En upplevelse för livet – brasilianskt besök hos skånsk förskola

Det är skördefest på Torsholkens förskola i byn Stehag utanför Eslöv. Tidigare på morgonen har barn och vuxna hjälpts åt att plocka från odlingarna på den stora och prunkande gården. Nu ska tomater, purjolök, morötter och ärtor doftas och kännas på och sedan delas med vassa knivar, för att så småningom hamna i en stor soppgryta över eldstaden. Förskollärare Max Da Rocha kommer med några nyskördade majskolvar, nu får Maja, Olle och Elli smaka på råa majskorn.

Bredvid dem vid utomhusborden på altanen sitter även Márcia Harmbach Covelo. Hon är rektor på förskolan Emei Dona Leopoldina som ligger i den brasilianska jättestaden Sao Paolo som har drygt 12 miljoner invånare. Det talade språket delar hon inte med barnen, men de pratar ändå – genom blickar och gester.
– Milho, mmmm, säger Márcia Harmbach Covelo och pekar på majsen.

Återgäldar svenskt besök

Hon är här i tio dagar, bland de svenska kollegorna och barnen i lilla Stehag, tillsammans med sin biträdande rektor Simone Cavalcante och förskollärarna Lidiane L M Langone och Juliana Dias Pastore. I maj i våras var det i stället svenska Max Da Rocha, hans kollegor Annika Hellqvist och Åsa Gahlin samt rektor Anneli Porsedal som befann sig i Sao Paolo.
– Vi besökte kollegorna på Emei Dona Leopoldina och var med i deras vardag och i förskolans rutiner. Det är en stor offentlig förskola med runt 240 barn. Men vi fick även se mycket annat och flera andra förskolor, de tog sig jättemycket tid och visade oss runt. Det var fantastiskt lärorikt, säger Annika Hellqvist när vi senare får en stund att prata intill den kokande soppan.

Förskollärarna Annika Hellqvist och brasilianska Juliana Dias Pastore förbereder grönkål till skördefest med Billie, Viggo och Lotta.

Initiativet till utbytet står Max Da Rocha för. Han har jobbat som förskollärare här på Torsholken i drygt sju år. Med sig från barnsben har han det portugisiska språket, från sin pappas sida. Och så har han rest mycket, ibland varit långa perioder i just Brasilien.

Max Da Rocha berättar att idén till utbytet föddes ur en nyfikenhet och vilja att utveckla den egna verksamheten. Han fick nys om att det finns statliga pengar att söka för internationella skolutbyten hos Universitets- och högskolerådet, UHR, och fick snabbt stöd för engagemanget av sin rektor.
– Jag har lärt mig så oändligt mycket genom det här utbytet, säger Max Da Rocha. Det har varit den mest intensiva period jag har haft som förskollärare, men också den mest berikande. Mötet fått oss att växa som pedagoger och se vår verksamhet och de förutsättningar vi arbetar under med andra ögon.

När de fyra skånska kollegorna ­landade i Sao Paolo i våras såg de skyskrapor så långt ögat nådde. Det var en stor kontrast mot byn här intill Söderåsen.

Natur i fokus

Emei Dona Leopoldina är en prisad förskola, ledning och personal där har jobbat hårt för att utveckla sina tre ledstjärnor natur, skapande och lek. Tillbaka till Stehag tog de svenska kollegorna bland annat med sig inspiration att likt dem börja samla på regnvatten, att skapa någon form av bokträd, även om klimatet i Stehag kräver inplastning, och att använda sig mer av dans som kommunikation.

Vistelsen hos kollegorna i Brasilien fick dessutom de svenska kollegorna att reflektera över djup och den röda tråden som de såg i den verksamhet de mötte i Sao Paolo. Detta trots grupper med 30 barn på en ensam förskollärare.
– Jag tror att kvaliteten vi såg var en kombination av engagerade lärare och det faktum att förskollärarna i Brasilien har mycket mer tid till reflektion, planering och studier, konstaterar Max Da Rocha.

Juliana Dias Pastore, förskollärare i Brasilien, dansar med Mira.

En annan inspiration de har tagit med sig är att utveckla samarbetet med kringliggande samhälle och föräldrar.
– Det är en så naturlig del hos dem, att bjuda in resten av samhället till förskolan, säger Åsa Gahlin. Att professionella koreografer, museipersonal och specialister regelbundet samarbetar med förskolan och att de också ger sig ut i den stora staden.

Márcia Harmbach Covelo, rektor på Emei Dona Leopoldina, ger ett exempel. Under två år pågick ett bygge av en stor trädkoja på gården. Idén föddes hos barnen och förskollärarna var snabba att fånga upp den och uppmuntra barnen att rita och utveckla hur de tänkte. Projektet pågick i två års tid och såväl familjer som andra aktörer, bland annat en arkitekt, i närsamhället blandades in. När kojan väl var klar hölls en stor invigningsfest med grillning.
– Vi försöker hålla i projekt över tid. Det är ett sätt att visa att det går att uppfylla drömmar. Och demokrati är en viktig hörnsten på vår förskola, säger Márcia Harmbach Covelo och berättar om elevrådet som har bildats.

När hon och hennes medarbetare beskriver förskoleyrket i Brasilien blir det tydligt att det är mer politiskt. Läroplanen är visserligen i mångt och mycket ganska lik den svenska, men den är längre och mer detaljerad. Den kastas dessutom om rejält vart fjärde år, utifrån vilken president som har makten.

Offentlig skola attackeras

Förra presidenten Jair Bolsonaro trodde varken på vetenskap, jämställdhet mellan könen eller offentlig vård och skola, säger kollegorna. De senaste åren har mydigheterna riktat svart­målande propaganda mot offentlig vård och skola i landet.
– De ledande politikerna vill att allt ska privatiseras, säger Simone Cavalcante. Och visst, förskolor kan fortsatt hålla god kvalitet. Men då bara för dem som kan betala. Det finns stora inkomstskillnader i vårt stora land.

Så vad tar då kollegorna med sig hem från Stehag och förskolor i bland annat Malmö som de också har hunnit besöka?
– Att det går att vara utomhus i alla väder. Att vi vuxna måste låta saker och ting ta tid. Det har ett värde i sig. Ibland kan vi vuxna ta över när ett barn tar lite för lång tid på sig att försöka knyta sina skor. Här i Sverige finns det ett annat tålamod och mjukare bemötande, tycker Lidiane L M Langone.

De brasilianska kollegorna är dock överens om att förskollärarna i Sverige borde få mer reflektionstid.
– Vi har 1,5 timme om dagen, säger Juliana Dias Pastore. Man gör så mycket otroligt fint arbete inom den svenska förskolan, det finns ett så fint samspel. Med mer planeringstid skulle det kunna bli mer synligt och utvecklas vidare. 

LÄS ÄVEN

Föräldrar kräver kränkningsanmälan – hur gör du?

Stenkula: ”Att som förskollärare få tänka färdigt en tanke – det är som heliga Birgitta”

Förskolan där lugn och återhämtning är allt