe har varit populära.
– På det här sättet får eleverna helt andra möjligheter att bedöma var exakt som de helst skulle vilja göra sin praktik, berättar Sanne Welin som hade sin egen apl i Namibia för en handfull år sedan.
Vilket mervärde är det att ha apl utomlands?
– Språket! Tre veckors intensiv engelska kan göra underverk. Och man lär känna en annan kultur. Men kanske allra viktigast: det stärker självkänslan, efter resan vågar man mer än tidigare, svarar Sanne Wellin
I Sydafrika kan eleverna välja mellan att göra sin praktik bland Chris och Jess reptiler, på ett viltreservat eller ett center för föräldralösa babianer. Reptilcentrets ödlor och ormar har alltså tuff konkurrens från såväl babianbebisar som lejon och noshörningar – men eleven Elsa Danielsson räcker omedelbart upp handen när jag frågar vilka som lutar åt reptilerna.
– Jag vill lära mig mer om hur man skyddar vilda djur. Och jag gillar ormar, säger hon när vi gått bort till skolans eget terrarium där hon låter majsormen slingra sig runt kroppen inför fotografen.
Men hennes pappa är inte lika förtjust i ormar.
– När han hörde om mina planer sa han direkt att ”dom papperen skriver jag inte på”. Han tror att jag kommer att dö där. Men han går säkert att övertala, säger hon med ett leende.
På din förra apl tog du hand om hästar utanför Eskilstuna och nu kan det bli reptiler 40 mil nordost om Johannesburg. Rätt stor kontrast?
– Ja, och väldigt spännande!
Rektorn Thomas Lines understryker att föräldrarna ofta är mer oroliga än barnen inför resan.
– Frågorna är många. ”Är det farligt att mellanlanda i Mogadishu?” ”Kommer de att bli magsjuka” Vi har detaljerade förmöten med föräldrarna där vi diskuterar allt från vaccinationer till hur många strumpor de ska packa.
Men visst finns ibland också osäkerhet hos en del elever, berättar han. Och där kan den här nya idén med digitala studiebesök spela en roll.
– Vi tror att besöken kan få vissa osäkra att trots allt ta steget att vilja åka. Att de fått se miljöerna och träffa sina framtida arbetsgivare via länk kan ge dem en större trygghet.
Eleverna åker utan vuxna på sina utlands-apl och det är inte aktuellt för någon lärare att komma och besöka arbetsplatsen som ju ofta är fallet vid vanliga apl. Därför är det extra viktigt att skolan noggrant undersöker kvaliteten hos de blivande arbetsgivarna.
– Det är förstås kostsamt när vi skickar iväg lärare som ska kvalitetsgranska, men dessa granskningar kan ju sedan användas av alla realgymnasier i koncernen.
Genom åren har skolan fått bidrag för apl i utlandet från både det statliga programmet Atlas och EU-kommissionens program Erasmus+. Sammantaget har bidragen täckt ungefär 80 procent av skolans omkostnader, berättar Thomas Lines.
Det finns exempel på utlands-apl där elever lärt sig saker som inte funkar i Sverige, i Italien fick till exempel byggelever lära sig om färger som vi inte använder. Ser du sådana risker?
– Jag ser det snarare som en möjlighet! Att de tar med sig erfarenheter hem som vi kan diskutera.
Hur har då eleverna trivts så långt hemifrån? Thomas Lines har vinkat av ett hundratal genom åren. Ingen har behövt åka hem i förtid, men visst har det förekommit hemlängtan.
– Och svår hemlängtan ibland. Jag minns en kille som vår lärare fick tala med flera gånger om dagen innan han orkade slutföra praktiken. Men efteråt var han väldigt glad!
Rektorn understryker att det inte handlar om några nöjesresor. På Irland är boendestandarden lägre än i Sverige och i Sydafrika kan de få bo i tält och tältsängar. Och arbetet på en hästgård kan pågå från tidig morgon till sen kväll.
– Att göra apl utomlands är frivilligt, varje år är det ett litet antal elever som avstår från att resa. Vissa känner sig helt enkelt inte mogna för det, och det är helt ok.
För dessa elever kommer de digitala studiebesöken att få en extra betydelse: de får en fläkt av utlandet och en inblick i andra kulturer utan att behöva resa. Och det finns en ytterligare fördel med dessa studiebesök, menar Anna Andbjer Persson som är verksamhetsansvarig för internationalisering på Lärande AB som driver Realgymnasiet:
– Det blir en större kontinuitet när det internationella utbytet inte bara handlar om några intensiva apl-veckor per år, utan flera återkommande dagsträffar.
Företaget hade redan före pandemin börjat planera för ett sådant digitalt samarbete med sina partners i Sydafrika och på Irland, men det gångna året har inneburit att planerna blivit verklighet tidigare än planerat.
– Nästa år ska alla våra gymnasier vara igång med detta. Det kan man ju se som ett litet plus i coronaeländet!
Eleven Elsa Danielsson uppskattade att få träffa Chris och Jess online, tyckte att de var så sympatiska, att de verkade älska sina jobb. Och det gör henne ännu mer sugen att åka nästa år. Klasskompisen Maja Högfors känner likadant, och hon har en tydlig framtidsplan: när jag är färdig vill jag jobba utomlands med djur.
Läraren Sanne Welin menar att hon tänker helt rätt:
– Det finns inte så väldigt många jobb för djurskötare i Sverige, men kan man tänka sig att jobba utomlands öppnar sig betydligt fler möjligheter.
