Experten: Därför ska läraren bestämma över undervisningen

Elevinflytande över undervisningens innehåll

Givet att lärare måste följa läroplanerna finns det väldigt lite utrymme att låta eleverna vara med och bestämma vad de ska lära sig, anser Håkan Sjöberg.

– Vi hinner egentligen bara med det centrala innehållet, säger han.

Visst kan elever få medverka vid grovplanering av läsåret och till exempel påverka när under terminen som SO- och NO-lärare ska ta upp olika ämnesområden.

Men intresset bland eleverna att ta ställning till den typen av över­gripande frågor, om undervisningens planering och genomförande, brukar vara begränsat, konstaterar Håkan Sjöberg.

– Myndigheterna som driver tesen att ett omfattande elevinflytande är viktigt har gjort det till en mycket större fråga än det borde vara. Det är en myt att eleverna har ett stort behov av det.

Att lärarna styr över innehållet och leder undervisningen utesluter däremot inte att de har en kontinuerlig dialog med eleverna och utvecklar frågor och idéer som eleverna bidrar med.

– I en dialogstyrd undervisning snappar läraren upp elevernas inflytande. Det kan vi göra utan att de får ansvar för de här stora frågorna, som i hög grad kräver professionella bedömningar som läraren ska göra, säger Håkan Sjöberg.

Elevinflytande över arbetsformer

Får elever välja hur de ska jobba på lektionerna kommer de med stor sannolikhet att göra något som känns roligt. Men tyvärr är det sällan arbetssätt som också gynnar lärandet mest, menar Håkan Sjöberg.

– Elever tenderar att vilja arbeta utforskande, med upplevelser, samtal och öppna frågor. Det är arbetsmetoder som känns lustfyllda och som kräver mindre av arbetsminnet.

De arbetsformer som lärare, tack vare sin utbildning, vet är de mest effektiva för inlärningen hamnar av samma skäl sällan högt upp på ele­vernas önskelista. De är helt enkelt mer ansträngande.

– De inlärningsmetoder som leder till att kunskaper förankras i långtidsminnet kräver att man övar på att förstå och minnas information. Det är en arbetsam process, säger Håkan Sjöberg.

Han varnar för att eleverna riskerar att gå miste om grundläggande kunskaper om de får chansen att välja bort mer krävande arbetsformer. De som förlorar mest på den valfriheten är elever från hemmiljöer utan ­akademiska traditioner, anser han.

– Får eleverna välja de roligaste arbetssätten motverkar det skolans kompensatoriska uppdrag. Det bästa skyddet elever kan få mot sociala och emotionella problem är att skolan rustar dem med baskunskaper och akademisk självkänsla.

Elevinflytande över bedömningsformer

Eftersom elever helst vill göra det som kräver minst tid och ansträngning är risken också stor att de – om de ges möjlighet – väljer redovisnings­sätt som inte kräver välförankrade kunskaper i långtidsminnet, menar Håkan Sjöberg.

– Inför ett skriftligt prov måste du memorera information, vilket kan känns tradigt. Då tror jag många tycker att det är mysigare att göra en podd eller sitta i ett bokcirkelseminarium, säger han.

När elever tillåts påverka valet av redovisningsform skapar det också problem för läraren som ska bedöma deras prestationer, menar han.

– Får till exempel en elev välja muntlig redovisning för att hen är extrovert och skicklig på att formulera sig muntligt är risken att det är de aspekterna som mäts, snarare än elevens faktiska ämneskunskaper.

Det blir också mycket svårt för läraren att göra en korrekt slutbedömning vid betygssättningen om olika elever ska få visa sina kunskaper på flera olika sätt, anser Håkan Sjöberg.

– Ska vi väga in hur olika elever bäst kan komma till sin rätt och vikta olika redovisningsformer mot varandra kommer vi inte att få en särskilt rättvis bedömningspraktik, säger han.

Elevinflytande över lärarens sätt att undervisa

Att undervisa på ett sätt som väcker elevernas engagemang och samtidigt arbeta med metoder som gynnar inlärningen mest är en ­balansgång för läraren, menar Håkan Sjöberg.

Är målet bara att eleverna omedelbart ska känna sig engagerade är det till exempel betydligt lättare att låta dem börja diskutera frågor i små grupper än att starta ett arbete med att förankra kunskaper utifrån läroboken.

Men bara för att elevernas intresse för ämnesområdet är svalt vid starten betyder inte det att läraren är fel ute, enligt Håkan Sjöberg. Han menar att i princip alla ämnen kan bli intressanta med tiden, men att det finns en tröskel som eleverna behöver hjälp att ta sig över.

– Har man inga förkunskaper om ett ämne kan det vara svårt att känna sig intresserad. Då behöver man lita på att läraren fungerar som ett lok i undervisningen, som tar med ele­verna in i ett nytt ämne och där­igenom skapar ett intresse för det.

Han menar också att det är lätt att misstolka ett stort engagemang i klassen som att undervisningen är framgångsrik.

– Det är fullt möjligt att ha engagerade elever i flera veckor utan att de har förankrat särskilt mycket kunskap i långtidsminnet.