”Det är så viktigt att få känna sig speglad, att se någon som liknar en själv”

Det är högt i tak i Nioosha Shams andrahandslägenhet med loftsäng och tillhörande närmast magiskt färgglada trappa dit upp, på Söder. Fotografen Oskar Omne är lyrisk över ljuset som just i dag väller in genom det stora fönstret och ger ett extra skimmer åt den gröna väggen ovanför soffan. På väggen finns, bland annat, en filmaffisch som gör reklam för den iranska regissören Panah Panahis humoristiska flyktfilm Hit the road. 

Sedan ett år tillbaka är Nioosha Shams läsambassadör, anställd av Kulturrådet. Hon är också författare och poet, hennes nya diktsamling kommer i januari och hon skriver om kultur i Aftonbladet.

T-shirten hon bär, matchar väggen bakom henne. Hon är barfota men plastsandalerna ligger under bordet.

Under årets ramadan lärde hon sig en viktig sak och den trivsamma lägenheten spelade en stor roll i det, liksom att hon tog bort alla sociala medier ur sitt liv. Hon började till slut njuta av att ha långtråkigt och bara ligga i soffan och stirra upp i taket. Att vara kreativ var hon för hungrig för men hon gick in i en ny läsperiod.

– Det var ingen vits att ha mobilen i närheten för jag visste att det inte hände något kul där. Mobilerna och sociala medier spelar absolut in i att vi vuxna inte kan läsa längre. 

Okänt uppdrag

Nioosha Shams uttrycker sig oftast ganska mjukt men ibland tar hon i. Som när hon säger att hon ska vara ärlig. Att hon inte ens, innan hon själv blev utsedd till läsambassadör, visste att vi i Sverige hade en sådan. Hon lägger till att de flesta som faktiskt känner till uppdraget är personer som jobbar i bibliotek eller i skolor. 

Jobbet som läsambassadör blir vad man gör det till, understryker hon, samtidigt som hon påpekar att det egentligen är viktigare att ett land bedriver en läsfrämjande politik än att man ska ha en läsambassadör.

Därmed inte sagt att hon inte lyser av både energi och tillfredsställelse när hon pratar om det arbete hon gör med ungdomar. Nioosha berättar om en sak som hände ett par veckor tidigare, en händelse som gjorde att hon tänkte: ”Det här, det är ju det som är mitt uppdrag, det jag i förväg hade tänkt skulle ske”.

–  Det var poesikväll på Punkt Medis på Tranströmerbiblioteket (På Medborgarplatsen på Södermalm – red:s anm.). Vi hade bjudit in en massa olika poeter, det var öppen scen och samtal och en massa tonåringar var där. En av dem gick upp och läste en dikt skriven av en känd poet. En timme senare gick samma person upp igen och sa: ”Egentligen hade jag tänkt läsa en egen dikt men jag fegade ur förra gången. Nu känner jag mig modig för att jag för första gången har sett poeter som har samma bakgrund som jag. Jag visste inte att det fanns”. 

 

Denna tonåring vågade läsa upp sin egen, väldigt personliga dikt och Nioosha Shams strålar när hon berättar om hur den unga poeten plötsligt fick mod, tro och hopp och sedan pratade med andra poeter, fick en bok. 

– Mitt uppdrag är inte att försöka förändra det här landet, höja läsningen eller förändra statistiken på något sätt. Det kanske är möjligt men det är inte det som är poängen för mig. Men om jag kan få en tonåring att känna att den kan bli en läsande eller skrivande person, då har jag utfört mitt uppdrag. Det som hände på Medborgarplatsen gjorde det tydligt, att det vi gör faktiskt spelar roll.

Nioosha Shams visste när hon började sitt tvååriga uppdrag i september 2022, att hon ville fokusera på ungdomar, modersmål och flerspråkighet. Hon hörde av sig till Järvaskolan och Igelsta grundskola i Södertälje Enbacksskolan i Tensta kontaktade henne. Nu finns ungdomsrådet som består av nio 15-16-åringar som gör att hon känner sig både uppfylld , inspirerad och energisk när de har träffats. Plus att hon får en glimt av deras blick på läsning.

