Debatt: Utan självförtroende blir elevinflytande ett hot

Elevinflytande är ingen motsats till lärarens auktoritet. Det är heller ingen garanti för motivation och delaktighet. Utan tydliga ramar riskerar det att urvattna undervisningen, men utan delaktighet riskerar vi en skola utan engagemang. Att välja bort istället för att balansera elevinflytande är lika farligt som att överdriva det. Riktad makt, inte total maktlöshet, bör vara målet.

I debatten hörs allt oftare röster som menar att elevinflytande har ”gått överstyr”, att det undergräver lärarrollen och ger barn en skev bild av demokrati. Jag delar deras oro för att vi kastar ut barnet med badvattnet men som lärare och speciallärare ser jag också vardagsnära utmaningar som bland annat politiken sällan fångar. I en debattartikel på Vi Lärare skriver forskarna att det saknas belägg för att elevinflytandet i svensk skola skulle ha gått för långt, och varnar för att ett försvagat inflytande kan få ödesdigra konsekvenser.

Kan öka motivationen

Jag har arbetat med nyanlända elever, elever i behov av särskilt stöd och blandade undervisningsgrupper i olika åldrar i många år, kombinerat med insatser i skolutveckling och aktionsforskning. Jag har sett hur inflytande kan öka motivation, ansvarstagande och lärande men också hur malplacerat inflytande kan skapa otydlig auktoritet och leda till förvirring, passivitet eller konflikter. Inom aktionsforskningen har jag följt både misslyckanden och framgångar. Jag har sett Ali, tyst i tre veckor, plötsligt engagerad när undervisningen knöts till hans bakgrund och rätt till delaktighet.

I den senaste tidens debatt har flera röster, bland andra utbildningsminister Lotta Edholm (L), uttryckt att elevinflytande är ett ”vuxenpåhitt” som strider mot Barnkonventionen och att barn främst ska vara just barn, inte beslutsfattare. Andra lärare har varnat för en ”kundkultur” där elevers tyckande väger tyngre än professionell bedömning. Forskning visar att lärare känner sig pressade och efterfrågar tydligare styrdokument som markerar vårt ansvar. Jag förstår dessa reaktioner. Det finns exempel där inflytandet har blivit så omfattande att lärarens roll som ledare urholkats.

Men att driva på att begränsa och ta bort elevinflytandet helt vore ett stort misstag. Demokratin fostras genom deltagande, inte diktat. Skolans demokratiuppdrag handlar inte bara om att lära om demokrati utan att leva den i praktiken.

Forskare slår fast att det inte finns konflikt mellan elevinflytande, kunskapsfokus och lärarauktoritet – snarare tvärtom. Utan delaktighet blir skolan mindre levande, mindre inkluderande och riskerar bli instrumentell vilket leder till ytligt lärande. Väl avvägt elevinflytande kan stärka motivation och lärande, när det kopplas till tydliga mål och en strukturerad undervisning. Det är inte ”mer” inflytande som behövs, utan rätt form av inflytande.

Tre konkreta förslag

Jag föreslår tre konkreta steg:

1. Rama in inflytandet genom att skapa tydlighet i styrdokument om när inflytande är rimligt, exempelvis kring hur eleverna lär som teman, redovisningsformer eller demokratiska val men inte utformningen av kompetensmål eller bedömningskriterier. Elever ska ha inflytande över hur de lär, inte över vad de ska lära enligt styrdokumenten.
2. Inflytandet ska vara en naturlig del av lektionerna, till exempel val av exempeltexter, redovisningsformer eller arbetsmetoder. Bevara elevers rätt till reellt inflytande enligt skollagen, men klargöra att det ska ske inom ramen för lärarens professionella ansvar och planering.
3. Stötta lärare i att skapa strukturerat inflytande kopplat till meningsskapande undervisning, motivation och elevansvar, utan att tappa kontrollen över klassrummet. Ge fortbildning i att leda klasser där inflytande används som verktyg för motivation, inte som avlastning av ansvar.

”Elevinflytande är inget hot”

Det handlar om rätt form av inflytande, inte avsaknad av det. Elevinflytande är varken ett hot eller en universallösning. Det är ett pedagogiskt verktyg som kräver skicklighet, struktur och tydliga ramar för att fungera. Om vi vågar hålla två tankar i huvudet samtidigt, att både värna lärarens professionella mandat och elevernas rätt till delaktighet, kan vi skapa en skola som både lär och engagerar.

Att avskaffa inflytandet skulle göra eleverna till passiva mottagare. Att kasta ut elevinflytandet är inte lösningen, det är ett symptom på att vi tappat pedagogiskt självförtroende. Att släppa allt fritt riskerar att lämna dem utan riktning. Istället bör vi forma ett balanserat elevinflytande som stärker motivation, lärande och ansvar. Då skapar vi inte bara engagerade elever utan framtida medborgare. Det är i balansen vi hittar skolans verkliga styrka. Elevinflytande är inget hot, det kräver balans och struktur. Låt oss inte byta ut demokrati mot diktat.

Disa Karlsson Malik
Årets lärare 2025 i Sollentuna kommun

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren