Så ger han eleverna lagom mycket makt

När Henrik Birkebo kliver in i klassrummet på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan har han en tydlig idé om vad klassen ska göra. Lektionsupplägget är klart och målet satt.

Men vad som händer sedan styr han inte över ensam. Det beror i hög grad även på eleverna som han möter.

– Som lärare ansvarar jag för planeringen och genomförandet av lektionerna, men samtidigt är jag nyfiken och öppen. Jag förväntar mig och kräver att eleverna är delaktiga och påverkar, säger Henrik Birkebo.

Att uppmuntra till dialog och att ta elevernas åsikter och frågor på allvar är ett viktigt sätt att ge dem inflytande över undervisningen, menar Henrik Birkebo. Han konstaterar att han, efter 23 år som lärare, känner sig både trygg och fri i sin yrkesroll.

– Det gör att två lektionspass i två olika klasser aldrig blir likadana, trots att jag har haft samma grundtanke och samma lärinnehåll. Utfallet beror på eleverna. Deras tankar, frågor och invändningar är viktiga för mig, säger Henrik Birkebo.

”Att vara ängslig i sin lärarroll är förrödande”

För att de ska få en rimlig arbetsbörda kan eleverna också få påverka när prov ska förläggas. Men det är Henrik Birkebo som avgör provformen. Och får klassen rösta fram ett provdatum förväntar han sig också att de dyker upp. Extra omprovstillfällen i närtid erbjuder han inte.

– Med frihet kommer ansvar. Att vara ängslig i sin lärarroll och hela tiden försöka vara snäll och tillmötesgående är förödande. Det måste vara tydligt att läraren är ledaren i klassrummet.

”Har man en ledning som inte vågar bli osams med enstaka elever blir man väldigt utsatt som lärare” säger Henrik Birkebo.

Abdikerar läraren från den rollen är risken stor att ett fåtal starka individer i klassen tar kommandot, menar Henrik Birkebo.

– Då får vi andra informella ledare som framför allt tänker på sitt eget bästa. För gruppens skull är det jätteviktigt att det finns en lärare som tar ledarskapet.

Avgörande att ha stöd från skolledningen

Att elever väljer bort ansträngande arbetsmetoder, som läsning, är en annan uppenbar risk med ett långtgående elevinflytande, enligt Henrik Birkebo. Så att öppna för en sådan valfrihet vore ett allvarligt svek, anser han.

– Jag ska erbjuda eleverna möjlighet att växa och utvecklas. Det innebär att jag behöver vara jobbig och stå för ett motstånd. Jag ska inte sänka ribban utan se till att vi tar oss över den tillsammans.

Den här linjen är inte alltid populär bland eleverna. Därför är det helt nödvändigt att han får stöd och uppbackning av skolledningen, menar Henrik Birkebo.

– Har man en ledning som inte vågar bli osams med enstaka elever blir man väldigt utsatt som lärare. Saknade jag det här stödet skulle jag inte kunna hävda min policy, utan tvingas ge efter. Jag skulle vara rätt rökt. Det vore hemskt.

Missnöjda elever klagar allt oftare hos rektorn

Henrik Birkebo upplever att det har blivit allt vanligare att missnöjda elever, som inte fått igenom sin vilja, vänder sig till rektorn.

– Så sent som förra veckan hörde en jätteupprörd elev av sig till rektorn. Rektorn lyssnade givetvis på eleven, men han var också tydlig med att det är läraren som är bossen i klassrummet och att han stöttar mig, säger Henrik Birkebo.

Hans skolledning ställer inte heller några formella krav på vilket slags inflytande eleverna ska få. Att lärarna får avgöra vad elevinflytande betyder i praktiken är också ett viktigt förtroende.

– Som lärare behöver man vara mjuk och hård samtidigt. Jag gillar verkligen mina elever och jag vill att de känner det. Men de behöver också tydliga ramar, annars blir det kaos.