Själv har hon ”alltid” vetat att hon ville bli författare, hon har alltid brytt sig mycket om läsning och när hon får frågan om vad den femtionåriga versionen av henne skulle ha tyckt om den Nioosha blev, om den hon är i dag, då säger hon att det inte hade kunnat bli så mycket bättre. Hon bor i sin drömlägenhet, har världens finaste jobb, så fina vänner och har fått uppleva kärlek på en massa olika sätt.

– Det känns som de här framgångsrika sommarpratarna som bara har det så härligt och bra, skrattar hon.

Samtidigt har året som läsambassadör varit tungt och smärtsamt för henne på så sätt att många av de biblioteks- och läsfrämjandesammanhang hon har hamnat i, har gjort att hon har insett hur homogent det är.

– Jag kan gå på en bibliotekskonferens med 200 deltagare och vara den enda som inte är vit i rummet. Det saknas förebilder och det blir så svårt för till exempel de barn som jag jobbar med, att känna sig välkomna i den världen. 

Saknas förebilder

I början tänkte hon ofta: ”Vad är det här? Vad ska jag göra här?”. Men snart kom hon på att hon faktiskt inte måste vara i just de rummen. Hon kan skapa andra sorters rum. När Nioosha Shams har tagit upp det hon ser som ett problem, med till exempel bibliotekarier, har hon mötts av tunga suckar och ”Ja, det är så tråkigt men det är så det är”. 

– Men det går att förändra. Ta in en praktikant från området, någon som inte är vit. Det kan vara det som behövs för att hen ska vilja plugga till bibliotekarie. Det är så viktigt att få känna sig speglad, att se någon som liknar en själv, oavsett om den är basketspelare, jurist eller författare.

 Vägen till den etablerade kulturarbetare hon är i dag har gått via skrivarlinjen på Ölands folkhögskola och författarskolan på Biskops Arnö. Dessutom har hon varit lärare på skrivkurser på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg.

– På Biskops Arnö kom jag in i en klass med den största mångfalden av alla klasser jag någonsin har gått i. Jag lärde mig att vara lekfull och att våga skriva på en massa olika sätt. Jag hade den bästa tiden i mitt liv där. Det var som att vara en del av en liten sekt.

När Nioosha Shams säger det så pekar hon glatt och kanske lite, lite generat på en liten tatuering som hon kallar för en sekttatuering. Där på Biskops Arnö insåg hon som hyllar folkhögskolan som skolform, att utbildning kan se ut på så många olika sätt och senare när hon själv var lärare förstod hon att eleverna lär sig lika mycket av läraren som läraren lär sig av eleverna.

En sak som hon är stolt över, en sak som går hand i hand med ungdomsrådet hon har skapat som läsambassadör, är podden Skriv om oss. I podden, som hon vill ska kunna användas som undervisningsmaterial, hörs både hon själv och representanter från ungdomsrådet, men också författare som Moa Backe Åstot och Nora Khalil och spoken word-poeten Yolanda Aurora Bohm Ramirez.

– Jag vill få biblioteken att inrätta egna ungdomsråd. För det är den vanligaste frågan jag får av bibliotekspersonal: ”Hur får man ungdomar att läsa? Vad kan vi göra? Hur kan vi jobba med ungdomar?”. Jag måste komma på hur jag ska få biblioteken att göra det, att ta in några ungdomar en gång i månaden, det kostar inte mycket. Och innan jag slutar som läsambassadör vill jag också producera en antologi där ungdomar får skriva texter.

 

 

Nioosha Shams.

Född den 20 augusti 1996.

Född i Malmö men uppvuxen i Stockholm med föräldrar från Iran.

Aktuell: Som läsambassadör och med ny diktsamling i januari.

Är: Poet, författare och kulturkritiker i Aftonbladet. 

 

Tidslinje:

2023: Skriver på Svensk biblioteksförenings hemsida och tar strid. Mot bristen på mångfald bland bibliotekarier och bibliotekspersonal.

2022: Blir läsambassadör.

2021: Börjar skriva på Aftonbladets kultursidor.

2020: Romandebuterar med ”Om det regnar i Ahvaz”.

2018: Medverkar på Stockholms internationella poesifestival.

2018: Gick författarskolan på Biskops Arnö folkhögskola.

2017: Gick skrivarlinjen på Ölands folkhögskola.

2016: Kommer trea i tävlingen Tensta konsthalls textpris för texten En värld som färgas röd.