Folkhögskolan som ger meänkieli nytt liv

Sanna Vähäkangas är uppvuxen i Tornedalen med meänkieli som modersmål. För henne är språket en central del av både kulturen och identiteten, men det bär också på en tung historia. Under slutet av 1800-talet och stora delar av 1900-talet drev staten en försvenskningspolitik i Tornedalen. Svenska infördes som undervisningsspråk i de statliga skolorna och meänkieli trängdes undan. På flera håll förekom också förbud och bestraffningar när barn använde sitt modersmål i skolan. Politiken bidrog till att många tappade språket eller slutade föra det vidare till sina barn.

– Det finns en stark historia här som är väldigt viktig att prata om, säger Sanna Vähäkangas.

Många av de som söker sig till kurserna beskriver hon som ”ummikkoja”.

– Det betyder att de inte har fått språket med sig hemifrån. Då är man nästan revanschsugen, man vill ha tillbaka det här. Att de människorna får träffas, prata och märka att man inte är ensam i den situationen är det mest givande av allt.

Vardagsnära teman

Eftersom kurserna i meänkieli har målet att nå människor över hela Sverige sker undervisningen helt på distans via videomöten. Gruppen består av allt från deltagare med rötter i Tornedalen vars föräldrar flyttat söderut, till personer som har flyttat till regionen och vill bli en del av kulturen. En vanlig digital lektion startar med samtal. Deltagarna diskuterar uppgifterna de har jobbat med, ord de har mött eller reflekterar över något de har hört på radio eller sett på tv. Undervisningen är uppbyggd kring vardagsnära teman, som till exempel hur man hanterar ett sjukhusbesök.

– Vi försöker tillsammans bygga ihop meningar och fraser som man kan använda. Det blir mycket dialoger där vi kommunicerar, ställer frågor och svarar för att träna på att använda språket praktiskt, förklarar Sanna Vähäkangas.

Men kurserna kräver också ren grammatik, vilket ofta är den största teoretiska tröskeln för deltagarna. Meänkieli skiljer sig mycket från svenskan då det bygger på kasus och ändelser i stället för fristående prepositioner.

Komma över spärren

Den absolut största utmaningen handlar dock inte om grammatiken.

– Det svåraste är att få deltagarna att komma över spärren. Att våga använda språket och inte vara rädda för att säga fel.

När spärren väl släpper leder det till starka ögonblick. Sanna Vähäkangas minns särskilt en deltagare på nybörjarsidan som läste kursen i hemlighet utan att berätta det för sina äldre föräldrar.

– Deltagaren ville ha hjälp att förbereda en presentation till radioprogrammet Finnmix, där man ringer in och gratulerar människor på meänkieli. Hon ringde sedan in och gratulerade sina föräldrar i programmet på meänkieli. Det var fantastiskt att hon vågade göra det.

Nationellt utbildningscentrum i sikte

Efterfrågan på kurserna är hög. Utöver nybörjarkursen erbjuder skolan numera även en påbyggnadskurs som fokuserar ännu mer på aktiv kommunikation, samt en separat kurs som djupdyker i minoritetens historia. Samtidigt blickar folkhögskolan framåt. Just nu pågår en förstudie för att skolan ska bli ett nationellt utbildningscentrum för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Sanna Vähäkangas ser folkhögskolan som en avgörande plattform för språkets framtid eftersom den erbjuder en tillgänglig utbildning med låg tröskel för alla.

– Finns det inga kurser så finns det inga möjligheter, och då svalnar intresset också. Nu erbjuder vi en möjlighet att lära sig, vilket är jätteviktigt för att språket ska leva vidare.

På frågan om vad hon hoppas på inför framtiden är svaret tydligt:

– Jag hoppas verkligen att det fortsätter finnas ett intresse och att fler väljer att lära sig det, och framför allt för det vidare till sina barn. Det är ju barnen som är framtiden.

LÄS ÄVEN: 

Språklyft när Sverigefinska möter finsk yrkeshögskola