Sara Djurberg: Lösningen på läskrisen börjar i förskolan
Krönika En majoritet av lärarna i vår granskning rapporterar en försämring av ordförråd, berättande, grammatik och förståelse bland barnen. Det här ställer stora krav på förskolans språkutvecklande arbete – som i dag är alldeles för ojämlikt.
Det har länge talats om en läskris i grundskolan, där en fjärdedel av 15-åringarna inte når upp till en grundläggande läsförståelse. Och enligt vår systertidning Ämnesläraren har vi även en skrivkris med en stor andel elever som inte kan formulera sig skriftligt.
Det fick oss att vilja undersöka hur det står till med barnens språkliga förmågor i förskolan. Vår enkät, som vi presenterar i det här numret, visar att en majoritet av lärarna ser en försämring sedan de började i yrket när det gäller barnens ordförråd, berättande, grammatik och förståelse. De ser en generell tendens, alltså oavsett om barnen har svenska eller annat språk som modersmål.
Ska förskolan bli mer som skolan?
Vad betyder det här för vilken riktning förskolan ska ta framöver? Mer läs- och skrivundervisning redan i förskolan? Den reviderade läroplanen pekar delvis i den riktningen. Den betonar högläsning, och att förskolan ska väcka barns nyfikenhet för olika typer av texter och ge dem möjlighet att utveckla ett rikt ordförråd, bland annat. Linda Fälth, professor i pedagogik, trycker i vårt fokus på vikten av just ett systematiskt ordförrådsarbete redan i förskolan.
Men jag tror inte att förskolan behöver bli mer som skolan ändå. Forskning visar att det är pratet, mängden och kvaliteten i interaktionerna som spelar den avgörande rollen för barns språkutveckling. Och det är precis det som många lärare i vår granskning också pekar på. När förutsättningarna finns, i form av rimliga barngrupper och tillräcklig bemanning, att prata mer med barnen både i vardagliga situationer och i högläsningssamtal så växer språket snabbt.
Barn gör som vi gör
Det pågår mycket språkutvecklande arbete och forskningsprojekt på förskolorna – vi berättar om några i vår granskning – som bevisligen fungerar. Problemet är att alla förskolor inte arbetar lika systematiskt, kvalitetsskillnaderna är stora. Och det gör svårt för förskolan att leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag på många håll.
Barns språkutveckling är både föräldrars och förskolans ansvar. Något vi alla kan göra nu på en gång är att lägga undan mobilen och prata mer med varandra. Umgås, vara nyfikna, lyssna och låt andra prata till punkt. För barn gör som vi gör.
Sara Djurberg, redaktör