Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Förskolan

Diskussionen om förskolan har kantrat denna höst. Förskolans krönikör Eva Lindström har aldrig varit med om så många direkta påhopp som nu – från medier, vårdnadshavare och politiker.

Folk vet visst inte vad vi arbetar med i förskolan? Att vi jobbar med gemenskap och människovärde.

En viktig del av vårt uppdrag är att visa på gruppens betydelser, att man blir starkare tillsammans, att andras olikheter berikar dig och ger dig bättre förutsättningar att kunna hantera livets utmaningar. Vi ska stärka barn, låta barn få uppleva och erfara att de är viktiga och förtjänar att respekteras och bli lyssnade på.

Det är det vi gör. Det är det föräldrar ger sina barn när de ger sina barn förskolan.

Tidigare har det handlat om att förskolan har tuffa förutsättningar med för små resurser, för stora barngrupper och för låga löner, men att vi, personalen, ändå varit bra. Nu är det i stället vi som hängs ut.

Vi i förskolan har också ett uppdrag att skapa goda relationer med vårdnadshavarna. Vårdnadshavarna har inte samma uppdrag, och det börjar tyvärr bli alltför tydligt. Den här hösten är det accepterat och rentav vanligt förekommande att helt öppet kränka och smutskasta alla oss som arbetar i förskolan.

Har ni hängt med i den här tydliga förändringen i diskussionen om förskolan? Tidigare har det handlat om att förskolan har tuffa förutsättningar, vi har små resurser, för stora barngrupper, låga löner och så vidare. Men vi, personalen, har ändå varit bra. Eller hur? Vi har gjort så gott vi har kunnat under de förhållanden som råder.

Men nu är det i stället vi som hängs ut.

Nu är det helt okej att berätta om den helt inkompetenta personalen som har mage att ringa hem ett barn, ”fast barnet är helt friskt, har du hört något så dumt!”.

Det är helt okej att sitta i direktsänd tv och skratta åt den dumma förskolepersonalen som inte fattar att man blir snorig av att vara ute i kyla.

Det är helt okej att skriva arga insändare om hur otroligt jobbigt det är att vabba och hur dyrt det är, och hur otroligt jobbigt det är att behöva vobba med en helt frisk överenergisk treåring hemma.

Och vår egen utbildningsminister klappar oss på huvudet när hon ska försöka hylla oss i sina sociala medier.

Det finns inget stopp. ”Nu har vi ju vaccinerat oss, nu måste vi få lämna in våra barn på förskolan igen.” Ja, bara detta, uttryck som att ”lämna in” – som om vi vore ett bollhav på Ikea. Vad är det alla dessa vårdnadshavare och makthavare vill uppnå med sitt förakt? Inte verkar det handla om att skapa goda relationer, i alla fall.

Vi i förskolan har också ett uppdrag att skapa goda relationer med vårdnadshavarna. Vårdnadshavarna har inte samma uppdrag, och det börjar tyvärr bli alltför tydligt.

Och när man ställer dem till svars om vad tusan de menar – då kommer det: ”Men jag menar ju inte dig, ta det inte personligt …”

Men vem menar de då? Nu är det ju personligt. Skiten som kastas på förskollärare nu kastas i klump. Det vill säga på oss alla. Känns det inte klassiskt? Härska genom att splittra. Men det funkar inte, för i förskolan håller vi ihop, vi månar om gruppen.

Om jag hör en gång till att ”förskolan är så himla viktig, vi tycker så mycket om våra barns förskolepersonal, vilket otroligt bra jobb de gör, vad tacksamma vi är” … då kommer jag att skrika rakt ut. Bara sluta! Vi är inte ”duktiga”, vi är inga hjältar som behöver föräldrars tacksamhet eller små nedlåtande huvudklappningar eller applåder.

Vi är människor, vi är utbildade, vi gör vårt jobb och vi vill ha respekt.

LÄS ÄVEN

TV4, varför förnedrar ni oss förskollärare?

Eva Lindström: ”Politiker tvingar oss bli som alla andra”

Språktest av personal – förskolor positiva

Lyssna på Förskolan här!